Kuhns börja läsa-böcker: Jonte och flugan, Egil och pappa träffar älgen

Jonte och flugan av Camilla Kuhn
Egil och pappa träffar älgen av Camilla Kuhn

Jag har läst två börja läsa-böcker av Kuhn och tycker mycket om båda. Det är en slags knasig humor med fulsnygga illustratationer (gjorda av författaren själv) och lättläst med korta rader. Den första boken jag läste av henne heter Egil och pappa träffar älgen. Där sitter Egil och hans pappa och tittar på TV om en "man som gillar att gå i skogen. Han har skägg. Det är massor av is i skägget." Pappa (som inte har något skägg, "inte Egil heller" står det) tycker det ser häftigt ut och bestämmer att han och Egil ska köra ut i skogen och tälta. På vägen ser de en älg som de vinkar till (och älgen vinkar tillbaka). Älgen "hoppar upp på bilen". Stor dramatik - älgen får ett sår på knäet och pappa ringer polisen. ("Jippi! säger polisen. Han älskar älgbiff. -Jag skickar några jägare.") När jägarna kommer och letar efter älgen har Egil förstått att de tänker skjuta den, så han och pappa har gömt den i bilen. När jägarna frågar om inte det där är en älg de har i bilen så säger pappa att det är en hund. "En älghund, säger Egil".

Jonte och flugan är också rolig. Jonte sitter i badkaret och upptäcker en fluga i vattnet som håller på att drunkna. Han hjälper den ur vattnet - och flugan blir så evinnerligt tacksam så den börjar följa efter Jonte överallt. När han ska sova. När han ska äta (mitt i marmeladsmörgåsen). I klassrummet. På fotbollsplanen, så att Jonte släpper in bollen i mål när han ska vara målvakt. Till sist blir Jonte riktigt irriterad på den tacksamma flugan. Han läser på internet att flugor gillar bajs, särskilt kobajs. (flugan sitter givetvis bredvid Jonte vid datorn och när den ser bilden på en stor komocka med massor av flugor på så blir den "helt vild"). Så Jonte kör ut flugan till en kohage på landet, full med kobajs. Flugan dyker lyckligt ner i en saftig komocka, och stannar där.

Men...på vägen mot bilen så ser Jonte och mamma en ko som har fastnat med ena hornet i ett träd (och så en obetalbar illustration till det, med en kossa som hänger hjälplös från en trädgren och ser ko-aktigt dum ut). De hjälper kossan att komma ner. Och förstås, nästa morgon när Jonte ligger och njuter av att inte bli väckt av flugans surr längre, så hörs ett muuuu. Nu har Jonte fått en tacksam ko på halsen.

Me like very much. Jag har inte bokpratat om Jonte för barnen än, men Egil och älgen brukar de vilja låna. Det är roligt, det där med att älgen vinkar och sedan hoppar upp på bilen och får ett stort plåster på knäet. Ja tror de kommer att gilla Jonte och flugan lika mycket.

För vem? 6-9 år