Tack till Atrium Förlag för recensionsex!
Nä men tyvärr. Jag fastnade aldrig för den här boken. Jag gillade Jenny Valentines andra två ungdomsböcker, Hitta Violet Park och Myrstacken (se här vad jag skrev om den) mycket mer. Hennes stil känns mycket igen här. Det är väldigt sansat beskrivet och överlämnar i början mycket åt läsaren att förstå själv medan författaren bara rakt upp och ner beskriver vardagssituationer. Men där de andra två böckerna djupnade och tog tag i mig efter en stunds läsning eftersom det fanns något mer att berätta, något mer att förstå - där lämnar mig den här boken rätt oberörd. Tyvärr. Det är verkligen en trasig familj man får läsa om, och jag blir berörd i början - men det blir liksom ingen större förändring och jag lämnas utan någon tydlig ljusning i sikte. Kanske läste jag den här boken vid fel tillfälle - jag kände mig rätt stressad av annat i livet och att då ha en bok som bara var dyster och eländig blev bara för mycket.
Rowan är drygt 15 år och bor med sin mamma och sin lillasyster som bara är 6. Familjen var större förut - Rowan hade en älskad storebror som hette Jack, och så bodde pappa också med dem. Men för ungefär 2-3 år sedan dock Jack i en olycka. Sorgen slet, och sliter fortfarande, itu familjen. Föräldrarna gled isär och pappan flyttade till en egen lägenhet. Mamman har gått in i en mycket djup depression och ligger bara och sover hela dagarna. Det är Rowan som får ta hand om henne, och om Stroma, lillasystern, och så om sitt eget liv när hon får tid och och ork över.
Allt handlar om Jack, eller rättare sagt om tomrummet och sorgen efter Jack. Rowan och framför allt mamman har fastnat i sorgen och kan inte ta sig vidare. Rowans gamla liv med kompisar och ansvarslöshet känns väldigt avlägset, som ett annat liv. Men nu får hon en knuff av livet. En dag i affären kommer en helt okänd kille fram till henne och säger att hon tappade något och att han har tagit upp det och vill ge tillbaka det till henne. Det är ett foto-negativ, och Rowan är helt säker på att hon inte har tappat det. Hon tar ändå emot negativet och knölar ner det i väskan.
Just det här negativ-upphittandet och -överlämnandet leder till att Rowan får två nya vänner: Bee och Harper. Och att hennes liv faktiskt förändras och att saker avslöjas om Jack som hon inte visste förut.
Det är en välskriven bok med fint språk och karaktärer som växer, så jag vill inte såga den på något vis. Det är bara det att den inte tilltalade mig. Jag klarar inte av hur mycket dysterhet som helst.
För vem? 15 år och uppåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar