Anaché - myter från akkade

Ingenting visste jag om den här boken innan jag började läsa. Jag bara visste att jag gillade Maresi av Maria Turtschaninoff, och för några år sedan gillade Underfors, och insåg att den här och Arra också borde läsas. Så jag satte igång, och hamnade i den miljö som Conn Iggulden i somras fick mig att få rysningar av. Nomadfolk med hästar och får, stäpp och ödslighet, schamaner och djurandar. Och det grympatriarkaliska samhälle där männen styr precis allt och kvinnor inte har mer att säga till om än fåren har.

Tänka sig då att den här boken blev en av de största läsupplevelser jag har haft på länge! Den är riktigt riktigt bra. Med fina karaktärer, spännande handling och mycket att fundera över. Inte minst när det gäller genusfrågor.

Grejen är att jag varken kan eller vill säga för mycket om handlingen i boken, eftersom den ungefär efter en tredjedel har en sådan rejäl twist som förändrar allt. Vill bara berätta om hur den börjar:

Anaché är hövdingens, rourkens, dotter. Hennes far styr stammen, och sin familj, med järnhand. Inget får gå emot hans önskningar. Händer det något oförutsett som han själv inte kunnat påverka (torka? gräl med andra stamhövdingar? fis på tvären?) så finns det bara ett sätt för en riktig man att avreagera sig: han piskar upp sin fru. Så känns det liksom bättre sen. Rourken har en stor glädje i livet: sin son Huor, Anachés bror. Han artar sig väl, han, och gör sin far stolt.

Anaché är två år yngre än sin bror och dyrkar honom över allt annat här i världen. Han är hennes sol, måne och stjärnor, och hon följer efter honom överallt han går. Och Huor älskar Anaché - han låter henne följa med trots att det egentligen borde vara rätt pinsamt att ha en jobbig flicka i hasorna hela tiden. Dessutom lär han henne sånt som flickor inte borde kunna: rida en häst ordentligt, kasta kniv och annat.

Anaché drömmer om att någon gång få en egen häst. Det är väl ungefär det bästa hon kan tänka sig, förutom att alltid få vara med Huor. Och så längtar hon lite efter att få bli kvinna också, och genomgå initieringsriten som hänger ihop med det. Annars är väl livet helt OK.

Och så kommer då orosmomentet som ställer till det: den nya schamanen, eller angakoken som han heter här. Han tycker att det egentligen bara behöver offras till den manliga guden. Och att kvinnor inte behöver genomföra några initieringsriter. Eller finnas överhuvudtaget. Kvinnor - vad är det, liksom? Bah!

Läs den här, hörni! Kom förbi den rätt så stäpptrista och schamantjatiga inledningsbiten - jag lovar att det blir fantastisk läsning sen. Fantastisk!

Titel: Anaché - Myter från akkade
Författare: Maria Turtschaninoff
Utg år: 2012
Förlag: Schildts & Söderströms
Köp den till exempel här eller här