Snögloben

Nu har Maja Grå blivit anställd hos polisen, i en slags specialgrupp som tillkallas vid mord. Förvisso har hon under lärotiden där fått lära sig förhörstekniker och lite allmänt polisarbete, men hennes arbetsuppgift ska ungefär vara att gå runt på mordplatsen med "ett öppet sinne" och hämta in intryck som kan hjälpa polisen i deras arbete. Eller sitta bredvid förhör och kanske få ta del av minnesbilder som inte framsägs. Polisen ska alltså använda sig av Majas synska förmågor i sin utredning - det att hon ibland hör och ser de döda.

Därför är det ganska märkligt att när hon väl i det här aktuella fallet - som handlar om att en brudgum blivit mördad på bröllopsnatten när de flesta bröllopsgästerna fortfarande finns kvar på det magnifika gods där bröllopsfesten varit - faktiskt får lite övernaturliga bilder och vibbar håller tyst om dem? Brudens blödarsjuke son är försvunnen. Maja får en bild i huvudet av att han ligger i ett mörkt och trångt utrymme, men hon säger ingenting till de andra poliserna för det verkar lite vagt det hela. Eller det här: Maja får konstiga texter, meddelanden och dikter inskrivna i sitt anteckningsblock med en annan handstil än sin egen. Någon annan som tagit sig in där hon sover och skrivit? Spökskrift? Intressant, ju! Men....Maja säger inget om detta till de andra poliserna som har så mycket att göra med mordplatsutredningen och förhören. Hon vill inte störa. Då kan man ju lite lätt undra vad hon gör i den där specialgruppen överhuvudtaget, mer än att bara flyta runt och ställa slumpmässiga frågor till några av de personer hon möter?

OK. Nu låter jag gnällig, men jag och Snögloben klickar inte riktigt. Den är OK, och den är spännande och lättläst, och jag läste ut den på bara några timmar (kort och med snabba korta kapitel). Men när jag lagt ner den sitter jag och undrar vad som hände med allt, liksom. Jag gillar ju Maja Grå, men här får hon inte komma till sin rätt. Jag älskade Döden på en blek häst, med Maja och Oxford och konstskola och vålnader och kärlek. Här blir det bara "spänningsroman" kvar, deckare och herrgårdsmiljö och Oxford - men det som har gjort mig så förtjust i Maja Grå finns inte så mycket kvar. Skräcken och det läskiga är nästan helt borta.

Och så är den för kort. Upplösningen och avslöjandena sker alltför hastigt och jag får faktiskt inte helt klart för mig vad som hänt, eller framförallt inte varför allt har hänt. Jag hade velat ha en bok som var ungefär dubbelt så tjock, som fördjupade sig i det som händer, och i karaktärerna, och i hur Jack går från totalt deprimerad skugga av sitt forna jag med glanslösa döda ögon till någon hoppfull person som verkar klara av allt. Mer om det där behandlingshemmet. Mer om den där läckan hos polisen, och varför. Mer spöken och övernaturliga saker! 

Jag hoppas att Amanda Hellberg skriver mer om Maja Grå, men att hon återvänder till känslan i Döden på en blek häst. Klart hon kan trollbinda mig igen?

Titel: Snögloben
Författare: Amanda Hellberg
Utg år: 2013
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här