Fangirl

Jag blev så väldigt förtjust i Eleanor & Park när jag läste den för ett tag sedan, och beslutade mig raskt för att se vad Rainbow Rowell ytterligare hade skrivit och om jag gillade det lika mycket.

Fangirl är fantastisk. Den gav mig inte samma lyckopirr som Eleanor & Park, men den fullständigt drog in mig i några människors liv som jag kände väldigt starkt för. Faktum är att jag nog gillar Fangirl ännu mer än Eleanor & Park, och att jag kände mig helt ledsen när de sista sidorna i boken helt plötsligt bara var slut.

Allra mest är det nog eftersom jag tycker så mycket om huvudpersonen, Cath. Hon skulle kunna vara jag. Jag känner igen så mycket i det hon är, det hon gör, det hon gillar, det hon är rädd för...och så det där skrivandet. Åh, vad jag tycker om Cath!

Cath och Wren är tvillingar, och har alltid delat allt. Nu börjar de på college, och Cath tar helt för givet att de då förstås ska dela rum, som de alltid gjort. Men Wren vill bo för sig själv, inte alltid vara en av två tvillingar, lära känna fler människor och mer ha ett eget liv. Cath fattar ingenting. Istället får hon själv möta det läskiga i att tvingas leva med en ny rumskompis, gå till en matsal som hon inte vet var den ligger eller hur det går till i (lösning: hon lever de första veckorna på energy bars hon har i en kartong under sängen). Cath är begåvad på många sätt, men social begåvad är hon inte. (och det är alltså detta som får mig att känna igen, och känna igen och känna igen...)

Cath skriver. Timtals, tusentals ord. Hon skriver fanfiction om Simon Snow-böckernas värld (som inte finns på riktigt, men är mycket Harry Potter-ish), hon går en kurs i kreativt skrivande och har uppgifter för den, hon skriver ihop med en kurskamrat som heter Nick, hon skriver uppsatser och essäer för skolarbetet...ibland undrar hon om orden rätt vad det är bara kommer att ta slut eftersom hon överbrukar dem så. Hon känner sig som ett svart hål, fast tvärtom liksom. Ett oändligt sug av orden ut ur henne. Och jag fullständigt älskar att läsa om hennes skrivande, om när hennes idéer bara rinner ner på pappret (eller, skärmen förstås), om hur bra det känns när hon vet att det hon skriver blir så bra. Hon har tiotusentals följare av sina fanfic-kapitel, och hon får jubel och lycka av läraren i kreativa skrivkursen. Underbart! (mindre underbart är dock att det i boken finns med så många sidor ur hennes fanfiction om Simon Snow. Den är smårolig ibland, men intresserar mig inte så värst. Inte heller tillför den Caths liv så där överdrivet mycket och jag hade gärna hoppat detta)

Men det är inte bara skrivande och collegeliv och sociala läskigheter - det är kärlek också. Och det är hennes föräldrar och deras liv som fascinerar mig. De har egna problem att brottas med som givetvis påverkar och alltid har påverkat Cath och Wren. Och förutom Cath, Wren, deras föräldrar och Caths skräckinjagande rumskompis Reagan så har vi Levi. Honom gillar jag. Han är nästan för bra för att vara sann, faktiskt, men gillar honom, det gör jag.

Det är en ganska tjock bok, detta, över 450 sidor. Ändå hade jag velat ha mer, ha få följt med Cath och Wren och de andra en bit till i livet. Så mycket gillade jag.

Titel: Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Utg år: 2013
Förlag: St. Martin's Press
Köp den till exempel här eller här