Vi har, som sig bör i dylika böcker, en cynisk viscount i trettioårsåldern som behöver gifta sig eftersom plikten kräver detta. (OK, OK, det borde ju enligt alla regler vara en hertig i huvudrollen, men när hans farfar dör så blir han hertig så vi får väl ha lite överseende med den halvtaskiga viscount-titeln, va?) Och så har vi en hel syskonskara som behöver giftas bort. De föräldralösa syskonen Huxtable, tre systrar och en bror, lever ett rätt så enkelt liv i en engelsk by mitt i ingenstans. De är alla mellan 17 och 25 år, förfärligt trevliga och roliga och kärleksfulla mot varandra. Vackra och snygga är de också, förstås. Eller, nja, en av systrarna är inte fullt lika vacker som de andra. Ändå är hon den enda av dem som faktiskt blivit gift. Tyvärr är hennes make redan död, så hon är åter till äktenskap ledig.
Lillebror Stephen Huxtable, sjuttonåringen, visar sig nu vara arvtagare till en earltitel, gods och enorma rikedomar, och det är den där cyniske viscounten, viscount Lyngate, som i bokens början fått uppdraget att dels berätta detta för honom, dels ta med honom tillbaka till det där ärvda godset. Dessutom ska Lyngate se till att den nyblivne earlen på några månader får så pass mycket hyfs att han kan introduceras i Londonsocieteten till den kommande "säsongen".
Detta har viscount Lyngate egentligen vare sig tid eller lust med, men han gör lydigt sin plikt. Tänker att "det är väl bara att stoppa in valpen i vagnen och snabbt köra tillbaka hem, jag kan nog vara tillbaka hos min älskarinna om bara några dagar". Typ. Det han inte räknat med är "valpens" tre systrar, som alla tre kräver att få följa med till lillebrors nya fantastiska liv. De är ju en familj, och Stephen är bara sjutton år, och hur skulle det se ut om han bara stack ifrån dem så där?
Och, tjolahopp, så sätter det igång. Klart cyniske viscounten kommer att bli kär i en av de tre systrarna? Klart! Fast han inte ens trodde på något sånt där fånigt som kärlek. Klart att vi kommer att få läsa om hur det går till, alla roliga dialoger det leder till, alla klänningar som behövs, hur husen ser ut, hur balsalarna ser ut, hur det promeneras i Hyde Park och gås på teater och allt möjligt? Klart vi får!
Varför är den här bättre än de flesta historisk-romance-böcker jag har läst, då? Jo, för den andas Austen! Vi har till och med en mr Darcy-scen i början på boken, när viscounten med högdraget förakt betraktar den lilla landsortens dans i samlingsrummet ovanpå värdshuset. Och för att dialogerna är fantastiska! Här ges svar på tal. Här går inte paret åt varsitt håll och muttrar och är sura i många kapitel - nej, de grälar loss och reder ut det mesta ganska direkt. Det är humor också! Det är regencytid! Det är...allt jag vill ha i en romance!
Ni vet de andra syskonen i Huxtable-familjen, de som inte blir bortgifta i den här boken? De får egna böcker, för detta är en serie på fem böcker, faktiskt. Nästa bok heter Then Comes Seduction, tredje boken heter At Last Comes Love. Jag kommer garanterat att läsa alla fem, och ser mycket fram mot strålande underhållning.
Titel: First Comes Marriage
Serie: The Huxtable Quintet #1
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2009
Förlag: Dell Books
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar