Virginia Woolfs samlade noveller och prosaskisser

Jag har ett alldeles eget och självpåtaget projekt på gång - jag tänker grotta ner mig i Virginia Woolfs verk. Det är ju så att jag älskar hennes essä Ett eget rum och därför känner att jag måste undersöka om jag kan hitta något annat jag tycker om och har missat i hennes böcker, brev, noveller och essäer. Jag har börjat i kortare-texter-ändan, och har nu läst hennes noveller, plus att jag då och då läser stycken ur samlingen med hennes brev.

I sitt skrivande laborerar Woolf en hel del, till exempel med att att försöka fånga människors tankar, med medvetandeström och associationer. Tecknet på väggen är nog bästa exemplet på det, när en kvinna sitter och studerar ett märke på väggen och låter sina tankar vandra till vitt skilda saker för att då och då återvända till det där märket.
Men vad Woolf också gör är att försöka skriva ner människors dialog så som den faktiskt ord för ord låter. Annars är nog dialoger i böcker ganska förklarande för läsaren, och läsaren är också införstådd med förutsättningar och syften, och personernas känslor. Men om allt det där rycks bort, och bara dialogen blir kvar så är det så mycket en utomstående inte begriper. Associationer, interna skämt, underförstådda anspelningar på gemensamma minnen... I en av novellsamlingens första noveller, Ett samtal på berget Pentelikon, så står det om ett samtal att:

"... eftersom samtal är ännu svårare att skriva än att föra, och det är tveksamt om skrivna samtal någonsin talats och talade samtal någonsin skrivits, ämnar vi endast rädda några fragment som berör vår historia."

Sedan ägnar Woolf alltså många av de senare novellerna just åt att försöka återge samtal som de verkligen låter i all sin ofullständighet och skriver ner "talade samtal".

Hur intressant det där med dialoger och inre monologer än är, så är det inte de novellerna som jag gillar mest. De blir för mig ofta ganska besvärlig läsning, nästan onödigt experimentella i formen. Men så rätt vad det är så kommer det en novell som hugger tag i mig och berör. Och så en till. Eller så kommer någon där formen är så totalt annorlunda från de andra novellerna att jag blir överraskad. Eller så (bäst) kommer det en text där Woolfs egen berättarröst blir tydlig, och låter som i Ett eget rum, och då blir jag lycklig.

Här är mina favoriter:

Novellen Phyllis och Rosamund är en slags realistisk betraktelse av två systrars liv i studiesyfte. Tänk ungefär "en dag i en läkares liv på 1910-talet" eller något annat yrke, avsedd för eventuella nyfikna framtida läsare. Men Phyllis och Rosamunds "yrke" är att vara trevliga i sällskapslivet, nu som ogifta systrar men så småningom som fruar till lämpliga män. Det är lite som Downton Abbey under forskarlupp.

Den mycket korta novellen Det mystiska fallet med miss V är fullständigt hjärtskärande. Miss V är en människa man inte lägger märke till. Hon är som en grå skugga, eller som en möbel. Och när hon försvinner så är det ungefär så: någon har plockat bort en möbel, och någon annan lägger märke till förändringen men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som är borta.

I Mistress Joan Martyns dagbok följer vi en forskare som far land och rike runt för att leta efter gamla dokument eller brev om medeltidens arrendatorsystem. Främst försöker hon hitta människoöden som skymtar bakom alla siffror och inventarieförteckningar. Forskaren råkar hitta en dagbok tillhörande en helt vanlig kvinna som levde på 1500-talet, som läsaren också får ta del av.

Fasta föremål handlar om en man som vid en promenad på stranden hittar en nedslipad klump av glas. Han bär hem den, och blir sedan mer och mer besatt av att hitta fler märkliga föremål som naturligt har fått fascinerande former. Porslinsskärvor, glasbitar, järnstycken - han bär hem dem och ställer dem överallt i huset. Detta samlande tar mer eller mindre över hans liv. Jag påminns mycket om Auri i Patrick Rothfuss' märkliga novella jag nyligen läste.

Så efter alla experimentella grejer och inre monologer och allt vad det är så kommer Änkan och papegojan - en sann historia som inte liknar någon av de andra novellerna. Det är helt enkelt en underbar skröna ,eller en saga, om en äldre kvinna som ärver sin snåle bror. Här finns en papegoja, ett hus och tretusen pund som verkar spårlöst försvunna. Jag blev helt överraskad och tänker att den här Woolf vill jag gärna hitta mer av. Kanske i Orlando?

Titel: Virginia Woolfs samlade noveller och prosaskisser
Författare: Virginia Woolf
Orignaltitel: The Complete Shorter Fiction of Virginia Woolf
Översättning: Margareta Ekström
Utg år: Den här upplagan 1985. (2014 utgavs Samlade noveller & prosaskisser av Modernista)
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här