Trollvinter

Så bra det passade att gå på långpromenad ut längs med isigt kalla och mörka landsvägar i januarikvällarna och samtidigt lyssna på när Mark Levengood läste Tove Janssons Trollvinter! Jag förstod precis Mumintrollets ilska över den frånvarande solen och allt som inte var som det brukade i naturen, och längtan efter att få ligga på bryggan och känna solen värma magen.

Det är alltså så att Mumintrollet vaknar  mitt i vintern, fast resten av muminfamiljen fortsätter att sova sin vanliga vintersömn. Det går inte att väcka Muminmamman eller de andra, så Mumintrollet får helt enkelt klara sig själv i allt det där konstiga. Som väl är träffar han snart både Lilla My, som blivit väckt av en ekorre, och Too-ticki, som under vintrarna bor i muminfamiljens badhus tillsammans med osynliga näbbmöss som både kan laga mat och spela på flöjt.

Men det finns fler som är vakna på vintern. Vanliga, som filifjonkor och knytt, men också mängder av hemlighetsfulla varelser som Mumintrollet inte ens visste fanns. De, som mitt i vintern tänder ett stort bål och dansar kring det. Eller som det mystiska djuret som annars bor under diskbänken och som bara argt säger "radamsa" till Mumintrollet.

Jag tycker så mycket om den här boken! (precis som jag tyckt om de andra muminböckerna jag lyssnat på) Men allra mest gillade jag den här hemulen som kommer stormandes mitt i vintern och är så olidligt hurtig och glad att det nästan inte är någon som orkar med honom. Han älskar vinter och kyla och skidåkning och tidiga morgnar och mässingshornsmusik och han kan inte förstå annat än att alla andra måtte älska det lika mycket som honom. Han är som ett vandrande "det-finns-inga-dåliga-väder-bara-dåliga-kläder" hela han. Och jag förstår så precis varför de andra gärna vill tycka om honom men bara inte kan det efter ett tag. Så många hurt-hemuler det finns i verkligheten som inte för sitt liv kan förstå att såna som jag kan ligga och sova till 10-11 och sedan hasa runt i myskläder hela dagen inomhus, och vara nöjda med det. 

En annan grej var att jag fick höra om Isfrun igen. Hon, som kommer den där allra kallaste dagen, och som tittar in i fönstret till badhuset där Mumintrollet, Too-ticki och Lilla My sitter runt kaminen. "Titta inte dit" säger Too-ticki, för om man möter Isfruns blick förvandlas man till is.
Just detta minns jag nog allra bäst från den där tv-serien om Mumintrollen som gick på sjuttiotalet som adventskalender. Jag kan väl ha varit 8-9 år? Och detta med isfrun och den döda ekorren och den fruktansvärda gröna kylan var nog det läskigaste jag hade sett. Stoff till  många mardrömmar, minsann. Grejen är att jag fortfarande tyckte det var rätt läskigt att lyssna på nu, fast jag är 47 år och inte tycker vintern är särskilt läskig (utom att jag avskyr att skrapa frusna bilrutor och köra på underkylt regn, typ).

När jag nu skulle skriva det här inlägget så hämtade jag boken från hyllan i biblioteket för att kolla stavningen på något (svårt att höra stavningar i en ljudbok...). Och då kom jag på detta: Nackdelen med att lyssna på ljudbok är att jag ju missar alla de fantastiska illustrationerna i boken! Samtidigt vill jag inte  missa Mark Levengoods mästerliga uppläsning....

Tillägg: Efter att jag skrev inlägget kollade jag upp när Mumindalen gick som julkalender. Det var 1973, och då var jag bara sex år gammal. Inte konstigt jag fick mardrömmar av Isfrun? Och så hittade jag alla avsnitten på Youtube. Det om Isfrun, avsnitt 5/24, hittas här. Det kan handla om två minuter eller så som hon är med och det är så kallt och läskigt, men jag mindes det som mycket längre, och mycket läskigare...

Titel: Trollvinter
Författare: Tove Jansson
Utg år: 1957 (original)
Ljudbok - uppläsare: Mark Levengood
Köp den till exempel här eller här