Kvinnor och äppelträd

Vad ska jag skriva om denna svenska klassiker utan att låta som om jag citerade ur en litteraturhistorisk faktabok? Moa Martinson, en av våra arbetarförfattare, en som alla känner till även om inte alla har läst något av henne. Kvinnor och äppelträd handlar om Sally och Ellen som ovetande om varandra växer upp i Norrköpings arbetarkvarter. Kvarteren där smuts, fylla, förtvivlan och dödlig "oskuldssjukdom" är vardagen. Sally och Ellen är bägge barnbarnsbarn till mor Sofi, men träffar inte på varandra förrän de är vuxna och gifta (bägge med karlar som super) och har egna barn och en egen vardag som måste klaras av trots allt. De är inte särskilt lika varandra till sättet, men de blir vänner för livet. Den här boken handlar om deras liv. Och många andras liv.

För det är egentligen inte Ellen och Sally som griper mig mest i den här boken. Sally gillar jag inte ens. Men de jag gillar att läsa om är alla människor runt omkring dem. Deras levnadshistorier, som jag ibland mest anar och själv får fundera ihop. Dem gillar jag!

Ta bara Ellens fostermor, hon med caféet. Hela hennes liv går ut på en enda sak - att hennes oäkte son ska lyckas här i livet. Han, som läser i Lund och som hon vill ska bli präst. Allt går ut på det - att driva ett café, vara gift med en man hon inte älskar, jobba och knoga så att hon kan skicka varenda liten slant hon får över till sonen. Sonen, som ska få det liv hon själv inte kunde få. Och så går han och blir brevbärare! Hoppar väl till och med av studierna, gifter sig och flyttar till någon småländskt litet samhälle. Moderns pengar har väl droppat in då och då, men har inte varit så mycket som han egentligen behövt, och har väl mest gått till nöjen vad jag förstår. När hon får reda på allt detta så brakar hela hennes liv ihop. Eller, det har ju aldrig varit hennes liv. Hon har helt och hållet levt för någon annan, och denne någon har inte brytt sig om henne ett dugg.

Eller Liter-Olles, Sallys svärfar,barndom? Knäckande att läsa om, det. Eller Ellens riktiga mamma - så det sliter i själen att läsa mellan raderna om hur hon har det, och hur hon försöker få ett bättre liv så att hon kan ta sin dotter till sig. Eller Ellens svärfar, han den starke ensamme karln som byggde ett eget torp mitt i skogen och planterade äppelträd innan han tog dit kvinnan han älskade. Och som sedan i så många år satt där själv, med fyra storvuxna söner som mest verkade supa och bråka och göra livet jobbigt för honom när de väl hälsade på.

Alla dessa människor. Alla dessa liv. Och allra, allra mest: mor Sofi, vars oerhörda varje-vecka-bad får inleda boken. Mor Sofi med de fjorton barnen, och kroppen som "liknade en livets egen runsten när kläderna föll" med alla märken och bristor efter fjorton graviditeter. Mor Sofis äldste son, som ser sliten och utarbetad ut redan vid sexton års ålder. Mor Sofi, som tar livet av sig. Mor Sofi, som är mormor/farsmor till Sally och Ellen som den här boken ställer i centrum.

Har du ännu inte läst något av Moa Martinson så tycker jag du ska läsa den här. Den ger perspektiv på tillvaron.

Titel: Kvinnor och äppelträd
Författare: Moa Martinson
Utg år: Orginalet 1933, den här utgåvan 1987 med ett förord av Ebba Witt-Brattström
Förlag: Legenda (den här utgåvan)
Köp den till exempel här eller här