Arra - Legender från Lavora

Vad jag är imponerad av Maria Turtschaninoff! Vad skriver hon härnäst? Jag har snirklat mig fram genom hennes författarskap: började med Underfors när den kom 2010 och gillade den mycket. Men sedan blev det ändå inte av att jag läste hennes andra böcker förrän nu i höstas när jag läste Maresi (2014) som jag tyckte mycket om, fortsatte med Anaché (2012) som fortfarande nog är en av årets bästa böcker hittills för mig och så nu Arra som kom ut 2009, före Underfors. Läser mig alltså bakåt.

Och Arra, då, vad tyckte jag om den? Mycket!

Den känns nästan mer som en folksaga än som fantasy. Och med ett poetiskt, fantastiskt språk. Arra föds som åttonde barnet i en fattig familj, och mamman önskar att ungen kunde dö av sig själv redan från början eftersom hon själv har nog och övernog med de sju barn som redan finns. Så hon bryr sig inte om Arra. Det gör ingen. Ingen talar någonsin till henne, eller rör vid henne, och därför lär hon sig själv aldrig att tala. Och som hon längtar efter beröring! Det är jobbigt att läsa.

När familjen väl lägger märke till att minsta flickan aldrig talar (det tar dem några år...) så tror de att hon är ofärdig, och stöter ut henne ännu mer. Arra söker tröst i skogen, där hon så småningom lär sig naturens språk: trädens, jordens, vindens sång.

När Arra så småningom måste flytta in till staden blir hennes liv än värre. Hon bor och arbetar hos sin syster som någon slags slav. Bor på golvet och behandlas som smuts. Men hon lär sig väva - och inte vilken väv som helst, utan hon väver fantastiska bilder som är som livet självt. Inte blir väl hennes liv bättre för det, eftersom hennes syster tar äran ifrån henne och säger att det är hon själv som är bildväverskan, säljer vävarna och låter förstås inte ofärdiga Arra få med något av pengarna de ger.

Men folksaga, då? Jo, det finns en prins. Och mot alla odds träffar Arra honom. Och det är Askungen, och det är Rapunzel, och det är faror, krig, kärlek och magi. Och jag tycker sååååååå mycket om det. Särskilt kärleken.

Och så lite gnäll, men inte på själva bokinnehållet utan på baksidestexten. Hur kan någon tillåta en sådan baksidestext? Den avslöjar bokens handling ända fram till s. 191 (av 251). Tack så mycket för det - kunde jag få upptäcka något själv, kanske? Fy.

Annars tycker jag att omslaget på boken är hyfsat fint, men hittade nu på nätet omslaget på den danska utgåvan av boken. Åh, så fint! Precis så där ska det vara! Det är ju Arras mest älskade bildväv, det där!

Titel: Arra - Legender från Lavora
Författare: Maria Turtschaninoff
Utg år: 2009
Förlag: Söderströms
Köp den till exempel här eller här