måndag 25 maj 2015

Om att svälja åsknedslag och att bli till vattenfall

Länge har den legat på min hylla i boktraven med böcker som snart-ska-läsas. Men jag har hoppat över den gång på gång. Jag har inte vågat läsa den. Så är det. Detta kan vara en av de mest tokhyllade böcker jag har läst om på bokbloggarna på länge. Och sådana böcker är läskiga. Ska jag också gilla? Ska jag bli besviken? (ja, Kanske är det allt du behöver veta, jag tittar särskilt på dig)

Men nu, äntligen. Igår började jag läsa Jag ger dig solen. Jag är halvvägs nu. Och...wow.

Wow.

Wow.

Började nyss gråta för andra gången på bara några sidor. Det är sådana saker den gör med mig, den där boken.

En något mer utförlig rapport kommer senare.




6 kommentarer:

  1. Den är verkligen fantastisk! En sån som aldrig borde få ta slut. Blir en omläsning i sommar tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner redan att det här är en bok att läsas om. Och jag måste nog äga den också! (den jag har är lånad från biblioteket)

      Radera
  2. Åh ... Om man kunde uppleva böcker för första gången fler gånger än en, skulle jag vilja uppleva den här igen och igen och igen. Så jag är sjukt avis på din upplevelse just nu. :-)

    SvaraRadera
  3. Definitivt en "äga-bok". Måste nog också införskaffa så att J
    Himlen börjar här får sällskap

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och kanske måste äga Himlen börjar här också. När jag ändå håller på, va?

      Radera