Jakob Reckless är på jakt efter det ultimata botemedlet. Han har testat att dricka ur någon magisk brunn, och att äta ett äpple som skulle bota allt, men inget verkar funka. Han har nämligen problem. För när han lyckades rädda tillbaka Will till den vanliga världen så var priset att han själv fick en dödsdom. Det sitter en fjäril, en mal, på hans bröst, som kommer från den svarta fen. När den där malen helt har svartnat (och det gör ONT när den gör det) så kommer Jakob att dö. Först kändes det där som ett mindre problem - jomen hallå? de är i spegelvärlden ju, och där finns det magiska ting som kan bota allt. Gäller bara att hitta dem. Men nu har han alltså letat och letat utan att hitta det han söker och har kanske max 2 månader kvar att leva. Dags för ångest, alltså.
Men...tadaaaa! Jakob hör talas om att en grav har hittats. En grav där en ond häxmästare begravts, tillsammans med sitt mäktiga vapen SuperDuperArmborstetKillEmAll. Det där armborstet skulle med rätt kringarrangemang kunna rädda Jakobs eget liv. Kanske. (och märkligt nog, med tanke på att det annars kan ha ihjäl hela arméer åt gången)(men ja, det finns vissa klausuler i det hela som möjliggör läkande underverk också)
Problemet är bara att det inte bara är Jakob som vill få tag på det där armborstet. Det finns en annan skattjägare, en goyl som heter Nerron. Han vill ha armborstet dels för att tjäna pengar på det, dels för att kunna bevisa för världen att han är en mycket bättre och tuffare skattjägare än Jakob Reckless (killen som hittade glasskon, eller bord-duka-dig, eller...).
Tillkommer Räv. Hon som är van att vänta på Jakob, och som räddar hans liv ganska ofta. Och, OK, han räddar hennes en hel del också. Hon är jämt där han är och de klarar sig inte utan varandra. Ändå envisas den där dumme Jakob med att trassla till det för sig med feer och annat löst folk.
Ja. Jag gillar berättelsen om Jakob Reckless, och om Räv, och om Nerron. Det jag inte gillar är det jag hade problem med även i Reckless: Cornelia Funke vill för mycket. Hon försöker trycka in så många sagor, eller väsen från sagor, att boken blir helt överlastad. Det är så galet mycket som ska hinnas med, eller upplevas, eller ses att det blir ett enda zappande och scenbytande. Jag förstår Funkes sprutande kreativitet här - hon älskar folksagor, och har nu kommit på ett sätt att göra dem levande igen. Men snälla - för den skulle behöver hon väl inte ha med precis allihop? På en gång?
Det blir nog mer av det. När Funke pratade på LitteraLund verkade det som att Reckless-serien skulle komma att bestå av sex delar, tror jag. Och att varje del flyttar sig till en ny världsdels sagovärld tills den sjätte och sista återkommer till Europa. Jag vet inte om jag gillar. Jo, idén! Jättemycket! Men ska nästa Reckless vara fullständigt sprängfärdig av precis alla Rysslands (jo, det är det som står på tur, jag kollade) sagor, väsen och myter? Det är farligt nära att bli redovisning av det, i så fall. Snälla Cornelia Funke: tappa inte bort bröderna Reckless i ditt sagokalas!
(detta är förresten det första jag läser för min egen "Fortsättningarnas sommar"-utmaning)
Titel: Levande skuggor
Serie: Reckless #2
Författare: Cornelia Funke
Originaltitel: Reckles - Lebendige Schatten
Översättning: Gunilla Borén
Illustrationer: Cornelia Funke
Utg år: 2012
Förlag: Opal
Köp den till exempel här eller här
Jag hann bara läsa hälften och då kände jag redan precis det du säger, att herregud vad mycket att hålla reda på. Det låter intressant men för rörigt tror jag. Eller?
SvaraRaderaJomen precis så: intressant men för rörigt. Spegelvärlden är en fantastisk uppfinning, men hade behövt rensas så att man kan se dess fantastiskhet.
Radera