Jaha - gillar jag Marchetta-fantasy, då? Jo, den är väl helt OK. Inte det bästa jag har läst, men inte heller det sämsta. Fast nu när det har gått en vecka sedan jag läste slut Ett folk utan land har jag redan börjat glömma bort vad den handlade om, och det är nog inget särskilt bra betyg ändå.
Det lilla landet Lumetere (det tar en dag att rida igenom det, och alla verkar i princip känna alla där) drabbades för tio år sedan av en katastrof. Kungafamiljen mördades, och i kaoset som följde efter det uttalades en förbannelse över hela landet så att dess gränser stängdes av. De som lever inne i Lumetere kan inte ta sig ut. De som hann fly ut ur landet då under "de fem onämnbara dagarna" (morden/kaoset/förbannelsen) kan inte återvända till sitt land. I stället bor de hopträngda i olika flyktingläger i de intilliggande länderna. I lägren råder svält, sjukdomar och hopplöshet. Inget vill egentligen ta emot alla dessa lumeterer - men de kan ju inte heller återvända så de lever i något slags limbo.
Finnikin var en av dem som lyckades fly, och som nu lever utanför Lumetere. Han reser runt mellan de olika flyktinglägren och försöker hjälpa dem som bor där, plus att han jobbar för att det ska upplåtas ett stycke land åt lumetererna att bosätta sig på permanent. Nu träffar han en klosternovis, Evanjalin, som påstår att hon kan vandra i folks drömmar. Där har hon fått reda på att en av Lumeteres prinsar överlevde. Kan de bara hitta honom, så går det nog att bryta den där förbannelsen och äntligen låta Lumeteres folk få komma hem igen, tror hon. Och, jo, så behöver de också leta upp Lumeteres gardes kapten. Och gardet. Och prästkungen. Och...ja, så drar de ut på resa i Lumeteres grannländer.
Det som är bra i boken är Finnikin och Evanjalin själva - dem och deras utveckling gillar jag att läsa om. Handlingen är OK men inget som överraskar. Allt går liksom enligt plan. Flyktinglägren är ruggiga - desto mer eftersom de har sina motsvarigheter i vår verkliga värld, men i verkligheten dyker det inte upp någon Finnikin av Klippan som ger hopp och räddning. I verkligheten fortsätter hopplösheten och eländet år efter år. Generation efter generation i vissa fall.
Ett land utan folk är första boken i en trilogi: Lumetere Chronicles. De följande böckerna heter Froi of the Exiles och Quintana of Charyn. Det återstår att se om de översätts till svenska - det står inget på Ett land utan folk att den är "första boken i en ny serie" eller något sånt. Jag får se om jag läser bok 2 och 3 - den här var som sagt OK, men inte wow.
Titel: Ett folk utan land
Serie: Lumetere Chronicles #1
Författare: Melina Marchetta
Originaltitel: Finnikin of the Rock
Översättning: Nina Östlund
Utg år: 2015
Förlag: Gilla böcker
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar