Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård

Första boken om Ada Goth (det lär bli fler i den här serien som översätts till svenska) är så väldigt Chris Riddellsk som den bara kan bli. Det är lite som om han hade en egen Riddell-genre: urflippade äventyr med mängder av intelligent humor, och så med fantastiska, detaljerade illustrationer. Är det så att du tidigare har stött på Fergus Crane, Corby Flood (tillsammans med Paul Stewart) eller underbara Ottolina så vet du vad jag menar. Grejen med Chris Riddells böcker är att de är roliga att läsa - men väldigt svåra att bokprata om för barn. Handlingen i hans böcker brukar vara ganska komplex, med mängder av karaktärer att hålla reda på, och det svåra är att hitta ett sätt att berätta om böckerna utan att ge upp och förenkla till ett lamt "de är roliga med fina bilder...".

Ta nu bara Ada Goth och mysteriet på Gasta Gorma herrhård. Ada bor på en herrgård tillsammans med sin pappa. Det börjar bli dags för den årliga festen där en cykeltävling och en inomhusjakt brukar genomföras, men Ada kommer en hemlighet på spåren och inser att åtminstone inomhusjakten kanske kommer att bli en katastrof.

Jaha. Låter väl mer än hyfsat platt om jag berättar det så där, eller hur?

Men om vi nu lägger till att Ada och hennes pappa lever 1799, och de där cyklarna genomgående kallas galoppcyklar eftersom de är typ första-cyklarna-som-uppfanns, sådana där som egentligen är en sorts sparkcyklar man sitter på, gjorda i trä utan någon som helst fjädring?
Och att gästerna på det där partyt är karikatyrer på dåtidens kulturella kändisar (Ada Goths pappa, lord Goth, ska tydligen själv föreställa Lord Byron): författaren Mary Självisk (och ja då, här finns ett monster som är ihopsytt av olika kroppsdelar också), radikale skämttecknaren Martin Puzzlewit, mystiske Rupert von Hellsung och andra... (för övrigt fullständigt kryllar boken med kulturella referenser - en av Ada Goths f.d. barnflickor hette Jane Ear och hade väldigt stora öron och var dessutom mer intresserad av att flirta med Lord Goth än att ta hand om Ada)?
Och om vi också lägger till ett antal mytiska varelser som av misstag ska utgöra byten i den där inomhusjakten (inomhus som i inomhus, jakt med gevär i en av herrgårdens flyglar): harpyor, kentaurer (en underbart söt shetlandskentaur med utseende av långhårig trulig tonåring...) och annat
OCH så lägger vi till ägorna runt herrgården, med alla dess trädgårdar, racerbanan för galoppcyklar, Den Hemliga Trädgården och den muromgärdade Den Ännu Hemligare Trädgården...
OCH den lilla modelljärnvägen som används för att servera maten på middagsbjudningar på Gasta-Gorma herrgård, middagar som alltid urartar till att bli matkrig?
OCH Adas märkliga kammarjungfru som hon aldrig har sett, eftersom denna alltid osedd lägger fram kläder till Ada och sedan sitter gömd i en garderob och bara morrar då och då?
Och...och...och...

Ja. Det är alltså detaljerna som gör den här boken. Och det är vansinnigt roligt. Ändå finns det en story, som inte drunknar i alla detaljer - det är bara det att den är så svår att försöka återge på ett vettigt sätt.

Jag rekommenderar den här boken till högläsning! Dock inte i stor grupp, eftersom alla bilderna måste betraktas nära och länge. Men läs för ett eller två barn i din omedelbara närhet och ha kul ihop!

Titel: Ada Goth och mysteriet på Gasta-Gorma herrgård
Serie: Ada Goth #1
Författare: Chris Riddell
Illustrationer: Chris Riddell
Originaltitel: Goth Girl and the Ghost of a Mouse
Översättning: Kristoffer Leandoer
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-12 år, och som högläsning från ca 8 år.