Den är en explosion. Färgerna flödar precis lika mycket som i den första boken om Mademoiselle Oiseau. Och det magiska exploderar också - fast utan att det egentligen någonstans står att det handlar om "magi", utan det är mer de där mathilde-sakerna som mademoiselle Oiseau och hennes syster Luisa fick ta över när deras storasyster Mathilde en gång för länge sedan försvann. Mathilde-saker är när blommor prunkar i november, eller när fåglar kan bära brev utan att egentligen kunna veta vart de ska, eller när meddelanden skickas i drömmar, eller när hus och lägenheter är omöjligt stora.
Handlingen är egentligen bara knas. Mademoiselle Oiseau är i Venedig hos sin syster, och Isabella och Isis är kvar i Paris, där de börjar få reda på saker om Juliettes (Oiseau) och Luisas barndom. Men om man läser det här får man helt enkelt släppa alla krav på meningsfull handling och seriösa ting som vardag och krav, och bara njuta av språk och färg och sprak. Fixar inte ett barn det självt, då? Jag tror ärligt talat att ett barn inte hänger med på det här utan en vuxen i handen - inte minst för alla franska ord och meningar som det strösslas med i texten. Men de passar in - det här är liksom ett magiskt Paris utan regler. Trots att Isabella har en helt vanlig randig tröja på sig och ett vanligt hår (när alla i hennes omgivning verkar bestå av färgkaskader).
Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka om det här - jag bara låter mig drunkna i färg och omöjlighet, och det är bra.
(för övrigt funderar jag, bibliotekarien, fortfarande på vilken slags genre den här boken hör till. Lutar starkt åt vacker knäppilism eller modereportagefantasymagi)
Titel: Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka
Författare: Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustrationer: Lovisa Burfitt
Utg år: 2015
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar