Den här boken läste jag om i somras, och blev så väldigt nyfiken. Historisk roman, 1600-tal, och i Amsterdam. Hur ofta läser jag böcker som utspelar sig där? Och den här verkade dessutom sådär lockande mystisk, nästan åt skräckhållet tyckte jag.
Nella är arton år, och nygift med en affärsman från Amsterdam: Johannes Brandt. Denne verkar vara rik, ha ett fint hus och vara vägen till ett bra liv för Nella som vuxit upp i en liten by i en familj som har haft pengar men som inte längre har det. Men det där äktenskapet verkar inte alls bli vad hon väntade sig. För det första: bröllopsnatten uteblev liksom. De gifte sig i Nellas by, och sedan reste Johannes omedelbart sin väg någon viktig stans. (Rikedomarna kommer från Ostindiska kompaniet) Och nu, för det andra, när Nella efter någon månad kommer och ska flytta in till Johannes hus i Amsterdam, knackar på dörren och förväntar sig åtminstone lite pompa och ståt och välkomnande - hon är ju husets nya härskarinna som kommit hem? Då är maken Johannes inte ens hemma när hon kommer. Här regerar i stället hans syster Marin, och hon gör det fullständigt klart för Nella att här ska inte någon liten artonårig tös komma och tro att hon ska ta över något hushåll, inte.
När Johannes väl kommer hem drar han sig tydligt undan Nella. Något delat sovrum är det inte tal om. Fast hon får en bröllopspresent i alla fall av honom: ett dockskåp, oerhört välgjort och påkostat, och dessutom en kopia av deras eget hem.
Detta dockskåp ska förstås fyllas med möbler och annat, och Nella får kontakt med en miniatyrmakare - men bara brevledes. Det är aldrig någon som öppnar när hon knackar på miniatyrmakarens dörr. Hennes första beställning består av tre små saker - en strängad luta, ett silverskrin med en bit äkta marsipan i, och en trolovningsbägare. Hon tänker att sakerna ska håna Johannes och Marin Brandt och det äktenskap som bara är ett fiasko. Men det ligger fler saker från miniatyrmakaren i paketet. Saker hon inte beställt. En utsökt vackert gjord liten vagga till exempel - till henne som fortfarande inte har sett röken av sin man i den äktenskapliga sängen. Och fler saker fortsätter komma som hon inte har beställt, och som verkar spegla det som händer i det Brandtska huset. Till och med innan det faktiskt har hänt. Vem är den där miniatyrmakaren?
Det jag tycker allra mest om med den här boken är miljön. Myllret i Amsterdam, på gatorna och vid kanalerna, får verkligen liv med dofter och ljud. Det är liksom som att se ett konstverk av Vermeer vakna till liv (det finns till och med ett svart- och vitrutigt golv i hallen hos Brandts). I det rika Amsterdam på den här tiden fanns det verkligen sådana här dockskåp. Ett sådant finns att se på Rijksmuseum i Amsterdam (det finns på bild i boken), och har tillhört den Petronella Oortman som inspirerade Jessie Burton att skriva den här boken. Fast verklighetens Petronella har inte mycket gemensamt med vår 18-åriga Nella förutom att de bägge ägde varsitt dockskåp.
Det är en bra bok - men bra på ett annat sätt än jag hade förväntat mig. Jag förväntade mig mystik, skräck och mer dragning åt det övernaturliga. Men jag fick mer av en relationsroman i en myllrande Amsterdammiljö i slutet av 1600-talet. Jag fick tänka om, och är besviken på ett sätt, men mycket nöjd på ett helt annat.
Titel: Miniatyrmakaren
Författare: Jessie Burton
Originaltitel: The Miniaturist
Översättning: Leif Janzon & Charlotte Hjukström
Utg år: 2015
Förlag: Modernista
Köp den till exempel här eller här
Kul att läsa din text - tänk att vi tycker ganska lika!
SvaraRaderaOch att läsa din också! Ja lika, fast med en skillnad: Du tyckte inte om partierna som drog åt det övernaturliga - medan jag tyckte mest om dem och var lätt besviken för att de inte var fler...
Raderanyfiken på boken
SvaraRaderaJag tycker du ska läsa!
Radera