När hundarna kommer

Lääääänge låg den i att-läsa-väldigt-snart-högen, den här. Jag ville inte. Jo, klart jag ville läsa den eftersom jag var tvungen att kolla vad det var alla hyllade så. Men jag har så vansinnigt svårt att ta mig an böcker eller filmer som jag vet kommer att beröra mig, som kommer att vara jobbiga. Jag måste liksom känna mig lite starkare inombords först.
Plus att jag har svårt att läsa böcker som är så tokhyllade som denna. Ska jag också gilla? Eller ska jag bli grymt besviken? Eller ska jag (ännu en gång...) bli typ den enda bokbloggaren som gnäller på en bok alla andra älskat sönder? (hej Kanske är det allt du behöver veta, Djupa Ro, Odinsbarn...jag tittar bland annat på er)

Men nu så är den läst. Och ja! jag kramar lyckligt denna vackra, vackra bok (lätt snyggaste omslaget i år) i famnen och går över och ställer mig i det stora gänget som tokhyllar den. Den är bra. Den är till och med väldigt bra.

Och ja, jag blev oerhört berörd. Allra mest av Anton. Anton och hundarna. Och vad det är som får Anton att umgås med honom som bara kallas för "han". Varför gör han det? Varför fortsätter han? Varför??? Åh, jag vill dra Anton bort från honom och ut ur boken, och ge honom en egen hund. Typ.

Och så fullständigt älskar jag Ester och Isaks kärlekshistoria. Som den känns! Och som den skulle kunna vara på riktigt! Precis så där, med alla detaljer, med tvekan och himlastorm och fram och tillbaka!

Ja, Anton och Ester och Isak... och så Anton och Isaks föräldrar. Ja, så där skulle det kunna vara, tänker jag. Hur lever man vidare när ens son... har gjort det han har gjort? Tankar? Självanklagelser? Det är ju deras barn, är fortfarande deras barn. Åh, så svårt. Och så mästerligt Schiefauer har gjort det här!

Jepp. Augustpris till denna. Den är ett mästerverk.

Titel: När hundarna kommer
Författare: Jessica Schiefauer
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? 15 år och uppåt (och ja! även vuxna)