Dit ljuset inte når

Åh, jag har hamnat i en hinner-inte-ikapp-med-recinlägg-svacka! Det är ingen jättehög med böcker jag har, men det är inte så jag brukar ha det, och framförallt gillar jag inte det faktum att jag nästan glömt bort vad jag tyckte om böckerna jag läste ut för ett tag sen. Den här, till exempel. Det är inte rättvist åt den att jag skriver ett halvljumt inlägg om den nu, eftersom jag gillade den rätt mycket när jag läste den. Men vad exakt det var jag tyckte om har jag nu svårt att sätta ord på.

Rasmus på luffen-vibbar får jag i alla fall av den nu när jag håller den i handen. En älskad Astrid Lindgren-bok, och en lika älskad film (med Allan Edwall) om den där lille pojken med rakt hår som ingen vill ha på barnhemmet, och som därför rymmer därifrån och slår följe med en luffare som blir hans vän, hans familj och hans framtid.

I Dit ljuset inte når är det ungefär samma tid, men pojken som rymmer från barnhemmet heter Johan och han rymmer eftersom han inte står ut där längre. Lika lite som Rasmus (jamen Carolina vad du tjatar...) behöver han gå hungrig och ensam - nä, han har turen att omgående bli omhändertagen av ett resande teatersällskap (inte jääättelångt från luffare...?). Fast de tror att han är en flicka, eftersom han för att undvika upptäckt har klätt ut sig till det och kallar sig Johanna i stället för Johan.

Jo, OK. Nu när jag börjar skriva om boken minns jag mer vad jag gillar: nämligen Johan/Johannas liv hos teatersällskapet, hans vänskap med skådespelerskan Angelique/Anna-Maria och med gatpojken Gustav. Att han faktiskt lyckats rymma från det där barnhemmet. Väldigt mycket tycker jag om den gamla mamsell Henriksson, hon som en gång var en firad operasångerska.

Jag förstår att det till detta har lagts till mer spänning med gåtan om vem Johan egentligen är, och att det är någon som vill honom ont, någon som vet vem han är och som inte vill att någon annan ska få veta det - att detta kanske behövs för att ge boken mer driv. Men för mig hade det räckt alldeles utmärkt bra med berättelsen om Johan som rymmer från barnhemmet och blir Johanna, och det där om Gustav. Mysteriet hade jag kunnat vara utan. Och slutet hade jag alldeles väldigt mycket kunnat vara utan. Gillar inte. Särskilt inte tillägget, epilogen om vad som hände sen i allas liv. Sånt gillar jag inte - jag vill själv grunna på vad som hände sen.

Titel: Dit ljuset inte når
Författare: Annika Thor
Illustrationer (eller egentligen kapitelvinjetter - mycket fina sådana): Lina Bodén
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9-12 år