Röta

Röta sög in mig direkt. Jag visste på förhand att vi nu skulle ha hamnat i vår egen värld, och var nyfiken på det. Men här träffar vi på en Stefan, som åker tunnelbana, och som jagar en person han stöter på där. När han kommer ikapp honom bryter han helt sonika nacken av honom... och drar ut hans tänder.

Eh, what? Vad är det som pågår, liksom? Och var är Hirka?

Hon sitter högst uppe i ett kyrktorn i York och är bekymrad över... ja, det mesta. Sin korp Kuro som verkar sjuk på något sätt. Att hon inte alls känner sig hemma och välkomnad i denna sin "egna" värld, full med andra odinsbarn. Att den här världen mest känns rutten och döende, att den är full av konstiga saker hon inte förstår. Att hon har lämnat Ymslanden. Att hon aldrig mer kommer att träffa Rime...

Och snart träffas Stefan och Hirka, och det verkar som att han ska bryta nacken av henne med. Och ta hennes tänder (hallå? why??) Men han tvekar, kollar på hennes tänder och sticker därifrån. Jag läser brinnande vidare med mängder av varförvarförvarför och snart också vemvemvem... och förstår att storyn från Odinsbarn i Röta vidgar sig rejält. Och jag gillar det.

Jag får svar på saker jag undrade över i Odinsbarn! Näbben i Urds hals! Myten om Siaren! Och får veta mer om de blinda! (myyycket mer...) Och den här storyn har vidgat sig till att omfatta flera världar, och flera folk, och det är bra. Mycket bra. Nu vill jag läsa avslutande boken i trilogin omgående. Evna heter den på norska, och jag kan inte norska så jag får vänta på den svenska översättningen. Kommer den kanske att heta Kraften? 

Titel: Röta
Serie: Korpringarna #2
Författare: Siri Pettersen
Originaltitel: Råta - Ravneringene 2
Översättning: Ylva Kempe
Utg år: 2015
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här