Lin Hallberg skriver bra både om ungdomar och om hästar. Den här boken är en mycket bra ungdomsbok, samtidigt som det är en mycket bra hästbok. Problemet är att boken kan hamna lite mitt i mellan målgrupperna. Hallberg skrev en liknande (också mycket bra) bok för några år sedan, Adzerk - den vita hingsten, som handlade om en tonårstjej som har det jobbigt hemma och jobbigt med kompisen och som bara trivdes när hon fick vara med hästarna. Hon åkte till Mongoliet och fick verkligen perspektiv på tillvaron när hon levde med en mongolisk familj ute på stäppen. Men den boken står rätt outlånad här. Vi har den placerad på hästhyllan men "hästläsarna" verkar tycka den är för jobbig - de fastnar i den inledande skildringen av tonårsproblematiken och tycker det är för lite "häst". Funderar på att flytta den till vanliga ungdomshyllan men kanske att de som väljer böcker där tror att det handlar för mycket om häst. Nu har jag samma problem med Vem är du Johanna? som kan vara svår att hitta rätt läsare till. Och det är synd, för det är som sagt en väldigt bra bok - både på ungdomsvis och på hästvis.
Johannas föräldrar skilde sig när hon var fem år gammal, och den dramatiska skilsmässan har färgat hela hennes liv. Hon är nämligen född på Island men hennes mamma bestämde sig ganska hastigt för att hon inte ville leva där med Johannas pappa längre och reste till Sverige. Johanna tog hon med sig. Johanna längtade ständigt tillbaka till gården på Island, till hästarna, till fåren, till farmor och farfar och pappa - men hon kom aldrig tillbaka och kontakten med pappan har blivit riktigt dålig. Det enda stället hon riktigt trivs på är ridskolan. Här har hon så småningom fått en egen sköthäst, Joker, som hon älskar över allt annat. Han är viktigare än skolan och kompisar.
Men ridskolan går inte bra - ägarna verkar ha stora problem och det är mer eller mindre skötartjejerna som tar hand om allt. Det är de förstås för unga för och när en veterinär så småningom kommer och kollar hästarna så är det flera som måste avlivas av olika skäl. Joker är en av dem och Johanna känner det som att det är hennes fel att han måste dö. Hon klarar inte av sorgen och går in i en djup depression. Hon har hunnit bli 15 år och går vårterminen i nian men skolan sumpar hon nu totalt och börjar hänga med småkriminella personer. Johannas mamma är förstås väldigt orolig och försöker trösta och hjälpa Johanna men når inte fram till henne. Till sist rasar allt i Johannas tillvaro - samtidigt som besked kommer från Island att farmor har fått en stroke och ligger för döden. Hon vill att Johanna ska komma dit.
Och nu börjar bokens andra del som helt utspelar sig på Island. Jag har varit på Island och kan precis se landskapet framför mig - Hallberg beskriver det perfekt. Det vilda, det vansinnigt vackra, det ödsliga, det ofruktbara men ibland ändå så gröna. Det ombytliga vädret och så känslan av naturens totala makt över människan. Hit, till en gård mitt i det vilda landskapet, kommer Johanna och hittar långsamt tillbaka till den isländska Jóhanna hon var när hon var liten. Hästarna här är inte leksaker och gosedjur - de är arbetskamrater och överlevnad, de är fria djur i sitt rätta element, de är transportmedel i den oländiga terrängen, de är levebrödet.
Johannas far är inte lätt att lära känna - han är mest tyst. Lättare är det för Johanna att lära känna sin farfar igen. Men det är minsann inte lätt för Johanna att bara släppa den hon är i Sverige med alla problem och sorger och bli isländska Jóhanna med självklar plats som dottern på gården Vikur.
Det är mästerligt beskrivet av Hallberg. Och jag vill så gärna att det ska finnas många som vill läsa om både tonårsproblem och hästliv.
För vem? 12 - 19 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar