Det här är magi och trolldrycker (fast det är bakverk) i modern vardag med datorer, facebook, bilar och studsmatta i trädgården. Jag tycker det är småroligt ibland men är inte överförtjust - men jag tror att barnen kan gilla det här.
Familjen Bliss har ett bageri (eller jag skulle snarare säga konditori, för de verkar mest sälja kakor, tårtor och bullar) i en liten stad. Varje morgon står det en kö med människor utanför butiken och ska köpa bakverk. Det mesta de säljer är väl vanliga kakor och sånt - men så ibland finns det vissa situationer som kräver lite extra och då har familjen en särskild kokbok med väldigt speciella recept. De recepten kan väcka en liten pojke ur koma eller få folk att bli kära i varandra, och innehåller mystiska saker som blixtar, svansen av ett moln eller en vesslas gäspning. Den kokboken är mycket hemlig och förvaras bakom en låst dörr längst in i kylrummet. Det är bara mamma Bliss som får baka ur den - pappa Bliss står för anförskaffandet av de äventyrliga ingredienserna.
(Carolina-invändning: jag brukar inte störa mig så värst mycket på det här med genus och cementerade könsroller i böcker - men här blir det bara för mycket. Varför är det så självklart mamman som står för bakandet och pappan för det äventyrliga anskaffandet av ingredienser? Och vidare: varför är det bara dottern i huset som är intresserad av bakandet och hjälper mamma i köket, och med passandet av lillasyster, medan storebror och mellanbror bara är busiga och ansvarslösa och struntar helt i bak och hushåll? Det blir så himla trist och förutsägbart och får mig på dåligt humör redan innan boken hunnit komma igång)
Nå. Rose skulle så gärna vilja testa ett av de där recepten ur hemliga kokboken men hon får nöja sig med att hjälpa mamma med det vanliga bakandet. Och att passa lillasyster. Och gå till affären och handla de vanliga ingredienserna som saknas typ mjöl, nötter och sånt. Ända tills mamma och pappa åker iväg på specialuppdrag en vecka och Rose får ansvaret för nyckeln till hemliga kokbokens rum. Då får hon äntligen chansen att prova recept. Givetvis olovandes. Men det är så att det har dykt upp en moster Lily, passande nog timmarna efter det att mamma och pappa rest bort. Och hon är så övertrevlig och vacker och förstående. Storebror Ty och mellanbror Sage är helt överväldigade av moster Lily och tycker att de ska visa kokboken för henne (eftersom hon mer eller mindre frågar efter den hela tiden). Rose känner att det är något som är fel med mostern men tänker att de ju åtminstone kan skriva av några av recepten i kokboken så de slipper ta fram den i köket, provbaka dem och om de fortfarande i slutet på veckan fortfarande litar på moster Lily så kan de ge henne åtminstone de recepten.
Det blir katastrof redan från recept ett. Måtten är nämligen mystiskt angivna (en "näve" av något, ett "ekollon" av något annat, grädda vid fem flammor under sju sångers tid och annat konstigt). En busslast bibliotekarier blir fanatiska sanningssägare och börjar slåss inne i bageriet, folk blir helt urflippade och gör vansinniga saker och vad syskonen än gör för att återställa det hela så blir det värre.
Det jag tycker är roligt att läsa om är själva recepten och hur kakorna och deras följder blir. Det är spännande med degar som ändrar färg, som krymper, växer och snarkar. Det ÄR roligt med galna bibliotekarier. Men det blir för mycket. Det blir fånigt. Det blir inga riktiga människor kvar, bara överdrivna karikatyrer som gör barnsliga saker.
Fast som jag sa ovan så tror jag ändå att barnen gillar det här - jag känner att jag är för vuxen och har för många "tråkighetsspärrar" för att gilla men att de köper det och tycker det är roligt.
För vem? 9 - 12 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar