Huset där humlorna bor

Huset där humlorna bor av Stefan Casta

Det här är en vacker bok - men samtidigt en mycket underlig bok, och den är inte lätt att förstå sig på. Då menar jag både rent praktiskt språket med svåra ord och långa meningar, men också innehållet med underliggande betydelser och blandningen av det som är verkligt och det som man inte vet om det är dröm eller verklighet.

Myra är ett ensamt barn. Hon bor med sina föräldrar i ett hus som ligger ensligt till på strandängarna precis vid havet. Oftast är det bara mamman och hon som bor där eftersom pappan jobbar på någon avlägsen oljeplattform stora delar av året. Kompisar verkar hon inte ha några alls. Hon har en hund, Morgon, som följer henne vart hon går - fast efter något kapitel så förstår man att Morgon inte finns på riktigt. Han är en låtsashund.

På en ö en liten bit ut i havet, Svartholmen, ligger ett stort vitt hus. Det har legat övergivet i ganska många år, för de som bodde där försvann spårlöst tydligen. Men ingen annan har köpt eller flyttat in i huset. Varje kväll tänds automatiskt belysningen i huset så att det lyser från tio fönster. En kväll lyser det plötsligt från elva fönster i stället, och Myra förstår att det är någon som har flyttat in i huset. Hon ror över till ön nästa dag - och träffar Humlekungen. Han är en mycket speciell man. Det är han och hans bror som äger Jungfruhuset som huset på Svartholmen kallas, och han var förut miljonär men har gjort av med alla pengar på resor. Och på sina märkliga experiment med humlor. Han har en idé om att humlor är så nyttiga för naturen så att om man fick dem att övervintra bättre så skulle de kunna öka skördarna för människorna. Eller nåt sånt. Förutom humle-idéerna är Humlekungen en hängiven löpare, och går ständigt klädd i löparkläder och en nummerlapp på bröstet.
Nu har Humlekungen ett nytt humleprojekt - han ska förvandla hela Jungfruhuset till ett gigantiskt humlebo, så att tusentals humledrottningar kan övervintra där, och så ska de liksom mutera och bli starkare. Det låter konstigt men känns rätt logiskt när man läser om det. (För övrigt får veta mer om humlor än man nog visste att man behövde i den här boken) Myra hjälper honom.

Visst kan man tro att den här boken handlar om den märklige Humlekungen och hans projekt - men nästan lika mycket kan man säga att det är en bok om våren. En otroligt vacker bok om våren. Casta ser och skriver om alla detaljerna - från den första skiftningen i luften när det kommer lite ljummare vindar än de vanliga isiga, till gula hav av blommande vårlök som ser ut som stjärnor. När jag läser den här boken i gråaste november blir jag helt längtig i hela kroppen efter koltrastsång i aprilkvällen, efter krokusar som sticker upp i rabatterna och allt det där andra. Det är så fint.

Men, som sagt, det är en svår bok. Jag vet inte om den här Humlekungen finns på riktigt, eller om han bara är verklig för Myra, precis som hennes hund Morgon. Inte heller vet jag om det är viktigt att veta om han är riktig - men det är så mycket som flyter, och som är konstigt. Tilltalas barnen av en berättelse om humlor som får ett hus av en märklig man i löparkläder? Tycker de om den ganska karga och ödsliga tonen i boken? Bilderna är dramatiska, svartvita och stränga - de passar till den här boken men jag vet många barn som backar för dem och för den likaså ganska dystra omslagsbilden. Alldeles säkert finns det några barn som skulle älska den här boken - nog samma barn som skulle ha gillat Gripes böcker om de växte upp på 80-talet. Jag vet bara inte hur jag ska få den här boken till deras händer.

Ytterst märkligt är att den här boken är klassificerad som Hcf, vilket innebär att målgruppen skulle vara barn i 7-9-årsåldern. Det är den inte, hur man än tänker. Jag vet inte något barn i den åldern som skulle mäkta sig igenom den (vet att det låter överlägset, men den är svår), och skulle man ha den till högläsning så får det vara 9-åringarna i så fall, och då får man nog prata mycket om boken efter läsningen tror jag. Så om den här boken ska hitta läsare så tror jag de är över 9, och de ska vara duktiga på att läsa och tilltalas av mystik, fantasi och naturskildringar. Ännu hellre skulle jag nästan rekommendera boken till vuxna läsare, faktiskt, som liksom jag älskar att läsa fina naturskildringar.

För vem? 9 - 12 år och vuxna