Tack till Kikkuli förlag för rec. ex!
Syskonen Fabian, Saga och Karl tillbringar sommarlovet hos sin farmor. Det är läsning av serietidningar, bullbak, syskongnabb och datorspel - och en tidsmaskin som rasar ner i skogen bakom farmors hus. I alla fall påstår Karl att det är en tidsmaskin när syskonen hittar den i skogen dagen efter att den kraschlandat med buller och bång (och tagit flaggstångsknopp och grantoppar med sig). Men tidsmaskiner finns ju inte! tycker syskonen.
Farmor får ett brev som hon verkar bli helt tagen av att läsa. Brevet är från en syster hon inte visste att hon hade och avslöjar att farmor inte är dotter till dem hon trodde var hennes föräldrar, utan att hon är adopterad, att hon var ett av krigsbarnen som kom till Sverige från Finland under andra världskriget. Farmor blir så upprörd att hon blir liggande på soffan hela dagen och barnen är förstås oroliga för hennes skull. Karl tycker att de ska använda tidsmaskinen i skogen för att resa tillbaka till 40-talet och ta reda på mer om hur farmor kom hit. Är det då verkligen en tidsmaskin? Jodå, det verkar som det. Den snurrar som en bättre centrifug och när de kommer ut (och Fabian kräkts färdigt efter åksjuka) så har de kommit till 1942. Fast de är fortfarande på samma plats i Sverige.
Det finns en del i den här boken som är bra, och så finns det en hel del som skulle kunna bli bättre.
Jag gillar bokens idé, själva berättelsen om att tre barn från vår egen tid kommer till exakt samma samhälle i Sverige fast på 1940-talet. Det blir så tydligt att det är en tidsresa som har gjorts när samma hus finns fast ser nyare ut, samma gator finns i byn men inte samma butiker och att folk cyklar överallt i stället för att köra bil. Det blir som ett gammalt foto som får liv och det blir intressant att läsa och förstå om skillnader och likheter mellan människornas liv då och nu. Väldigt tydligt blir det hur kriget påverkade människornas liv även i Sverige, med soldater, ransoneringskort och mörkläggningsgardiner. En stor invändning jag har är dock att det finns alldeles för många svåra ord med i texten. En del av dem förklaras (som mörkläggningsgardiner och ransoneringskort), andra står bara med utan någon förklaring och det blir svårläst för barn som inte alls är bekanta med företeelser som evakuering, inventering, permission, inkallad, inkvartering, kristidsnämnd...
Något annat som blir mycket svårt att förstå för målgruppen är de abstrakta diskussionerna om tid och teorier för tidsresande. Exempel på mening: "Man kan kalla nutiden för rumtid men egentligen existerar det förflutna och framtiden samtidigt". Det räcker med att konstatera att något man gör då kan förändra det som händer i framtiden, eller så behöver man inte ens förklara eftersom det framgår med all tydlighet av det som sker när syskonen glömmer kvar en ryggsäck på 40-talet. Detta med konsekvenserna av barnens handlingar i dåtid som gör att de får problem när de återvänder till en framtid som inte är samma som de lämnade - detta gillar jag mycket. Det för förstås tankarna till Tillbaka till framtiden-filmerna med Michael J Fox, och är ungefär lika skruvat. Detta hade gärna fått ta mer plats i boken, det är spännande.
Illustrationerna är fina, speciellt när de visar tidstypiska detaljer från 40-talet som en spis, eller frisyrer och kläder. De hade gärna fått ta lite mer utrymme på sidorna och medverka till mer luft i textmassorna. Däremot funkar de inte alls på framsidan som på något sätt känns helt stillastående och som något slags läromedel mer än äventyrsbok (och jag stör mig mycket på de stora begynnelsebokstäverna i titeln: Syskonen Carlstedts Märkliga Tidsresa). Och även om jag gillar bilderna inne i boken så tycker jag att Karl genomgående ser mycket märklig ut eftersom huvudet har fått alldeles för stor proportion till kroppen, nästan en tredjedel av hela honom känns det som.
Vissa partier kunde strukits för att få mer flyt i berättelsen, exempelvis den tunga inledningen med långa ingående presentationer av syskonen. Detta stoppar upp. Låt hellre barnen presentera sig genom sina handlingar i stället så kommer berättelsen i gång snabbare och tveksamma läsare som testläser första sidorna skräms inte bort.
Något som är mycket jobbigt är de täta textmassorna. Jag har många svaga och ovilliga läsare som bläddrar i böcker jag föreslår dem, och sätter tillbaka boken om det är "för mycket text". Det kan gälla även en ganska tunn bok som den här, men "mycket text" är ofta samma sak som tät text utan styckeindelningar. Det är bättre med en något tjockare bok om bara texten har mer luft mellan raderna och flera styckeindelningar per sida.
Texten känns inte riktigt färdig heller. Det finns en hel del språkliga fel. Ett exempel är det genomgående bruket av ordet "utav" i stället för det korrekta "av" till exempel i "ett utav barnen".
Sammantaget är detta en bra idé som inte känns riktigt färdig än. Tidsresan till ett svenskt 40-tal är intressant, själva tidsresandet spännande, syskonkonstellationen funkar - men språket, de täta textmassorna och de svåra orden drar ner intrycket.
För vem? 9 - 12 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar