Serien Katla & Knös ska bestå av åtta delar. Hittills har fyra översatts till svenska (från danska). Förutom denna finns Dvärgarnas grottor, Alvernas högar och Jättarnas land.
Det är ganska tunna böcker, cirka 70 sidor, med färgbilder på nästan varje uppslag.
Kungens sal börjar med att tre fågelliknande varelser som kallar sig själva för blodssystrarna slår sig ner i ett träd och börjar prata med varandra. Av samtalet förstår man att de i alla tider har livnärt sig på att äta av döda människor och offerblod - deras främsta näringskälla är kropparna som hänger och dinglar i offerlunden. Men nu har sedan en tid kung Hrolf förbjudit människooffer och blodssystrarna är riktigt förbannade. Vad ska de nu äta för något? Kung Hrolf ska dö, bestämmer de. Fast de har redan försökt med det, tydligen, och inte lyckats. Nu avslöjar en av blodssystrarna att hon känner till ett svärd, svärdet Tyrfing, som är belagt med en förbannelse. Det svärdet är det enda som kan ta kål på kung Hrolf och alltså ska de ge sig iväg ut i världen för att hitta det. Det sista man vet om svärdet är nämligen att det är spårlöst försvunnet.
Blodssystrarna flyger iväg, och nu får vi läsa om kung Hrolf och hans krigare i kungsgården. En siare kommer och berättar för dem om en dröm han har haft, och betydelsen av den drömmen är att kung Hrolf är i fara och att han måste hitta det här svärdet Tyrfing innan de onda krafterna gör det. Eller, inte han själv förstås, men fyra av hans krigare. Krigaren Bjarke är en, sköldmön Hervor en annan. Otippat nog följer trälflickan Katla också med. Pojken Knös är inte med från början men av persongalleriet i början på boken förstår man att han är den fjärde.
Bjarke, Hervor och Katla rider iväg och äventyret kan ta sin början. Givetvis stöter de på problem ganska omgående. När de rider genom en mosse ska de över en å, och i den bor åmannen som läskig, slemmig och grön försöker slita ner Katla i vattnet (ja, det finns många bilder). Han misslyckas, men regerar tydligen hela mossen och tänker inte släppa sitt tänkta byte ifrån sig. Det är action och farligheter och strid och älvor (som liknar Odysseus' sirener) och shapeshifting (finns det ett bra ord på svenska?) och mörker och så mitt i alltihop kommer lille Knös gående med sin tända lykta.
Jag gillar storyn skarpt. Det är spännande med farligheter bakom varje krök och ett avlägset mål som ska uppnås, och många lovande böcker framöver där hjältarna ska till alver, dvärgar och så småningom till de dödas rike och annat. Jag gillar också miljön, som är lite nordisk vikingatid med långhus, trälar (och vingar på Bjarkes hjälm).
Men ändå har jag en invändning, och det är att det ibland blir väl svårt för målgruppen, som ska vara 7-9 år (Hcf). Jag sätter hellre den här boken i händerna på mellanstadiebarn. Inledningen är riktigt trasslig, med de skränande blodssystrarna som fräsande ger oss bakgrunden till berättelsen med människooffer hit och förbannade svärd dit, med att de ska leta upp svärdet och att samtidigt kung Hrolf ska skicka ut egna kämpar för att hitta svärdet. Svåra ord förekommer - eller inte så mycket att de är svåra att läsa som att det handlar om okända företeelser så som offerlund, trälar, rövarstråt. Men jag tycker nog att sammanhanget förstås ändå och att de främmande orden ger läsaren ett utökat ordförråd. Att boken är tunn och med många bilder tror jag kan hjälpa till att locka ovilliga läsare - samma läsare som tycker om Drakherren-serien (Ottesen) och liknande böcker. Det behövs många såna böcker.
För vem? 9 - 12 år
Jag tror jag håller med om 9-12 år där, och att det är en lockande bok för någon som inte nödvändigtvis läser mycket. Hur känns resten av bilderna? Verkar vara mycket bilder, tror du de lockar barnen?
SvaraRaderaJa, det är mycket bilder, alla i färg, och jag tror att det är just bilderna som först och främst lockar barnen att försöka läsa igenom den här boken. Det är monster som kommer upp ur vatten, älvor som ser lite läskiga ut, svärd som svingas, mycket action. Det är fina bilder!
Radera