tisdag 13 november 2012

Heja, heja! Från att orka stappla 20 meter till att springa marathon

Heja, heja! av Martina Haag

Den här boken hade jag egentligen inte tänkt läsa men den bara trillade på mig. Den blev återlämnad på biblioteket när jag jobbade vid disken och jag började bläddra i den när jag förstod att det handlade om löpning. Direkt började jag nicka igenkännande och så läste jag lite till, lånade hem boken och rätt var det var så hade jag läst hela. Den är mycket lättläst - jag liksom gled som en varm kniv genom smör genom boken...

Jag har aldrig läst något annat av Martina Haag, så jag vet inte om det är så här hon brukar skriva. Men det är skrivet i en slags kåserande, mycket rolig stil, lite som att det är ett antal blogg-inlägg om hennes löpning som fått bli en bok.

Haag bestämmer sig en dag för att det inte är OK att folk lämnar sin plats åt henne på tunnelbanan för att de tror att hon är en gravid kvinna (gravidmagen efter fyra graviditeter har liksom blivit kvar). Det är inte heller OK att nästan få hjärtstillestånd när det är barnen-mot-föräldrarna-brännboll och hon springer en kort bit. Hon ska träna! Men vad hinner man träna när man jobbar och har fyra barn? Man springer. Det är bara att öppna ytterdörren och ge sig iväg.

Och det gör hon. Första gången orkar hon springa tolv minuter innan orken tar slut. I slutet på boken tar hon sig igenom Venedig Marathon. Och vi får läsa om alla vedermödor och glädjeämnen på vägen dit.

Det här är absolut ingen tränings-handbok. Läsaren får inga träningstips, inga träningsscheman eller goda råd eller peppning eller så. Nä, Haag kåserar om löparlivet. Om alla möjliga anledningar man har att skippa en löprunda. Om löpglädjen i att springa i lopp. Om att välja rätt musik att lyssna på när man springer. Om bästa hårfrisyren att ha när man springer. Vad man tänker på när man springer. Och eftersom jag är som hon (samma ålder, har barn, hinner inte med schemalagda motionsaktiviteter, vill ha en lättare och snabbare kropp, har också med stor bävan anmält mig till ett marathon) så känner jag igen mig i ungefär varenda mening. Och jag har roligt när jag läser!

4 kommentarer:

  1. Jag har också lånat hem denna bok från bibblan och ser fram emot att bli inspirerad :)

    SvaraRadera
  2. Bra recension! Jag blir också sugen på att läsa den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, gör det, det är en må-bra-bok.

      Radera