Little Bee

Little Bee av Chris Cleave

Den här boken har jag läst till en av mina bokcirklar. Faktiskt var den mitt val (för jag hade läst så mycket gott om den på bokbloggar). Men den blev liggande hemma i hyllan som ett dåligt samvete ganska länge för jag kände inte alls för att läsa den. Fast jag hade valt den. Jag vet inte riktigt varför men jag är inne i en vill-bara-läsa-verklighetsflykt-fantasy-bokslukeri-böcker nu och jag tror att den här kändes för realistisk. Men i och för sig - Little Bees liv och värld är så långt ifrån min vardag och mitt liv så att det hade lika gärna kunnat vara en fantasyvärld. Fast en hård och kall värld där ett människoliv inte är värt mer än en insekts liv. Little Bee är en sån där bok man läser som sedan för en tid får en att känna tacksamhet för att man har det så bra som man har det. En sätta-perspektiv-på-tillvaron-bok.
Trots mitt motstånd tog jag tag i boken och tänkte att jag skulle kämpa mig igenom den 50 sidor i taget (mitt specialtrick för att orka mig igenom böcker jag egentligen inte vill läsa men måste). Första sidorna var tröga - när Little Bee själv "har ordet" så berättar hon på ett väldigt speciellt sätt och det tog ett tag innan jag kom in i det och gillade det. Men sen fastnade jag. Och när jag kände att det var dags för paus så var jag well beyond de där 50 sidorna. Och resten av boken bara försvann, för det var ett måste. Jag var tvungen att få reda på vad som hände på den där stranden den där dagen egentligen. Bokens absoluta centrala punkt.

Little Bee är en fjortonårig flicka som flytt från Nigeria till England. Den här berättelsen börjar egentligen när hon möter ett engelskt par i 30-årsåldern på en strand i Nigeria - men boken börjar inte där. Boken börjar med att Little Bee släpps från en flyktingförläggning i södra England där hon suttit inlåst som en fånge i två år. Det enda hon äger är en plastpåse med ett fåtal saker i. En av sakerna i plastpåsen är ett körkort som tillhör en engelsk man, och på körkortet står hans adress. Little Bee känner ingen i England, så hon beger sig till den adressen.

Vartannat kapitel berättas av Little Bee - vartannat av Sarah O'Rourke. Sarah var på den där stranden i Nigeria då hon och hennes man mötte Little Bee. Vi får läsa om hennes liv och om förhållandet till hennes man och om hur allting förändras efter mötet med Little Bee.

Jag vill nog inte berätta mer om handlingen för en av sakerna som gör boken bra är just det att man själv får reda på vad som har hänt i småportioner och återblickar. Det gör ont att minnas, både för Sarah och för Little Bee.
Andra saker jag gillar är språket. Och humorn - trots att Little Bee har fruktansvärda saker att berätta så finns det en hel del att le åt i det hon berättar. Ofta har det med skillnader mellan olika kulturer att göra. Sarahs berättelse är rätt jobbig att läsa. Jag blir irriterad på henne och berörd av hennes fyraårige Batman-utklädde son.

Sammantaget är jag nöjd och glad över att jag trots allt tog klivet upp ur mitt fantasy-verklighetsflykt-isfolks-lättlästa träsk och läste lite om vår egen värld. Vår verkliga, hårda värld där en man kan läsa till maskiningenjör på ett universitet i England men ändå vara en av de män, de dödsmaskiner, som avrättar hela byar i Nigeria.