tisdag 5 mars 2013

Unge Merlin

Unge Merlin av Tony Bradman

Jag blev besviken när jag fick den här boken i min hand. När jag först läste om den så blev jag nyfiken - wow, en bok om unge Merlin! Jag har läst så många böcker om Merlin och kung Arthur och den legendvärlden: lady of the lake, svärdet i stenen, förtrollade grottor, röda och vita draken som slåss mot varandra, om kung Uther och kung Vortigern. Ibland är Merlin en klassisk trollkarl med vitt skägg som förvirrat lever sitt liv baklänges i tiden, ibland är han en ung äventyrare, i någon bok är "merlin" en titel på något man kan vara... Stoffet är oändligt och för en fantasy- och historieälskare som mig är det ständigt lika fascinerande. Så en becoming-Merlin-berättelse trodde jag kunde bli något stort och bra och kul.

Tills jag alltså höll i boken och insåg att det var en lättläst variant på drygt 50 sidor, i Argassos serie "myter och legender". Jag har läst två andra böcker i den serien och blivit besviken eftersom de är så intetsägande och platta. En om en vampyr (Vampyren från Croglin) som var totalt ospännande eftersom själva avslöjandet och det som skulle göra boken spännande var att...det fanns en vampyr i byn. Vilket man redan visste från början. Den andra är en nordisk gudasaga, Tor och magins mästare, nu alltså skriven på engelska och översatt till svenska. Det är sagan om när Tor och Loke reser jättarnas land och får med sig två människobarn, Tjalve och Röskva. De slåss mot Elden, Ålderdomen, Midgårdsormen och så vidare men tror från början att det är vanliga kämpalekar. Inget nytt är tillfört sagan man redan känner till utom att boken är försedd med ett antal fina illustrationer. Och så är detta alltså myten eller legenden om den unge Merlin och tyvärr är den lika platt och tråkig som vampyrboken och Tor-boken.

Åh, jag blir så frustrerad! Det hade kunnat vara en sån bra bok! Det är egentligen en alldeles fantastisk story om unge Merlin som bara har en mamma men ingen pappa (han liksom bara "kom till") och som drömmer konstiga drömmar om nätterna. Det hade kunnat vara så bra om kung Vortigern och hans läskiga druider som tycker att det är en smart idé att offra en pojke av ädelt blod som saknar far (Merlin, alltså) (jo, för då skulle jordbävningarna under Vortigerns borg stoppas, tror de, och så skulle det troligen gå lite bättre för britterna i striderna mot saxarna). Det hade kunnat vara så bra med Merlins möte med draken i den underjordiska grottan, draken som kallat på honom så länge i hans drömmar på nätterna och som erbjuder honom en ny framtid. Det hade kunnat vara så fantastiskt bra - tänk att få läsa mer om druiderna eller mer om kriget mellan saxare och britter. Eller om hur det var att vara barnet Merlin i den där byn där alla avskyr och är rädda för honom. Dels för att han inte har någon far, dels för att han är väldigt speciell överhuvudtaget.

Men det hasplas bara förbi. Visst - det ska vara en kort och lättläst bok. Men det känns som om det fantastiska stoffet bara fuskas bort. Ta till exempel situationen när kung Vortigerns män kommer till byn för att hämta Merlin. Dialogen som uppstår då är ungefär att "vi ska hämta den här pojken enligt kungens order". "Jaha", säger Merlins mor. "Vill du det, Merlin?" "Visst." Och så slänger de utan vidare diskussioner upp Merlin i sadeln framför en av ryttarna och så rider de iväg. Vad mor och Merlin vet är avskedet för tid och evighet. Dessutom klaras den där långa och farofyllda resan av på tre-fyra rader i boken. Slutet på boken är ännu värre (spoilervarning är kanske på plats...?) - på bara någon sida slår Merlin ner alla bad guys med blixtar varpå kungen ber honom om förlåtelse för att han var dum mot honom nyss, lovar att lyssna på honom framöver och ger hans mamma ett nytt hus.
Det känns som att läsa en urvattnad Maj Bylock-variant av en eller annan fantastisk klassiker. Man anar att det finns ett mästerverk bakom, men får bara ett kort sammandrag av handlingen. Inte tycker jag det är särskilt lättläst heller, egentligen. Visst, det är kort och det är action - men det förekommer en hel del svåra och konstiga ord och eftersom handlingen är så komprimerad så är det inte alltid lätt att hänga med på det som händer.

Jag känner mig snuvad på det jag ville ha. Jag vill ju läsa om unge Merlin! Och framsidan är så vansinnigt snygg - Merlins ansikte i eldglans och så med en spegelbild av draken i hans ena öga. Jag hade velat att Unge Merlin var en ungdomsbok på 400 sidor eller så, där man fick lite miljöbeskrivningar, djupare karaktärsbeskrivningar och -utvecklingar, lite mer detaljer och mer av allt, allt. Det hade kunnat bli så bra!

För vem? 10 - 15 år

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar