Stickan

Stickan av Guy Bass

När jag läste första kapitlet i Stickan så kände jag att nä, det här har jag läst förr. Skräckhumor, byte av typsnitt, svartvita illustrationer av samma illustratör som gjorde illustrationerna i serien Korpmysterierna av Marcus Sedgwick. Jag tyckte det kändes som ännu en variant på Korpmysterierna. Eller på Hemligheten på Crampton Rock-böckerna av Chris Mould. Kul, visst, men lite uttjatat.
Men jag läste vidare och fångades av den absolut charmiga och roliga berättelsen. Det ÄR skräckhumor, men den är väldigt rolig. Och med ett antal minnesvärda karaktärer att tycka om.

På det stora, mörka och dystra slottet Grotteskog regerar en Galen Professor. Som alla galna professorer bör så utför han vedervärdiga och ondskefulla experiment. Redan när han var liten höll han på med mystiska experiment och farliga lärdomar - och då skapade han Stickan. Stickan är en liten...ja...något. Han är hopsydd av lite olika människodelar och annat smått och gott och är inte det minsta ondskefull eller otäck. Stickan och hans unge skapare blev bästa vänner och lovade att aldrig lämna varandra. Fast det höll bara tills Stickans skapares pappa avled och lämnade över jobbet att vara Galen Professor till sin son. Den nye (och alltså nuvarande) Galne Professorn glömde raskt sin första skapelse Stickan och övergick helt till totalt vedervärdiga och ondskefulla experiment som mest verkar gå ut på att skapa liv från mystiska konstruktioner och hemska kroppsdels/maskin/djur-kombinationer. Så fort han har lyckats få liv i ett nytt läskigt monster så utropar han lyckligt att "det HÄR är min mest lyckade skapelse någonsin". I en kvart ungefär. Sedan börjar han fundera på nästa grej att bygga ihop och ge liv.

Och Stickan täcker upp. Han lämnar inte sin bäste vän och skapare. I stället ser han till så att alla monstren som skapas lugnar ner sig och inte blir fullt så farliga, genom att koka ihop diverse magiska drycker som han tvingar de nyskapade monstren att dricka. Till exempel det monstret som ser dagens ljus i början på boken, "Varelsen", som blir tok-läskig och ska dra ut i världen och ha ihjäl - ända tills Stickan droppar något anti-varulvs-elixir i munnen på den och den lugnar ner sig betydligt och blir en väldigt pratsam kille med tre armar.

Slottet kryllar alltså av pacificerade monster i alla former (dödskallar på metallben, sexarmade sniglar, ett huvud utan kropp med händer som växer ut från hakan, en kycklinghund...). Utanför slottet finns byn Bökehåla där man är van att lyssna till oartikulerade vrål och ondskefulla skratt från slottet. Och till Bökehåla kommer det nu en freakshow, med en direktör som ständigt är på jakt efter nya "freakar" (som det står - jag blir lite irriterad över att man inte kan använda det svenska ordet "missfoster"?).

Skräckhumor med högt tempo och mycket dialog. Det går snabbt och är lättläst - men innehåller också en hel del fint om vänskap och sånt där. Fast på monsternivå.

För vem? 9 - 13 år