(Drakens flykt + Tears klippa i den svenska översättningen)
Jag har tagit mig an det stora projektet att läsa om Wheel of Time. Här kan du läsa mer om det...
Det här inlägget ska du inte läsa om du tänker läsa Wheel of Time men inte har gjort det förut FÖR DET ÄR FULLSMOCKAT AV SPOILERS!!
Vidare går min färd i Rand-land. Den här tredje boken utmärks mycket av att Rand själv faktiskt inte är med så mycket. Han har fullt sjå med att lära sig hantera kraften, men eftersom han är så stark i den och inte kan styra den riktigt, och samtidigt är rädd för att han ska bli galen av det hela (som alla män till sist blir som använder kraften) så lämnar han sina vänner och följare. Råkar han dra igång ett jordskred eller så är det mest han själv som far illa av det tänker han. Eller nåt. Vi får bara se korta glimtar av honom under hela bokens gång och får inte följa med i hur han mer och mer lär sig hantera kraften - vilket jag tycker är rätt synd. Som det är nu så är han liksom en fix och färdig hjälte som möter Den Svarte i slutomgång nummer 3/7 eller vad det nu är i slutet av den här boken.
I stället får man läsa mer om de andra från Emondsvall. Mat Cauthon blir äntligen helad från Shadar Logoths förbannelse, vilket är rätt skönt för det var trist att läsa om honom som en blek och gnällig kille som mest låg och gullade med en dolk. Nu träder han fram som en av hjältarna. Och det är nu som hans tärningsspel och hans tur börjar betyda mer och mer.
Perrin kämpar vidare mot sitt varg-jag. Ännu mer nu sedan han mött ännu en sådan som han själv, en människa som inte längre är människa utan bara varg, och som galen löper ut i skogen helt förlorad som människa. Han möter också Zarine, eller Faile (Falk) som hon vill kallas.
Och så har vi då de tre Aes Sedai-wannabees: Nynaeve, Egwene och Elayne. Man får läsa väldigt mycket om dem i den här boken - om deras antagningsprocedur och om hur den Amyrlintronande anlitar just dem tre för att jaga rätt på ytterligare Svarta Ajahs i Tar Valon. Fast de inte är speciellt långt gångna i sin utbildning eller ens i närheten av att vara Aes Sedaier - men de är de enda hon kan lita på, säger hon. Så ganska snart har vi tre rookies (fast med självförtroende för sju) på väg ner mot Tear för där ska de fånga in tretton fullärda Svarta Ajahs med lång erfarenhet och den Svarte på sin sida. Tja, det går väl så där...
Det är i den här boken drömvärlden, Tel'aran'rhiod första gången är med i handlingen. Drömvärlden har stor betydelse, både för Egwene/Nynaeve/Elayne, och för Perrin (fast han kallar det vargdrömmar) och också för Rand (som inte kallar det något alls utan bara helt plötsligt kan gå in i den). Jag gillar att läsa om den - men blir alltid totalt förvirrad för hur den världen hänger ihop med den andra världen, och hur saker och ting ibland händer där, ibland samtidigt här och ibland har stor betydelse för allting som händer och ibland ingen betydelse alls. Men i det stora ännu en av de finesser som gör att jag gillar den här serien.
Vidare, vidare! Aielfolket har också gjort entré i den här boken. Och jag vet att det snart är dags för både Rand och Nynaeve/Egwene/Elayne att beblanda sig mycket med dem och fara till Rhuidean. Må deras vatten vara mitt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar