Bokbloggsjerka 18-21 jan

Den här veckan frågar Annika i sin bokbloggsjerka:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Helt ärligt så vet jag inte vad det är som får mig att välja en bok som jag inte kände till tidigare. Eller en författare jag inte läst förr.
Jag jobbar med böcker och umgås med dem i hyllorna varje dag. Det var riktigt länge sen jag själv åkte iväg till ett bibliotek utan ett särskilt ärende mer än att låna en försvarlig trave böcker. Det var nog innan jag började utbilda mig till bibliotekarie eller nåt. Ibland kan jag sakna det där planlösa ihopplockandet av böcker. Nu har jag alltid en lång mental lista på böcker jag sett, eller hört om, eller läst om på bloggar, eller har köpt in till bibliotekets barn- och ungdomsavdelning så jag väljer inte planlöst längre. I stället känns det som en enda lång hinner-inte-läsa-allt-det-där-jag-vill.

Men åh vad jag kan sakna de där vandringarna på bibblan med en boktrave som växte i famnen långt utöver pinsamhetens gräns. Vad var det som fick mej att välja böcker då? Framsidor. Sånt som "personalen rekommenderar". Lite grann baksidestexter (men jag har med åren blivit mycket misstänksam mot baksidestexter). Sånt som andas historiska miljöer. Eller blommor på framsidan. Eller att boken råkade ha turen att stå bredvid en annan bok jag plockade. En blandning av mycket, tänker jag.

Nuförtiden är det alltså det eviga ikappläsandet av allt jag vill hinna med. Men faktiskt finns en slags väg för böcker jag inte själv egentligen känner till att leta sig fram till min vill-läsa-hög. Det är utnötningsmetoden. Tjatmetoden. Böckerna som skriker om uppmärksamhet, böckerna som jag ser varje dag på något sätt och till sist inser att jo, jag måste nog läsa den där också. För de lånas ut och lämnas tillbaka och står framställda där jag jobbar, och nästan lägger sig i vägen på golvet och skriker att "låna hem mig! Erkänn att du är lockad! Läs mig!!"

Några såna just nu som ständigt placerar sig i min väg och skriker om uppmärksamhet är Kate Mortons böcker. Särskilt den där med en framsida som har en kvinna i grön sjal eller liknande på sig. Och så finns det en svensk bok av en kvinnlig författare (minns vare sig författare eller titel just nu) som handlar om någon liten by med hemligheter. Tror det är någon präst inblandad, och att titeln har med resväskor eller nåt att göra. Bokuslingen har landat i mina händer säkert fyra eller fem gånger den senaste månaden och jag får väl snart ge upp. Stål av Avallone är också en sån där bok som ständigt parkerar sig framför mig och skriker Läs!!

Ja, ja. Jag får väl säga upp mig från jobbet och sätta mig att läsa på heltid så att alla böcker som vill läsas blir nöjda nångång.