Jag behövde något lättsamt och snabblyssnat och inte-deckar-aktigt i lurarna efter att jag lyssnat färdigt på Det blod som spillts och innan jag fortsatte med Svart stig. Bläddrade runt lite på Storytel och fastnade för Martina Haags roman om Isabella. Perfekt, tänkte jag. Jag fnissade mig igenom Heja heja! i höstas (läs vad jag tyckte här) och tänkte att jag kunde få ha lite roligt i löpspåret ett par gånger. Ljudboken är på lite mer än fem timmar, och det är Martina Haag själv som läser.
Men, tja, nej, jag vet inte om det blev så lyckat. Alltså, Haag skriver jätteroligt, med många små vardagsdetaljer man känner igen sig i och fnissar över, och visst sprang jag där och skrattade för mig själv flera gånger i skogen. Men det blev för mycket på en gång. Jag springer ju ungefär en timme när jag springer, och en sån här bok tror jag känns bäst i småportioner. Lite kul då och då. Att lyssna i en timme på Martina Haags bok - det är lite som att äta för mycket godis.
Isabella Eklöf är drygt 30 år och har ännu inte kommit igång med sitt liv. Det riktiga livet. Hon ska slå igenom som skådespelare, och sen ska resten följa av bara farten: man, barn, bil, fint boende, tillhörighet och självkänsla. Men den där skådespelarkarriären verkar dröja. Den trevlige mannen också. Och vi får läsa om Bellas knapra vardag och misslyckanden. Det är julafton där hon är tomte hemma hos sin ex-kille och hans nya tjej (roligt!). Det är nyårsafton på en stor fest med massor av trendiga människor (där Bella inte känner någon och har det rätt pestigt). Det är turnéer på skolor med teatergruppen Godot där Bella ska spela Mor Teater med en teaterbyggnad på huvudet, i en pjäs med en lök och Filuren. Bella ska i slutet rappa en text om fortplantning och spermiens väg till ägget - så lagom coolt när det sitter enbart tonåringar i publiken... Det är lyckan när hon faktiskt får chans till en liten roll på teatern, på självaste Dramaaaaaten. Det är ångest när hon för att få den rollen ljuger och säger att hon är fullfjädrad akrobat, fast hon blir andfådd så fort hon knyter ett skosnöre.
Det är roligt. I småportioner. Men jag blir mäkta irriterad på Bella när jag måste lyssna i längre stunder. Jag skulle nästan vilja ha en skämskudde (och det har jag inte med mig när jag springer). Åh, människa, vad du försätter dig i pinsamma situationer! Var dig själv nån gång, gå inte på alla andras fina fasader, och ljug inte om något som förr eller senare måste avslöjas! Men det är inte så den här boken ska läsas, förstås. Det är, och ska vara, ren underhållning. Och det är det. (men inte som ljudbok....dessutom är det något med Martina Haags röst som jag inte gillar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar