Den här låg länge och väl inne vid toaletten (jo, men toalett-läsar-böcker är en helt vedertagen genre i mitt liv), med första kapitlet genomläst och liksom på gång. Men hela tiden valde jag andra böcker som fick gå före. Så småningom tryckte jag mig igenom kapitel två och tre, för jag lockades av fabergé-äggs-grejen-med-koppling-till-huvudpersonernas-släkthistoria-idén och ville gärna tycka om. Sen låg boken där dag efter dag tills jag insåg att det inte alls var någon toalett-genre-bok. En sådan ska vara lättläst och snabb (och är alltså ofta en bok för barn på lågstadiet eller en humorbok, eller Elvis eller Tintin). Men jag kom inte in i den här. Så jag fick bära med den ut till vita läsfåtöljen och ge den lite seriös uppmärksamhet.
Nu, ett antal timmar senare, så är jag klar. Och min största invändning är fortfarande den att det är svårt att komma in i boken. Det som är bäst är just fabergé-äggs-grejen-med-koppling-till-huvudpersonernas-släkthistoria-idén.
Vi har Milo och Vendela som är syskon och bor i tyska staden Elm. Deras farmors mormor eller något sånt hette Theresia och var lärling i Fabergés verkstad. 1917 blev hon kallad till änketsaritsan för att utföra ett hemligt uppdrag - att föra ut två Fabergé-ägg ur Ryssland, till just Elm, så att änketsaritsan med hjälp av dessa så småningom skulle kunna rädda sin tillfångatagna tsar-familj (alltså sonen och hans familj) ur fångenskapen. Men planen gick åt pipsvängen, tsarfamiljen avrättades och ingen i hela världen har sedan dess sett dessa två försvunna Fabergé-ägg (de är namngivna och har funnits på riktigt). Allt detta får Milo och Vendela reda på av sin farmor, Minerva, i samband med att staden Elms museum ska ha en utställning med just tre inlånade Fabergé-ägg (inte de försvunna, förstås). Nämligen tror farmorn att de tre värdefulla äggen kan komma att stjälas av någon ond typ som har kommit familjen Grips historia på spåren.
Och ja. En tredjedel in i boken så blir Fabergé-äggen stulna från museumet och nu äntligen drar storyn igång på riktigt. Poliserna hade lika gärna kunnat heta Kling och Klang för de verkar mest göra absolut ingenting, och givetvis får Lasse & Maja, nej förlåt jag menar Milo och Vendela lösa fallet.
Det är riktigt spännande med de där äggen. Alla som finns med i boken finns på riktigt och kan ses på bilder på nätet eller i böcker eller så. Jag älskar storyn om de utsmugglade äggen, och Theresia Grip som får börja ett nytt liv i ett hus i Elm, och om att äggen som skulle smugglas ut försvann och att man måste lösa en gåta för att kunna hitta dem igen.
Men det är för mycket tjafs innan storyn kommer igång, för många sidohistorier. Och sen är poliserna så otrovärdigt klantiga när det egentligen står på en stor skylt mitt i stan Vem Som Stal Äggen för det är så löjligt uppenbart. Så boken blir för spretig: dels är ganska mycket text och många personer att hålla reda på så det kräver lite äldre barn för att läsa den. Men sen är själva deckargåtan på litet-barn-nivå.
Jag är inte särskilt förtjust i Milo och Vendela heller. De är alldeles för trevliga och välartade. De syr kläder själva, slår upp saker i uppslagsböcker, hjälper farmor att göra frukostpannkakor, är artiga och smarta och omtyckta av alla. De tittar aldrig på TV. De sover inte för länge på morgonen. De säger aldrig, aldrig "pallar inte", de spelar ingen som helst sorts dator- eller TV-spel eller fipplar med mobilen i evigheter. De är överhuvudtaget inte naturliga. Inte deras familj heller. Eller deras vänner. Alla är snälla och trevliga. Allas föräldrar har något jobb som Är Något, exempelvis är Milos och Vendelas mamma borgmästare, pappan är kriminaltekniker hos Kling & Klang, kompisen Matildas mamma är den som har stans hotell, den andra kompisens mamma är den som har stans bageri, farmor Minerva bossar på stans museum. Ingen föräldrer jobbar diffust på något kontor eller så. Och så hånskrattas det åt borgmästarmamman, för hon kan inte laga mat. Så hon köper hem mat från restaurangen om hörnet och låtsas att det är hon som har lagat den, och blir "skogstokig" om någon antyder att hon inte kan laga mat. Givetvis andas det inte ett ord om pappa kriminaltekniker kan laga mat eller inte.
Jag hade velat ha lite mer trovärdiga karaktärer. Och så lite mer humor - den saknas också. Men fabergé-äggs-kärnan, den gillar jag.
Det finns en bok till om Sub rosa-detektiverna: Kapten Fiennes skatt
För vem? 10 - 14 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar