Lägerkrisen

Lägerkrisen av Ann Caroline Håkans

Vi ska åka på läger, och sova utomhus! meddelar fröken. Jaaaaa!! jublar hela klassen. Det är ju i slutet på vårterminen, och vad kan vara underbarare och bättre än att åka till skogen en hel dag och sen också få sova utomhus? Alla älskar det.

Säger dom, i alla fall.

För Juni jublar väldigt lite - bara så där så att det inte ska verkar konstigt. Och givetvis bestämmer hon och kompisen Isa att de ska sova bredvid varandra. Men för Juni börjar nu en tid av värsta oro och fasa. För hon VILL INTE sova i skogen. Inte för allt i världen! Där finns björnar, och vargar. Det är mörkt. Fullt av äckliga insekter och lömska växter. Och det är ju inte bara mörkret och de uppenbara livsfarorna som hotar i skogen. Det är ju det där andra, pinsamma grejerna som kan hända också. Tänk om hon råkar släppa en fis precis när alla har tystnat och ska somna? Och alla skrattar åt henne? Eller om hon - oh fasa - råkar gå i sömnen? Hon gjorde nämligen det nyligen när hon sov hos en kusin. Eller gick och gick - hon gjorde några karateslag och pratade något som lät som ryska. Tänk om hon gör något sånt där bland alla klasskamrater? Och så är det det där med Jonah, också. Som hon precis blivit tillsammans med. Hon vet inte riktigt vad det innebär att vara ihop. Måste de pussas och kramas hela tiden, då? I skolan går det bra, då förväntas de bara leka på rasterna vilket de gjorde innan de blev ihop också. Men på läger? Hur ska hon bära sig åt med Jonah då? Sova bredvid honom? Gå och hålla handen?
Nä, tänk vad bra och lätt det hade varit om hon sluppit hela läger-grejen och bara fått stanna hemma i stället. Helt okomplicerat.

Såna här är "Mitt livsfarliga liv"-böckerna av Håkans. Juni är en tjej som alla kan känna igen sig i på något sätt. Jag tycker hon är helt underbar och fantastisk och att Håkans är helt underbar och fantastisk som kan beskriva en åttaårings känslor så på pricken, och så att det blir roligt också. Här är Juni rädd för allt det okända som kan hända på ett läger - i Badhuskrisen är hon nervös och orolig för att klassen ska åka till badhuset, och att hon som inte kan simma garanterat kommer att sjunka och ligga på bassängbotten medan alla pekar finger åt henne och skrattar medan hon dör.
Hon är inte bara rädd, Juni, utan hon trasslar ofta in sig i lögner. Hon vill inte ljuga för att vara elak eller så - men ibland blir saker och ting lättare om hon inte säger som det är. Fast det blir ju bara trassligare och trassligare när hon ljuger - som när hon i Badhuskrisen säger att hon har fått ett marsvin som heter Gold, och hur hon sen måste hitta på massor av nödlögner för att inte tjejerna i klassen ska kunna komma hem till henne för att titta på marsvinet (som inte finns). Eller när hon ljuger för sin kusin (är det väl?) om att hon har en pojkvän i Kärlekskrisen och så jublar kusinen och säger att vad kul, då får jag ju träffa honom när alla skolor har friluftsdag tillsammans om några veckor! (och givetvis är Juni i den boken fruktansvärt rädd även för idrottstävlingarna på friluftsdagen då hon tror att hon kommer att slå ihjäl sig eller göra bort sig eller både och).

Juni finns på riktigt. Inte just exakt hon i böckerna, men hon finns ju i massor av olika varianter i alla skolklasser. De där alldeles vanliga, riktiga tjejerna och killarna, med fel och brister och rädslor - men alldeles perfekta i alla fall. De borde få läsa om Juni allihop.

För vem? 7 - 12 år. Och gärna till högläsning!