Nattens cirkus

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Detta är en märklig och mystisk historia, och det liknar nog ingenting annat jag har läst. Kanske det är en slags magisk realism, för det finns fullt med magi i boken. Men ändå bryts den där magin upp och får en slags logisk och mekanisk förklaring, nästan så att man tror att det skulle kunna funka på riktigt att lära sig magi och att manipulera verkligheten. Men sen hinner förnuftet ifatt och säger att, nä, det där går ju inte. Hur mycket man än tränar och hur många böcker man än läser så går det där faktiskt inte att göra eller att lära sig. Men när man är inne i bokens stämning så känns det helt logiskt och förnuftigt.

I centrum finns hela tiden Nattens cirkus, Le Cirque de Rêves. Jag som verkligen inte gillar cirkusar i någon form var rätt skeptisk till den här boken just därför, men hade läst så mycket gott om den så att jag ändå var nyfiken. Och jag fastnade ganska omgående i boken.
Den här cirkusen liknar nämligen inget annat. Det är mer som ett helt äventyrsland, fast alla attraktionerna råkar befinna sig inne i svart- och vitrandiga cirkustält. Och så är de flesta av dem magiska på ett eller annat sätt. Man går som besökare in på cirkusen, och sen väljer man själv vilka tält inom området man vill gå in i. Det är så stort, och tälten så många så att de flesta hinner aldrig ens hitta alla tälten eller alla uppträdanden. Där finns tält som "Isträdgården" (magiskt vacker, att mest gå runt och beundra), "Molnpalatset" (där ska man klättra i en tredimensionell labyrint), ett tält fullt med olika flaskor och burkar (varje flaska eller burk innehåller en särskild doft, ex sandstrand vid havet, så intensivt så att det känns som att förflyttas dit), Spegelgången och Labyrinten, en spådam (äkta...), pantrar och luftakrobater. Cirkusen reser runt mellan världens alla städer men ingen får veta vart den ska nästa gång, eller hur länge den ska vara på en plats. Rätt var det är så är den bara där, och rätt var det är har den rest vidare. Den håller bara öppet på nätterna, från skymning till gryning. Trots min cirkusaversion hade jag ändå velat besöka detta magi-Skaraland.

Men trots att cirkusen finns i centrum så handlar boken egentligen om Celia och Marco. Utan att ha något att säga till om så blir de nämligen motståndare i en märklig mer eller mindre livslång tävling, eller ett "spel" som det kallas. De tränas i magi, manipulation och illusion från det att de är små, för att så småningom kunna mäta sina krafter mot varandra. Dock får de själva inte veta spelets regler, eller vem deras motståndare är, eller vad spelet går ut på. Le Cirque de Rêves kommer till mer eller mindre för att utgöra spelplan och scen för Celias och Marcos kamp. Alla de som bor på och arbetar med cirkusen kommer också ovetande att dras in i den här märkliga tävlingen.

Jag fastnade alltså i boken redan från början, och fascinerades av magin. Som jag skrev så är det en alldeles speciell stämning i boken som gör att det känns fullt logiskt att tro på magi. Cirkusen är från början totalt overklig och drömlik med sitt plötsliga förflyttande och sina märkliga attraktioner - men sen får man följa människorna som jobbar där och hur cirkusen kommer till, hur det funkar bakom kulisserna. Visst, det borde få det hela att verka mindre mystiskt och magiskt - men det är just det att det ändå är magi som får det att funka men mer mekanisk magi liksom. Som ju inte heller finns...

Det är inte bara magin som får mig att fortsätta läsa - det är människorna som blir indragna i spelet mellan Celia och Marco: de själva, Marcos arbetsgivare Chandresh, klockmakaren Thiessen, artisterna på cirkusen, tvillingparet som föds på cirkusens premiärnatt och som fått märkliga gåvor...och så de två mystiska männen som är de som egentligen tävlar mot varandra i spelet. De, som valt ut Celia och Marco till sina spelpjäser. Vad är det de vill? Och vilka är de??