The Eye of the World

The Eye of the World av Robert Jordan

(Farornas väg + Tidens hjul i den svenska översättningen)

Jag har tagit mig an det stora projektet att läsa om Wheel of Time. Här kan du läsa mer om det...

Det här inlägget ska du inte läsa om du tänker läsa Wheel of Time men inte har gjort det förut FÖR DET ÄR FULLSMOCKAT AV SPOILERS!!

Den första känslan jag får när jag läser är att det är som att komma hem, eller att få träffa gamla vänner man inte sett på länge. Men allt hemma är inte som man minns det, och tydligen hade jag många fler vänner än jag mindes för ju mer jag läser desto mer förvånas jag över allt det jag inte kommer ihåg, eller att jag inte kommer ihåg det på rätt sätt eller på rätt ställen. Jag hade ett klart och tydligt minne av att hela storyn började ganska abrupt. Att Rand och hans far redan på bokens första sidor blev påhoppade av trollocker som obegripligt nog attackerade deras stuga mitt i natten. Men så var det inte. Det hinner hända en hel del innan dess, och ett antal personer och miljöer hinner presenteras innan trollockerna gör sin morrande entré. Faktiskt dyker de inte upp förrän på sidan 79 i den svenska översättningen. (Fast om man tänker på alla tusentals sidor som kommer efter denna trollock-visit så kan man nog ändå säga att det är på de första sidorna.)
Faktum är att det är så mycket jag inte kommer ihåg att jag ganska snabbt blir totalt uppslukad av boken och måste läsa vidare och vidare för att se hur det går. När jag redan läst en gång. Jag vet inte vad det säger om mig. Eller om boken. Egentligen.

Loial hade jag glömt. Hur kunde jag ha glömt denne väldige, artige och kulturelle herre med sin saktmodighet, sina tofsar på öronen och sin längtan efter att se "de vackra lundarna"? Prinsessan Elaine hade jag också glömt bort - men så fort jag började läsa om Caemlyns slott och drottningen av Andor så började det komma tillbaka. Hmm, Elaine? Blev inte hon och Rand...? Jo, och så har han ju dessutom ihop det med Egwene och Min och att det där är otroligt irriterande både för de egensinniga tjejerna själva, för Rand och för mig som ska läsa om dem.

Jag hade också helt glömt Perrins varg-grej, och den gillar jag ju jättemycket! Påminner om både Hobbs Farseer Saga (den kanske man också skulle läsa om??) och Vargbröder (fast då är det ju troligen Paver som har blivit inspirerad av Jordan och inte tvärtom).

Och på tal om egensinniga tjejer så ler jag också igenkännande åt alla dessa kvinnor med eldfängda humör. De flesta kvinnor hos Jordan verkar ha mycket kort stubin, och de flesta kärlekshistorier börjar med att killen och tjejen, eller mannen och kvinnan, grälar med varandra och är väldigt oense och osams om det mesta. Bakom varje uppblåst och mäktig (eller heroisk och modig, välj själv) mänsklig man så står det nästan alltid en bastant kvinna med korslagda armar, rynkade ögonbryn och en brödkavel hotande i ena handen. När det kommer till kritan så är det alltid hon som bestämmer om det som är viktigt och räknas.

Sen det där med att saker och ting inte hände i den ordningen jag minns det från första läsningen - det är mängder av platser/händelser som kommer med mycket tidigare i handlingen än jag mindes dem. Shadar Logoth till exempel. Att den staden med dess hungriga dimma och hela grejen med Mats "personlighetsförändring" och hans bärande av en läskig kniv som en älskad snuttefilt kom redan nu var överraskande. Lika förvånad blev jag över att hela sällskapet traskar in på Vägarna redan i slutet på The Eye of the World för att jagas av Machin Shin. Läskig drömaktig värld, det där.

Ah. Just nu gnuggar jag händerna av förtjusning över att ha så mycket bra läsning framför mig. Raskt vidare till bok två, alltså.