måndag 27 maj 2013

Gregor från Ovanjord

Jag visste om det innan. Det ska finnas kackerlackor som pratar i den här boken. Och råttor. Och fladdermöss som pratar de med. Även om det nu var Suzanne Collins som skrivit så var jag skeptisk. Pratande djur i underjorden? Hög löjlfaktor eller? För hög?

Och jag satte igång att läsa om Gregor. Jag förväntade mig ingen Hungerspelen för jag visste att den här var skriven långt före den var skriven, och skriven för en yngre målgrupp dessutom. Men jag förväntade mig en hel del ändå. Trots kackerlackorna.

Gregor trillar ganska omgående ner i ett ventilationsschakt i tvättstugan. Han passar sin lillasyster Boots som är två, och det är hon som trillar först. När de efter sju svåra års fallande inte krossas till atomer mot underlaget utan i stället faller mjukt och fint, så står de där. Jättekackerlackorna. 1,20 meter höga. Och ja, de pratar. Fast de pratar väldigt roligt, det gör de. Lite åt Yoda-hållet.

Kackerlackorna bär iväg med Gregor och Boots till människostaden Regalia som finns Underjord. Här får Gregor veta att
  1. han luktar illa
  2. han inte får ta sig tillbaka till Ovanjord för
  3. han troligen är "Krigaren" i Profetian den grå och alltså är den som måste rädda människorna i Underjord från elände och undergång.
  4. att även fladdermössen, som först enbart verkade vara smidiga fortskaffningsmedel, kan prata. Och spindlarna. Och jätteråttorna.
  5. det är ingen tid att förlora.
Jag har rätt roligt när jag läser om Gregor och människorna han möter i underjorden (och ännu mer när han träffar råttan Rödklös). Det är definitivt inte Hungerspels-spännande, men det är mycket kul på vägen. Lillasyster Boots gillar jag också. Hon charmar precis alla, fylld blöja och tvååringsilskeattacker till trots. Jag kommer över talande-djur-grejen rätt snabbt och det blir aldrig löjligt.

Ändå...ändå känns det när jag har lagt igen boken som att jag har läst någon slags grott-road-movie med fladdermöss och kackerlackor, där huvudpersonen har blivit styrd och föst framåt i stället för att själv välja väg och ta initiativ. Suget efter att direkt sätta igång med bok två, Gregor -dödens labyrint, är faktiskt inte jättestort. Jag blev inte besviken, utan fick nog ungefär precis det jag väntade mig av Gregor: rätt OK, men ingen kioskvältare.

Titel: Gregor från Ovanjord
Författare: Suzanne Collins
Orginaltitel: Gregor the Overlander
Översättning: Lottie Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utg år: 2013
För vem? ca 9 - 14 år
Köp den till exempel här eller här

10 kommentarer:

  1. Har precis skaffat den, får se vad jag tycker. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska bli kul att se vad du skriver om den.

      Radera
  2. Jag har också tänkt testa den här, men har inte direkt några förväntningar. Vilket förmodligen är bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog det bästa - men läs den absolut!

      Radera
  3. Har den hemma, men har inte börjat läsa än. Intressant att läsa dina reflektioner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ska bli kul att läsa vad du gillar den - underjorden är ju liksom ditt specialområde?!

      Radera
  4. Hojhoj: Jag läste alla fem delarna i sträck förra sommaren och blev nog inte mätt förrän framåt fjärde delen eller så... :-) Men den slår såklart inte Hungerspelen. Kul ändå att serien äntligen kommer på svenska!
    /Storemor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska nog läsa vidare i bok två - om ett tag. Ja, det är kul att den översatts, bra serier för mellanåldern behövs alltid.

      Radera
  5. Nu har vi äntligen läst den här hemma också - H på 9 år tyckte den var lite FÖR spännande i slutet men slukade den med hull och hår. H tyckte inte vi skulle låna nästa än, det var nog lite otäckt med död och fördärv. Tror hon levt ett rätt skyddat fantasyliv såhär långt...

    Själv satt jag mest efteråt och undrade hur tusan de skulle förklara var de hade varit - det är ju inte som att folk kan vara borta hur länge som helst och sen bara dyka upp och fortsätta som vanligt utan att nån undrar? Men det kanske ger sig i nästa bok, som vi alltså inte ska låna än. Jag tror jag måste smygläsa lite ändå...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De får helt enkelt sätta sig ner och förklara att JA det FINNS faktiskt jättestora kackerlackor som kan prata, och vi HAR faktiskt varit där och det var inte meningen att pappa/äkte make skulle vara hemifrån så länge, förlåt förlåt. Eller så kanske mamman/frun får följa med ner i underjorden i bok två? Jag har ännu inte läst den, faktiskt.

      Radera