Sprang i skogen och lyssnade på Fladdermusmannen. De gick på restaurang. Faktiskt var det så att de i just den här boken fick vänta en stund på att servitören skulle dyka upp, men jag började tänka på alla dessa middagsskildringar i böcker som jag alltid blir så irriterad på. När det gås på restaurang och äts middag i böcker så
1. lyckas de alltid hitta en trevlig restaurang med utsikt över havet/precis i city/pittoreska omgivningar. Och inte nog med det - ett ledigt bord nära fönstret hittar de också.
2. äter de en trerätters middag på ungefär 2 minuter. Jo, för de hinner kanske säga två meningar var och läppja lite på vinet under tiden, och så pang! så kommer maten in. Så tar de en tugga (och ja, maten är alltid beskriven i detalj så att jag som läser måste gå och öppna en påse ostbågar eller nåt), växlar ett par meningar till och så pang! kommer kaffet in. En mening till, kanske, så lämnar de restaurangen. OK, OK, att vi inte som läsare vill läsa om varenda jämrans tugga de tar och vad det smakar, men kan man inte få en liten uppfattning om att det faktiskt passerar lite tid mellan beställandet - ätandet - avtågandet? Jag förundras varje gång jag läser. Och irriteras.
Så där är det minsann inte i min verklighet. När jag (vi) är ute och reser så
1. hittar vi aldrig de där små charmiga ställena med vettiga priser och god mat och utsikt över någon fin vy. De ställen vi hittar är fullpackade med folk, för dyra, för äckliga (hela familjen utom jag är extremt fåniga med maten), eller helt enkelt stängda när vi kommer (för reser man med barn är magarna hungriga vid kanske sex på kvällen och då är det ofta vilotid på restaurangerna. Eller förberedelsetid kanske.) Alltså hamnar vi alltså löjligt ofta på McD & kollegor. Som ju ser exakt likadana ut i Paris, Säffle och Wien.
2. hinner åtminstone jag avhandla större delen av världens problem i allmänhet och mina egna i synnerhet innan maten ens är i närheten av att komma in på bordet. Speciellt om det äts med familj. Hungrig familj med låg blodsockerhalt. Aldrig att det endast yttras några två meningar var då, nej det undras alltid över om köket stängt och gått hem, eller om de struntar i oss för att vi är fula och har glasögon, eller att vi har billiga skor eller nåt.
Oj vad jag brer ut mig. Men kolla själv nästa gång du läser om att några äter middag tillsammans i en bok. Hur lång tid förflyter det??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar