Läsfunderingar 5 - ondska

Jag har precis avslutat högläsning av Mio min Mio för mina barn. De hade inte hört den sedan de var mycket små, och mindes den som en "tråkig bok". Nu ändrade de uppfattning och var totalt uppslukade av berättelsen, av sagan och sagovärlden.

Givetvis särskilt av riddar Kato. Han är ju hyfsat viktig i handlingen. Och när jag läser om riddar Kato så börjar jag som så väldigt många gånger förr fundera över ondska, och över onda personer i böcker och i filmer. Vad driver dem? Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om det, för jag har funderat så väldigt mycket. Och i förlängningen givetvis inte bara om de fiktiva onda personerna, utan även de som finns eller har funnits på riktigt. Hitler och grabbarna. Men jag breder inte ut mig över det här, ett blogginlägg blir liksom lite futtigt.

Men just riddar Kato som representant för alla baddies. Han har ett slott (som är mörkt och vedervärdigt). Och hjärtat av slottet är hans kammare, hans arbetsrum med ett bord och en stol där han sitter hela dagarna och "tänker ut ont".

Här har vi ju hjärtat även i hela ond-funderings-härvan: han sitter och tänker ut ont.

Vad är det, då?

Det måste ju vara sjusärdeles onda saker, eftersom de liksom läcker ut genom fönstret och slottets fogar, dödar vattnet och all växtlighet i Landet Utanför som är Katos alldeles egna lilla plats på jorden. Som radioaktivt avfall ungefär.

Vad tänker han på då? Läskiga saker som spöken och mördare? Sin senaste visdomstandutdragning? Om att ta godis från små barn? Miljöförstöring? Kvarskatten han dras med sedan förra året? Eller elaka saker han skulle kunna hitta på som han inte redan gjort? Jag kan sätta Sorgfågel i en bur och tvinga honom att sjunga glada schlagers! Jag kan göra Svärdsmedens (eller vad han heter den där killen i grottan) kedja en meter kortare! Jag kan lägga ut råttgift i Dunkla skogen! Jag kan ge alla mina spejare lutfisk till middag! Haha, vad de ska få ont i magen!

Och hur kul skulle det vara att bara "sitta och tänka ut ont" hela dagarna? Efter en timmes ond-tänkande hade åtminstone jag fått rastlösa ben och velat göra något annat.

Men jag är ju inte ond. Eller det är jag visst, i vissa sammanhang. Fråga bara myrorna som med jämna mellanrum försöker inrätta sig en bostad i vårt kök. Eller mina barn, när jag orättvist skäller på dem för att någon har varit dum mot mig på jobbet.

Ondska - hyperintressant.

hmmm...världsherravälde...mmm...småstenar i sockerkakssmeten....