"Gödsel & Brosk var det finaste matstället i hela Grummelberget. Det var vackert inrett med djurdelar som kocken kastat ut, det stod benljusstakar på borden och väggarna var tapetserade med skinn. Tre grävlingar roterade på ett spett framför elden och lukten av bränt fett fick det att vattnas i munnen.
Monkel sneglade nervöst på de andra gästerna. Där satt Snålklimp, bankiren, doktor Glufser och domare Slisklugg. Mäktiga, inflytelserika jättar som tjänade mer än hundra guldklimpar i månaden."
Så här är den här boken - full med knäppa namn och snorkråkor-är-gott-humor och knasigheter sida upp och sida ner. Det ÄR roligt att läsa, det är det (fast om man är en vanligt tråkig vuxen som jag, som dessutom läser boken i ett svep, så blir det lite lite tjatigt mot slutet). Det är lite som att läsa böckerna om Hicke Hiskelig Halvulk III av Cressida Cowell (t ex Hur du tränar din drake) eller varför inte böckerna om Herr Grums av Andy Stanton (t ex Du är en gräslig man, Herr Grums) (och har du förresten inte gjort det, så gör det. De är totalt helknäppa och roliga). Det är roligt hela tiden, men kanske att roligheterna är viktigare än handlingen. Det är många barn som älskar såna böcker, och jag får ständigt frågan om en "rolig bok som är lagom tjock" och nu har jag en till att ge till dem - den här om den pyttelilla minsting-jätten Monkel Trogg.
Det är inte lätt att vara minst av alla när man är en jätte. Monkel borde vara fullvuxen nu när han är tio och alldeles snart ska gå ut skolan och börja jobba. Men han är nästan mindre än sin bebis-lillasyster (som heter Flubb och är "söt som en padda"). Hans lillebror Gritt är bara sju år men redan normalstor (ja, alltså, jättestor), och han älskar att bolla runt med Monkel i luften (varpå Monkel ofta trillar i backen och slår sig). Och inte bara han - de flesta jättarna i skolan gillar också att kasta runt med Monkel. Eller reta honom för att han är liten, förstås. Monkel brukar därför strunta i att gå till skolan och i stället gå till en hemlig koja i skogen för att få vara i fred. Och därför är han nu lite nervös för de Gigantiska Slutproven i skolan - han läser ämnena småttingkunskap och drakvetenskap - han har ju inte kunnat lära sig någonting.
Småttingar - det är människorna, det. De bor utanför det stora berget där jättarna bor, och har glömt bort jättarnas existens. Och det är bra, tycker jättarna, för småttingarna blev helt läskiga på slutet och sköt på jättarna med magiska mördarpinnar och annat otäckt tills jättarna låste in sig i sitt berg och upprättade en lag om att det var förbjudet att kidnappa och äta upp småttingar.
Monkel har en listig plan. Eftersom han nog kommer att bli underkänd i slutproven och därmed arbetslös och ännu mer misslyckad än sin far (som jobbar som gödselgrävare i drakstallen och ändå måste ha ett jobb till som jägare på nätterna för att familjen ska klara sig - de är lite av jättarnas white trash) så ska han lära sig småttingarnas magi. Nämligen den där med bokstäver, böcker och att läsa. Han ska klä ut sig till småtting, ta sig in i småttingstaden och be någon där att lära honom läsa - sen är hans lycka gjord, tänker han.
Jo - det blir som det blir med det. Med mycket roliga knasigheter på vägen.
För vem? 9 - 14 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar