tisdag 28 maj 2013

Tredje tecknet

På skolbiblioteket där jag jobbar så älskar barnen skräckböcker. Samtidigt vill de gärna ha böcker om barn som är ungefär som de själva, som gör sånt de själva gärna gör på fritiden, som har fredagsmys, som sitter med mobilen i knäet och chattar med bästisen samtidigt som de kollar på TV, som har börjat intressera sig för det där med kille/tjej/bli ihop... Inte så konstigt då att Ingelin Angerborns skräckböcker för mellanåldern ständigt är utlånade - de har ju allt det där. Krypande skräck i vanligt vardagsliv. För alltid, Sorgfjäril, Rum 213, Månfågel...vi har hur många ex som helst av varje bok och ändå är de hela tiden utlånade. De är ju så bra!

Och så har nu Tredje tecknet  kommit. Jubel! Jag gjorde en skolbibliotekariefräckis - lånade hem boken direkt när lådan från AdLibris hade kommit och boken ännu inte lagts in i datorsystemet, och skulle nyfiket läsa den samma kväll för att sedan snällt lämna tillbaka den till väntande elever nästa dag. Fast när jag skulle sätta mig ner i läsfåtöljen med den - så var den inte längre där. Den befann sig i dotterns rum, i dotterns händer, och dottern (som är tolv) såg på mig och sa att "mamma, snälla, jag är snart färdig med den. Jag kan inte sluta nu...?" OK. Dotter först, moder sen.

Ni fattar ungefär nivån på förväntningar här?

Och som väl är infriades alla förväntningar. Det är sträckläsning, igenkänning i vardagslivet och läskigt krypande skräck.

Olivia njuter av sommarlovets första dagar. Allra helst är hon och badar tillsammans med bästisen Sonja. Livet är fint - utom det här med Milo. Olivia har varit kär i Milo ganska länge, fast i smyg. Men när klassen åkte på skolresa i slutet av terminen var Olivia sjuk och kunde inte följa med - och på skolresan blev Milo ihop med Sonja! Jättejobbigt! Inte kan hon prata om det med Sonja heller, förstås. Hjärtesorgen över Milo tar en hel del tid för Olivia, men samtidigt börjar det hända märkliga saker. Var och en för sig är de inte konstiga - hon hittar en nyckel i botten på sin badväska, hon tycker hon får plocka nyckelpigor från håret eller kläderna märkligt många gånger, hissen verkar inte fungera som den ska, katten vill helst ligga gömd uppe på garderorberna... Men alla småsakerna tillsammans...är det något mystiskt på gång? Äsch, det är säkert bara Olivias livliga fantasi som får henne att inbilla sig saker som vanligt. Konstiga drömmar har hon också. Men det har Sonja också, tydligen. Tillsammans bestämmer de sig för att göra som Olivias mormor - ha ett skrivblock på nattygsbordet och skriva ner sina drömmar direkt när de vaknar för att sedan försöka tyda dem. Men på morgonen står det en kort mening i Olivias block. En mening som hon inte minns att hon själv har skrivit ner. En mening på spanska. Olivia kan inte tala spanska.

Tur man kan göra skolbibliotekariefräckisar. För den här boken lär jag inte se röken av de närmaste månaderna, mer än när jag lämnar den vidare till nästa i reservationskön.

Titel: Tredje tecknet
Författare: Ingelin Angerborn
Utg. år: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
För vem? ca 9-14 år
Köp den till exempel här eller här

11 kommentarer:

  1. Fick den idag också! Sträckläsning väntar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sträckläsa! Sträckläsa!

      Radera
    2. Fast jag fick liksom aldrig till det dära med sträckläsningen... Jag vill inte påstå att jag blev besviken på Tredje tecknet, men boken gav mig inte den känsla som jag hoppats på. Den saknade det där lilla extra, tyckte jag

      Radera
    3. Böckerna man har höga förväntningar på är nästan lite läskiga att sätta igång med. Det är så lätt att bli besviken. Men jag fick just den där sträckläsningen med den här, det kanske behövdes då?

      Radera
  2. Åh, jag råkade lite för snabbt ankomstregistrera den och så var den borta... Inte ens reserverad här på mitt bibliotek utan skulle skickas iväg. Vi får väl se när den dyker upp och är ledig. Ha, aldrig skulle jag tro!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rätta in dig i ledet för en lång väntan...

      Radera
    2. Haha! Fördelen med att jobba på två skolor! Idag när jag öppnade paketet med böcker på Lackalänga gjorde jag inte samma misstag.

      Radera
  3. Åh, vilken härlig blogg......så inspirerande boktips som passar mig o min snart 9-åriga dotter. Jag läser mycket för henne och fick en hel del nya tips här. Hon har det lite segt med läsningen men behöver gå vidare från de mest lättlästa. Där tycker jag det är svårt att hitta nått som är snäppet svårare men ändå inte för svårt. Har du några tips? Så är jag orolig för att bli för entusiastisk och välja för svåra högläsningsböcker. Det är svårt att inte harva på med för lätta böcker eller gå på för snabbt med för svåra. Det fanns många böcker här som det stod 9-12 år på. Skulle du föredra att avvakta ett tag eller läsa dem nu om du vore mig? Hon fyller 9 i höst och har hört böcker av både mig och sin pappa dagligen sen hon var miniminiliten. Tack för tipsen. MammaMia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för berömmet!! Jättekul att läsa om när någon tyckt om och haft någon nytta av min blogg!
      Det är faktiskt svårt att hitta böcker som är bra mellan börja-läsa-böckerna och de vanliga kapitelböckerna. Jag har ju många bokprat för barn i 7-9-årsåldern som vill ha såna "mitt-i-mellan-böcker" och jag bara önskar att det fanns många fler. Här får du ett par tips på några som kan passa:
      Boie/Böckerna om King-Kong (ett marsvin)
      Lagercrantz/Mitt lyckliga liv + Mitt hjärta hoppar och skrattar
      Melin/Mitt liv som apa + Mitt liv som monster
      Olczak - Böckerna om Megakillen
      Riddell/Ottolina och mysteriet med Gula katten + Ottolina och mysteriet med skolspöket
      Thor/Alva & Love-böckerna t ex Sova över, eller Loves kanin
      Linder/De där trollen
      Wieslander/Moa monster
      Hallberg/Sam och Sigge, Natten då Sigge föddes, Sam och Sigge och riddarbröderna
      Adbåge/Jag är jag (lite tjockare, men korta kapitel så det kanske funkar)

      Det som är bra med högläsning är att man ju kan förklara det som är svårt. Om man vill läsa tjocka och lite svårare böcker för barnen - ta då såna med miljöer som barnet kanske känner igen, eller såna där det inte är så många personer att hålla reda på. De som jag har skrivit om "för 9-12" hade jag nog inte tvekat att läsa för en snart 9-åring. Läs på du! Jag tycker själv att man märker när det inte funkar - då brukar mina barn vrida och vända på sig, fråga "vem är hon?" om personer i boken eller mitt i allting börja prata om annat.
      Lycka till!

      Radera
  4. Tack, vad många tips. Det var en hel del som vi inte har läst. Nu är de uppskrivna. Jättesnällt! Ha en fin lässommar! MammaMia

    SvaraRadera