Nya inslaget här som i bokens inledning lovar lite förnyelse och spänning är onkel Harald, nu något på 80 år, och familjens svarta får eftersom han stred som SS-officer under andra världskriget och därefter har levt i exil i Argentina utan att höras av. Nu kommer han till Sverige, och i bokens intressantaste kapitel får vi läsa hans dagboksanteckningar. Det han vill är att släkten med hjälp av Eric Letang (så klart) ska stämma tyska staten på det fastighetsbestånd i Berlin och Dresden som förlorades när andra världskriget tog slut. Det handlar om miljardbelopp. Men sedan förflyttas både Harald och stämningen mot Tyskland till något som pågår lite slött i bakgrunden med diverse möten - och i stället får vi alltså mer rättegångar, vardagsliv med Eric och hans politikerfru Katarina, samt ett antal hockey- och handbollsreferat. Erics och Katarinas respektive söner har ju (självklart) blivit framgångsrika hockeyproffs i USA.
Det är ändå lättläst och rätt underhållande (fast jag skummar politikutläggningarna/föreläsningarna) men som sagt: inte mycket som skiljer från föregående del.
Av hela serien gillar jag helt klart de tre första böckerna bäst, särskilt första Brobyggarna. Bok 4 och 5, de om andra världskriget, hade jag helst sett sammanskrivna som en bok, även om de var helt OK. De sista böckerna om Eric Letang har för mig inte alls varit lika bra, men har haft sina ljuspunkter.
Titel: Slutet på historien
Serie: Det stora århundradet #10
Författare: Jan Guillou
Utg år: 2020
Förlag: Piratförlaget