Slutet på historien

Så har jag då läst ut hela serien "Det stora århundradet", och denna sista bok, om 90-talet, känns väldigt mycket som en upprepning på den om 80-talet, Den andra dödssynden. Det är många rättegångsskildringar, det är mycket politik och det är fortfarande Eric Letang som är huvudperson. Han har alltså varit det i de fem sista böckerna och jag hade verkligen velat haft någon annans perspektiv. Varför inte någon från nästa generation? Vi vet redan att Eric kan allt, är duktig på vin, duktig på att simma, världsbäst advokat med Rätta Åsikterna så även om han inte vinner ett mål så har han liksom ändå vunnit eftersom han har haft rätten på sin sida. Vi vet att han alltid kan rätt dresscode, vi vet att han lagar gudomlig mat, vi vet att han är bäst på handboll, och så vidare och så vidare. 

Nya inslaget här som i bokens inledning lovar lite förnyelse och spänning är onkel Harald, nu något på 80 år, och familjens svarta får eftersom han stred som SS-officer under andra världskriget och därefter har levt i exil i Argentina utan att höras av. Nu kommer han till Sverige, och i bokens intressantaste kapitel får vi läsa hans dagboksanteckningar. Det han vill är att släkten med hjälp av Eric Letang (så klart) ska stämma tyska staten på det fastighetsbestånd i Berlin och Dresden som förlorades när andra världskriget tog slut. Det handlar om miljardbelopp. Men sedan förflyttas både Harald och stämningen mot Tyskland till något som pågår lite slött i bakgrunden med diverse möten - och i stället får vi alltså mer rättegångar, vardagsliv med Eric och hans politikerfru Katarina, samt ett antal hockey- och handbollsreferat. Erics och Katarinas respektive söner har ju (självklart) blivit framgångsrika hockeyproffs i USA.

Det är ändå lättläst och rätt underhållande (fast jag skummar politikutläggningarna/föreläsningarna) men som sagt: inte mycket som skiljer från föregående del.

Av hela serien gillar jag helt klart de tre första böckerna bäst, särskilt första Brobyggarna. Bok 4 och 5, de om andra världskriget, hade jag helst sett sammanskrivna som en bok, även om de var helt OK. De sista böckerna om Eric Letang har för mig inte alls varit lika bra, men har haft sina ljuspunkter.

Titel: Slutet på historien
Serie: Det stora århundradet #10
Författare: Jan Guillou
Utg år: 2020
Förlag: Piratförlaget

To Taste Temptation

Jag hittade ännu en bok av Elizabeth Hoyt i min Kindle (den rymmer hur mycket som helst, och jag har köpt på mig en hel del (heh...) böcker genom åren så här finns myyycket att upptäcka), och tänkte den skulle vara perfekt semesterläsning. Den är första boken i en serie, "Legend of the Four Soldiers", där bokkaraktärerna löst baseras på en folksaga, och varje kapitel i den här boken inleds med några rader ur sagan.

Samuel Hartley kommer från Kolonierna till London tillsammans med sin yngre syster. Utåt sett är det för att bedriva affärer - han är duktig på det och har ganska snabbt hunnit bli rik. Men han har en enkel bakgrund, uppvuxen med sin far i någon enslig stuga mitt i vildmarken, och han kan sånt som att spåra och jaga, en klassisk ranger. Han har använt sig av sina kunskaper som officer i krig - men efter ett bakhåll som ledde till en massaker lämnade han det livet och sysslar nu alltså med importvaror. Det man snabbt ska förstå är hur han vill framhäva sin bakgrund och på ytan vara helt oborstad och ointresserad av engelsk etikett: till exempel kommer han till fina tillställningar som baler iförd chaps och mockasiner tillsammans med frack och vit skjorta. Och hur käckt det där än ska vara har jag så oerhört svårt att se det framför mig så som Hoyt nog vill att jag ska se det: manligt manlig och tuff amerikansk soldat med vildmarksdoft omkring sig. Jag ser en man i kostym med sådana där chaps ryttare har, samt de mockasiner jag minns från min barndom. Och det blir... pajas.

Nå. Samuel vill att systern ska introduceras på rätt sätt i Londons societet (hur han än sägs förakta etiketten), och då behöver hon en sällskapsdam, en chaperone, som ska hjälpa till med uppförande och rätta kontakterna. Detta blir Lady Emeline Gordon, syster till en av Samuels officerskollegor. Emeline är motsatsen till allt vad Samuel är. Hon är strikt, gör allt rätt, har fin bakgrund och tillhör rätta kretsarna. 

Samuel och Emeline blir raskt kära i varandra. Det är av typen "nej, fy vad jag avskyr den där typen och allt vad hen står för, men satan-i-gatan vad jag ändå vill ha henom, och nu låter jag kroppen styra". Det är inte helt trovärdigt, särskilt inte som Samuel kör den brutalare metoden med att trycka upp Emeline i en hörna och brutalkyssa henne. (iförd de där jämra mockasinerna) Dessutom är Emeline redan förlovad med en annan man, och denne är även han en av Samuels kompisar. 

Well. Jag märker ju nu när jag skriver (det var ett par veckor sedan jag läste boken) att jag verkligen inte är helt övertygad. Då har jag ändå inte kommit till det som är bokens story (utöver romance-grejen): det här med att Samuels importaffärer i London bara är en cover-up. Egentligen är han där för att i smyg undersöka vem det var som förrådde deras regemente till fransmännen, förräderiet som ledde till bakhållet och massakern där så många dog. Så nu smyger han runt i Londons ruffigare kvarter och frågar på ett listigt vis ett antal män om detta förräderi. Låt oss säga så här: det är tur att Hoyt skriver romance och inte spänningsromaner.  

Jag gillar inte Samuel, och jag gillar inte Emeline jättemycket heller. Dock finns det ett antal andra intressanta karaktärer i boken, och jag har läst lite om seriens fortsättning och hur dessa karaktärer kommer med i dem, och läser nog vidare trots allt för jag tänker att de senare böckerna nog kan bli bra.

Titel: To Taste Temptation
Serie: Legend of the Four Soldiers #1
Författare: Elizabeth Hoyt
Utg år: 2008

Rött, vitt och kungligt blått

Husbilssemester, och en Carolina som plockar upp "den där kungaboken" hon haft liggande sedan hon minns inte när. Dottern hade läst och sagt att den var rätt OK och något "alla läste" så visst - någon gång skulle den väl kanske läsas?

Noll förväntningar, alltså.

Hoppa till halvtannat dygn senare, när samma Carolina lyckligt läser de sista sidorna i sagda "kungabok" och tycker att nattens mer eller mindre förlorade sömn är ett helt rimligt offer för att få ha läst igenom denna bok i ett svep. 

För oj, som jag gillade! Det här är romance precis som jag älskar det: smarta dialoger och intressanta miljöer, och med huvudpersoner jag tycker om!

Redan på första sidorna dras jag in - för här är vi i Vita huset (men va? skulle vi inte vara vid det engelska hovet? trodde jag?), och här är det en kvinnlig president med två tonårsbarn: Alex och June. Dessa är tillsammans med sin bästa vän Nora (minns inte nu men tror hon är dotter till vicepresidenten eller liknande) superkändisar. Ständigt med i skvallerpress, ständigt påpassade. Och vi får följa med på ännu en fest: den här gången flygs det med privatjet (såklart) över Atlanten, för det är ett stort bröllop på gång i engelska kungahuset. (aha, NU kommer vi dit, alltså?) Alex är inte jättesugen på festen, för garanterat kommer apjobbige och överlägsne prins Henry av Wales vara där? Han avskyr denne stele prins.

Mycket riktigt. Prinsen av Wales är på bröllopet. De träffas och utbyter oartigheter på ett artigt vis. Men tyvärr råkar oartigheterna leda till en smärre katastrof och en hotande jätteskandal. Alex och Henry får från varsitt håll (från PR-människor och föräldrar) stränga order: hur mycket ni än avskyr varandra så måste vi rädda det här. Ni måste låtsas bli bästa vänner. Gör hur ni vill, men bilden utåt måste vara att ni gillar varandra.

Så de lyder. Och det är ungefär här det inte går att sluta läsa för yours truly - är det något jag älskar så är det witty conversations i sms eller mail, och här kommer det nu mycket sådant. Plus att Alex och Henry får se sidor av varandra de inte hade väntat sig. Och blir kära. Och... wow. Det är så härlig läsning. Och miljöerna... åh.

Du som inte läst den här boken än - sätt igång!

Titel: Rött, vitt och kungligt blått
Författare: Casey McQuiston
Originaltitel: Red, White & Royal Blue
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2020
Förlag: Lavender Lit

Eira

Modernista har gett ut nyutgåvor av Camilla Gripes böcker om Eira, och jag ville testa första boken i serien eftersom jag inte läste dem då när de gavs ut i början av 90-talet.

Eira föds någon gång på 1600-talet i en torparfamilj med många barn. Hon är liten men överlever ändå, trots att det är flera kvinnor i byn som dystert förutspår att hon säkert kommer att dö, och det vore väl lika bra det. Hon inte bara överlever, hon blir en stark tjej med egen vilja och en helt egen bokserie, det är inte dåligt det. Hon tänker mycket, funderar och vill veta, och går ofta till byns kloka gumma, mor Alma, som lär henne om örter, ta hand om skador och bota sjukdomar.

Eira får efter ett tag en liten bror, och han är tydligen ännu mindre och svagare än vad Eira var när hon föddes, och eftersom familjen har ont om mat blir mamman väldigt svag efter förlossningen. Tur de har Eira som trots att hon inte är gammal lyckas hjälpa till. Men givetvis får detta de olyckskraxande kvinnorna i byn att muttra än mer om orättvisor och trolldom (fast de använder sig ändå gärna av mor Almas örter och salvor). En av dem är värst, och hon är mamma till en flicka som heter Ragna som Alma blir vän med, men där mamman snart förbjuder Ragna att vara med Alma.

Jag gillar att läsa om Eira, men det var rätt länge sen jag läste en Hcg-bok, så jag blev helt paff när boken tog slut mitt i alltihop (jag läste den som ebok). Va? Men det var ju först nu det skulle börja hända grejer, liksom? Jag får väl läsa vidare i serien, tänker jag. 

Titel: Eira
Serie: Eira #1
Författare: Camilla Gripe
Utg år: 1991 (original), 2021 (mitt ex, nyutgåva)
Förlag: Modernista (2021)

Den andra dödssynden

Nu är det dags för 80-talet i Guillous serie Det stora århundradet. Jag såg fram emot den här delen eftersom jag tänkte att jag skulle känna igen mycket från mitt eget tonårs-80-tal. Men jag blev lite besviken, faktiskt. Så klart: här är Palmemordet (och oj som Guillou dömer ut utredningen av det), här är Refaat El-Sayed (och så klart att Eric Letang INTE förlorar några pengar i Fermentahärvan), här är yuppies och fastighets- och börsaffärer. Men... jag ser inte mitt 80-tal här med kläderna, musiken och annat. (Eller jo: Carola figurerar.) Istället läggs stort fokus på diverse rättegångar som hölls. Visst, Eric är advokat, och visst, Guillou kan ju konsten att skriva så att jag tycker det är rafflande att läsa om en svensk rättegång. Men... jag hade nog väntat mig något annat. Oklart vad. Nu blir detta en bok i serien jag till och med har svårt att minnas innehållet i så här några veckor efter att jag läst ut den.

Eric Letang har flyttat ihop med en kvinna (har glömt namnet) som är politiker, och deras vardagspussel beskrivs när det är tonårssöner som ska köras till och från hockeyträning. De blir hockeyproffs i USA, de där tonårssönerna. Såklart - de är ännu några av Guillous alla superhjältar som alla är superduktiga på allt de tar sig för. Lite jobbigt blir vardagslivet när Erics mamma Helène flyttar in hos dem. Våningen är förvisso stor, men mamma är väldigt krävande (precis som halvbror Acke som också kommer hem från Bahamas där han och mamman bedrivit någon typ av lyxig sportfiskeanläggning som nu gått åt fanders) - och är riktigt rolig att läsa om.

Annars tillhör den här boken inte en av mina favoriter i serien, och nu läser jag vidare mest eftersom jag liksom har investerat så mycket i den och känner att jag måste läsa tionde och sista boken och bli klar. 

Titel: Den andra dödssynden
Serie: Det stora århundradet #9
Författare: Jan Guillou
Utg år: 2019
Förlag: Piratförlaget

Duchess in Love

När Gina var bara 11 år blev hon bortgift med den då endast 18-årige Cam. Efter bröllopet hoppade den nyblivne maken raskt ut genom fönstret och rymde iväg till Europa, medan Gina snällt fick stanna kvar, flytta in till svärfars, hertigen av Girton, hushåll och växa upp där. Att Gina och Cam skulle giftas hade deras föräldrar bestämt, och varför vänta, liksom?

Cam kom inte tillbaka. Inte ens när hans far dog och det var han själv som övertog hertigtiteln. Nej, han levde ett bra liv, så småningom som skulptör i Grekland, tydligen. Här hemma är det sedan många år hertiginnan Gina som tar ansvar för gods och folk och allt möjligt i hertigdömet Girton. Hon kan knappt komma ihåg hur Cam ser ut ens, och klarar sig utmärkt utan honom. Men! Hon vill ha en familj! Hon vill ha en man att dela sitt liv med, och barn. Och hon har hittat en som verkar lämplig. En trygg, korrekt och stabil karl. Sebastian heter han, och är markis av Bonnington. Gina och Sebastian har förlovat sig - men det återstår ju ett litet problem:  att Gina fortfarande är gift med Camden Serrard, hertig av Girton. Hur gör vi? frågar hon Cam i ett brev (hon har fortsatt skriva brev till honom i alla år även om han är usel på att skriva tillbaka).

Äh, tycker Cam, inga problem. Jag tar mig hem till England och så låter vi advokaterna annullera vårt äktenskap, och så kan du gifta dig med din Sebastian. Det är lugnt. Jag är helt ointresserad av hela hertiggrejen och allt det där, det kan någon förvaltare ta hand om. Det ordnar sig säkert, och om ett par veckor kan jag sticka tillbaka hem till Grekland och fortsätta knacka på min senaste skulptur.

Cam reser hem, och hinner med lite nöjesliv också. På första balen han går på så ser han en strålande vacker kvinna på dansgolvet. Wow, tycker han, vem är hon?? Henne vill jag ha! Och får till svar att "men hallå, det där är ju din fru". Varpå han raskt blir kär - i sin egen fru. Och frun ifråga blir också helt överväldigad över att denne fantastiske och snygge karl som nu kommit tillbaka från Grekland är den Cam som hon växte upp med men alltså inte har träffat på tolv år eller vad det är. Hon blir kär i honom. Och det är nu det blir komplicerat. Det finns ju en korrekt och snygg markis som väntar på att få gifta sig med Gina? En trygg kille, som inte bara drar iväg till Grekland och skulpterar bystiga kvinnor?

Det är rätt underhållande, och precis som i andra böcker av Eloisa James har vi flera kärlekspar att hålla reda på (och jag gissar att kommande böcker i serien kommer att beröra dem mer). Jag läser nog vidare i serien.

Titel: Duchess in Love
Serie: Duchess Quartet #1
Författare: Eloisa James
Utg år: 2002
Förlag: Avon