Vi skulle varit lejon

Malin går höstterminen i sjuan, och det ska komma en ny tjej till deras klass, en Leona. Malin hoppas mycket på att de två skulle kunna bli bästisar eftersom hon inte har någon riktig vän eller bästis nu. Men det verkar helt kört de första dagarna eftersom Yasmin i klassen i stället är den som är utsedd att ta extra hand om Leona, och det blir Yasmin och Leona som sitter bredvid varandra i klassrummet.

Leona är dock väldigt blyg och tyst, och ganska snart är nyhetens behag med henne över för Yasmin som normalt hänger med Sarah och bestämmar-tjej-klicken. Dessa börjar tissla och tassla om hur oerhört osynlig och tillbakadragen Leona är, och att hon inte ens finns på sociala media. Så nu vågar Malin ta kontakt med Leona, föreslå olika saker att göra efter skolan, träffas hemma, och sakta börjar de bli vänner.
Hela tiden är det dock något konstigt med Leona - hon verkar ha hemligheter, och det verkar dessutom som om hon ljuger om en del i sitt liv. Malin vet inte riktigt var hon har henne. När katastrofen kommer, och Leonas hemlighet dramatiskt avslöjas i tjejernas omklädningsrum, så blir Malin lika upprörd som alla andra. Leona har lurat henne! Hur ska de kunna vara vänner nu? Och om de ändå kan det - hur skulle Malin våga vara vän med Leona? Tänk om hon själv blir utstött då?

Det här är alltså en bok om transfrågor, men helt ur vännen Malins perspektiv, och huvudtemat i boken är trots allt vänskap och det sociala spelet i en klass. Den känns väldigt ärlig med hur Malin tänker och känner, både det fula och fina när hon är modig (och lejon), och jag gillar den mycket.

Titel: Vi skulle varit lejon
Författare: Line Baugstø
Originaltitel: Vi skulle vært løver
Översättning: Helena Stedman
Utg år: 2020
Förlag: Opal
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? Cirka 11-14 år

Lycka är för losers

Trots att den här är ganska tjock så läste jag den på en dag, och förvisso har jag semester och har lyckats få min hjärna i koncentrerat läs-mode, men det är en lättläst bok pga många korta kapitel och luftig text. Men mest gick det så snabbt för den är så infernaliskt bra att jag inte kunde lägga den ifrån mig. Bra innehåll, underbart språk och dessutom väldigt, väldigt rolig. Det var flera ställen jag skrattade rakt ut (för man är inte beredd på Phoebes repliker och åsikter även om man borde blivit det). Till exempel när Phoebe är på jobbintervju på den där affärskedjan där man själv tillverkar nallar. Eller när hon ska ge sin kompis (egentligen bästa vän men just nu är det "f.d" och är lite komplicerat) goda råd om sexlivet.

Egentligen egentligen så är det här ganska svart och jobbigt med en frånvarande mamma, en pappa som är död, en huvudperson med stora sociala svårigheter (människor är skitjobbiga och rätt så dumma de flesta av dem), en bästis som sviker och den jobbigaste tiden i grundskolan, den med alla slutproven. (det här är i England, och Phoebe har 27 prov under tre veckors tid tror jag det är, och det är dessa proven som avgör slutbetygen. Det är helt hysteriskt och det är inte bara hon som mår riktigt dåligt inför och under de här veckorna).

Men trots allt det här - så är det alltså en feel-good-bok, en man läser och blir glad av, och jag vill verkligen läsa mer av den här författaren. Roligt, rappt och så lyckas hon få Phoebe och de andra att på pricken låta som vilka 15-16-åringar som helst. (och alltså en eloge till översättare Amanda Svensson eftersom de när jag läser låter som vilka svenska 15-16-åringar som helst...)

Vad den handlar om då? (borde jag ju skrivit först, men ibland funkar inte mina skrivarfingrar på det sättet) Jo, halvåret när Phoebes mamma, läkare på Läkare Utan Gränser, jobbar i Syrien och Phoebe får bo hos sin gudmor Katy (alltså, denna underbara, underbara karaktär... älskar henne så mycket). Boken börjar också med att Phoebes bästa vän Polly blir ihop med Tristan och därmed försvinner från Phoebes liv in i någon sammanvuxen livsform som kallas PollyTristan och hela tiden är slaskar i något hångel. Phoebe kommer aldrig att bli kär själv och bli sån där, aldrig någonsin. Och för att tjäna pengar så börjar hon jobba extra i Katys välgörenhetsaffär (tänk Myrorna) och får nya vänner där. Ungefär så. I femhundra sidor som du inte kan släppa.

Titel: Lycka är för losers
Författare: Wibke Brueggemann
Originaltitel: Love is for losers
Översättning: Amanda Svensson
Utg år: 2020
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

Bara David

Ida är elva och bor med sina föräldrar och hund i ett rätt så vanligt hus, och lever ett rätt så vanligt liv med kompisar, basketspel, skrålsång när hon är ensam i huset, skola och läxor och kolla på datorn och sånt där. Men nu när hon ska börja femte klass så blir allt väldigt annorlunda. Hennes föräldrar har bestämt att de ska ta emot ett fosterbarn, bli familjehem. Visst, det hade ju varit kul, om det hade varit en tjej i ungefär Idas egen ålder? Men nädå. det är en kille som ska flytta in hos dem. David, 15 år. Hans liv har varit väldigt struligt på sistone, och kanske han till och med får gå om åttan, och då på samma skola som Ida. Han kommer alltså hem till dem med några väskor, hänger upp fotbollsaffischer på väggarna, stänger dörren och säger inte mycket alls. Inte till Ida, i alla fall. Däremot pratar han en hel del med hennes föräldrar, senare på kvällen när de sitter och dricker te och Ida redan har fått gå och lägga sig.

Först är det som att ha någon på besök, men sedan stannar ju denne någon kvar, använder datorn när Ida hade tänkt ha den, låter hunden komma upp i sängen, går och smygröker bakom garaget. Skapar oro. Och Ida känner sig undanträngd. Ska det vara så här nu? Varför får David göra saker utan att föräldrarna säger till honom?

Jag tycker mycket om den här boken, kom snabbt in i den och tyckte om människorna i den. De känns äkta. Ida är så precis rätt blandning barn/snart-tonåring som vill sova mellan mamma och pappa ibland, testa mammas smink i smyg ibland, vara både liten och stor - och så kommer det någon in i hennes liv som inte alls fått samma skyddade liv som hon. David vill och försöker, men det är inte lätt för honom. Och föräldrarna känns också äkta, med lagom mycket regler och prat men utan att bli för felfria. (när det strular med David så blir de liksom "jaha, vad gör vi nu då?")


Titel: Bara David
Författare: Lina Stoltz
Utg år: 2020
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

Alaska

Den här kunde jag verkligen inte släppa. Så bra!

Sven och Parker börjar båda i samma klass, och vi får följa dem i vartannat kapitel var och lära känna dem:
Sven, som egentligen skulle börjat åttan men som får gå om sjuan eftersom han varit så sjuk det senaste året. Han vill bara en sak nu: att göra något spektakulärt så att folk på den här skolan vet vem han är - innan han får ett anfall och blir den där konstige killen det är synd om. Jo, för det är epilepsi han har, allvarlig epilepsi, och anfallen kommer tätt och utan förvarning.
Parker ska bara stå ut. Hennes liv är numera så tomt och sorgligt sedan hon för något halvår sedan fick lämna ifrån sig sin golden retriever-valp Alaska eftersom lillebror visade sig vara allergisk. Hon saknar henne så det gör ont. Och nu i sommar har dessutom hela familjen mer eller mindre kraschat sedan det hände något hemskt i föräldrarnas affär. Ingenting är som det ska. Och inte blir det bättre av att den där nye killen Sven är störig och ska reta henne.

Sven har fått en assistanshund som är med honom överallt utanför skolan. Han avskyr att behöva ha den, med sitt neongula lilla täcke, som ännu mer pekar ut honom som konstig. Parker får se Svens assistanshund när han blir hämtad efter skolan. Det är Alaska. Hennes hund! Ska han ha den nu? Det är han inte värd. Hon bestämmer sig för att ta sig hem till Svens hus mitt i natten och stjäla tillbaka sin hund.

Vänskap, sjukdom och en hund? Det kunde bli hur smörigt och förutsägbart som helst. Det är det absolut inte. Nej, faktum är att Sven och Parker är arga på varandra ungefär hela boken, och det här är så himla bra eftersom de faktiskt blir vänner ändå. Och så har vi då hunden. Tänk att få läsa en bok om en hund som är "på jobbet", och som tar detta jobb på så stort allvar och är så duktig. Älskar det, och älskar den här boken.

Titel: Alaska
Författare: Anna Woltz
Originaltitel: Alaska
Översättning: Olov Hyllienmark
Utg år: 2020
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

En stark nolla

Den här kunde jag inte släppa! Så mycket den får in, utan att någonsin ändå kännas överlastad, så bra berättad, och så rolig trots all den svärta den egentligen har. Jag gillar den väldigt mycket.

Texas går i åttan, och är en av dem som egentligen inte märks eller syns så där värst mycket. Han är kär i André i sin klass, men de två pratar aldrig, hänger aldrig på rasterna eller annars. André är en av fotbollskillarna, Texas kan inte ett dyft om fotboll, men drömmer på nätterna om Andrés nackhår. Men aldrig, aldrig att han skulle våga närma sig honom på riktigt, eller berätta vad han känner för honom.

Kanske det kunde funka på nätet? Texas skapar ett Instagramkonto åt en "Amy". Sedan snor han bilder från ett helt annat konto, en "Hilma" som ser lagom snygg och trevlig ut på sina selfies, lägger upp dem på Amys konto tillsammans med någon kattbild. Och sen följer han Andrés instakonto. Efter något dygn följer André "Amy" tillbaka, och så börjar de skicka meddelanden till varandra. Och ja, Texas plan att komma André närmare funkar bra. Riktigt bra, till och med, när André berättar saker för "Amy" han inte berättar för någon annan. Fast sedan blir det jobbigt när André tycker "Amy" är så trevlig att han vill att de träffas på riktigt. Efter en del tjat så går "Amy" med på det - men hur ska Texas lösa detta? Han måste hitta den riktiga Hilma, tjejen han snott foton av till "Amy", och be henne gå på en date med en för henne helt okänd människa.

Det är nu det blir riktigt trassligt, eftersom Texas mirakulöst nog faktiskt får tag på den där Hilma, men denna fullständigt vägrar att gå på någon date alls. "Hilma" är nämligen också ett fejkat konto...

Kan man lita på någonting överhuvudtaget på Instagram? Vad eller vem kan man lita på? Och helt förutom det här med identiteter på nätet anar vi hur jobbigt Texas liv i övrigt är med trassliga hemförhållanden - ändå har jag alltså roligt under tiden jag sträckläser, och ändå är det den oväntade vänskapen jag är lycklig över när jag har läst färdigt. Bra bok!


Titel: En stark nolla
Författare: Sara Lövestam
Utg år: 2020
Förlag: Gilla böcker
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 12-16 år

Vårt lilla landslag

Böcker om fotboll för de yngre läsarna behövs alltid. Nu finns en ny serie, Vårt lilla landslag, som är just det. Lättlästa kapitelböcker med många illustrationer, och så klart handlar det om barnen själva, vänskap och retstickor, roliga saker och det som kanske är jobbigt och att oroa sig för... men allra mest handlar det om fotboll så att det blir spännande att läsa. Mycket välbehövliga!

I Vårt lilla landslag spelar VM får vi veta att Milan, killen som har den lilla närbutiken i bostadsområdet, tycker att det spelas för lite fotboll av barnen där de bor. Annat var det när han var barn - då spelade de jämt på områdets fotbollsplan. Han vill att det ska bli så igen! Därför ordnar han en turnering mellan gårdarna, sjumannalag, och fixar dessutom tröjor i olika färger till lagen. Han frågar Emi och Ficke om de vill vara med, och om de kan få ihop ett lag från sin gård. Absolut! tycker Emi (medan Ficke undrar vilka barn hon tänker på då? Det bor ju mest gamlingar på deras gård?)

Men lag får de, och så sätter turneringen igång mot de andra gårdarnas lag, och så får vi alltså läsa om matchdramatik som om det vore "på riktigt". Vilket det ju är...? Jo, den detaljen också: de olika lagen kallar sig för olika länder (Sveagården med Emi och Ficke är Sverige, med gula tröjor) - och alltså är turneringen VM i fotboll. Lagledaren i värsta konkurrenterna England ger sig på att prata engelska också, vilket gör hans lagmedlemmar grymt imponerade och mig väldigt fnissig eftersom hans engelska vokabulär är Ytterst Begränsad. ("Precis då ringde skolklockan. 'We go in', sa Jusse. 'The klockan ringing.'")

Men matchdramatik! Vi har alltså ganska små barn, de flesta ovana vid fotboll, som ivrigt springer fram och tillbaka över en fotbollsplan - och får läsa om det som att "England sätter press på Argentina", spelare blir fria, backpositioner och frisparkar... Det blir roligt, bra och spännande, och så då och då väldigt tydligt att det handlar om just små barn.

I andra boken blir det ännu tydligare, det där med att fotboll är ganska nytt för de flesta av dem. Jo, för i Vårt lilla landslag - Revanschen ska Sveagårdens lag (aka Sverige) spotta upp sig lite inför kommande matcher. De ska träna. Grejen är bara att de inte har någon aning om hur det går till att träna just fotboll. Hur gör man? Vad är det som ska tränas? Vem bestämmer? (och pinsamt är det när lite äldre barn iförda "riktiga träningskläder" kommer och tittar på, och hånskrattar åt dem där de springer runt i sina kycklinggula matchtröjor) Men det är just ett av de där äldre barnen som förbarmar sig över dem och blir deras tränare. Nu ska England få se på annat!

Titel: Vårt lilla landslag spelar VM + Vårt lilla landslag - Revanschen
Författare: Mats Wänblad
Illustrationer: Maria Andersson Keusseyan
Utg år: 2020
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp dem till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 7-9 år

Jordens största kalashatare

"Med kompisar kan man göra en massa saker. Man kan leka och prata och skämta med varandra. Det tycker jag om.
Men ibland vill jag bara vara ensam. Vissa saker kan man faktiskt bara göra för sig själv. Ibland finns det sånt jag bara MÅSTE sitta och tänka på en stund."

Det här är Freja som tycker, och Frejas bok - men det hade precis lika gärna kunnat vara jag. Boken igenom sitter jag och nickar, och håller med, och relaterar. Så bra att det finns en bok för barn (och vuxna) som är som Freja!

Freja tycker alltså om att leka till exempel med Elsa som alltid har så många bra idéer - men sedan behövs ensamhet och lugn ett tag, tysthet att få tänka tankarna klart. Och Freja tycker själva skolan är helt OK (utom när det ska väljas partner för skolarbeten och sånt eftersom hon då ofta blir utanför eftersom hon inte har någon bästis) - men att rasterna och fritids är helt tärande jobbiga. För henne känns det som att alla barn skriker på en gång i ett himla oväsen, att det springs, stojas, kastas och allt plötsligt är tillåtet. Och om hon då går undan och vill vara själv så är det alltid någon vuxen som kommer och antingen är arg för att hon smitit undan, eller bekymrad för att hon inte får vara med de andra och leka:

"I skolan brukar de vuxna jämt säga att alla ska få bara med och leka. Det tycker jag låter bra. Men jag tycker faktiskt inte att alla MÅSTE vara med hela tiden!"

Freja vill allra helst ha alltihop - en bästis, och kompisar, när hon behöver det, men också ensamhet och tysthet när hon behöver det. Och jag blir så glad när hon faktiskt får det - hon hittar ju någon som hon liksom kan vara ensam med tillsammans. Boken slutar så här:

"Vissa lekar kan  man bara leka själv. Men det känns bra att inte alltid vara ensam.
Ibland kan man vara för sig själv, fast tillsammans."

Jag älskar den formuleringen, och håller med alldeles totalt.


Titel: Jordens största kalashatare
Författare: Ellen Greider
Illustrationer: Ellen Greider
Utg år: 2020
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 7-9 år

Den sista människan

Maskinerna blev till sist så smarta och logiska att de tog det logiska beslutet att utrota människorna. Människorna var ju helt oberäkneliga, inkonsekventa, dumma och så förstörde de sin planet och allting. Logisk lösning: ta bort dem.

Den här boken utspelar sig 30 år efter detta dramatiska beslut och den slakt som sedan måste ha utspelat sig. Nu (alltså någonstans i framtiden) finns det inga människor kvar, bara maskiner och robotar i olika former, och dessa lever sina logiska "liv" där var och en har en uppgift och där alla är sammankopplade i ett gemensamt medvetande. Det låter väldigt läskigt, väldigt mycket Terminator-filmerna och väldigt mycket dyster post-apokalyps. Men... detta är en barnbok. Och det är en tolvårig robot, XR _935, som är huvudperson och som berättar om sitt liv. Kapitelrubrikerna är logiska binära talkombinationer, och vi får lite inblick i XRs inre monologer när hans programmering går bananas eftersom den motsäger sig själv helt plötsligt en helt vanlig dag när han (?) gör det han alltid gör: monterar solpaneler. Då kommer det nämligen en paradox vandrandes. En människa. Som ju inte finns. Error, error, error... Och "okänd livsform = hot = ska förstöras" säger hans programmering, men flickan säger att "jag är inte farlig" varpå XRs processor får typ härdsmälta och kollar över sin egen programmering en stund. Sedan förvandlas han och boken till en glad äventyrsbok för barn när XR och hans två arbetspartners/robotar (XR känner inte till begreppet "vän") tar beslutet att följa flickan Emma dit hon behöver ta sig och vi får en robot-road-movie genom Terminator-land. Eller nåt.

Grejen är att detta är väldigt gulligt, väldigt roligt, och jag gillar det mycket. Det blir lite konstigt (eller, väldigt konstigt) när maskinerna först utrotar alla människor men sedan lever sina liv och har inre tankar, humor och annat helt utifrån mänskliga perspektiv (ja, förutom det att de inte känner till begreppen humor, vänskap, kärlek och sånt där) - men släpper man det och bara läser på så är detta alltså en rolig och spännande äventyrsbok för barn.

Detaljer för att övertyga dig till läsning:
- XRs lille arbetskollega SkD_988 påminner mer än en hel del om en viss R2D2, men kommunicerar enbart genom e-mojis. Det blir lite rebus-övningar för läsaren.
- Überhärskaren i robotvärlden heter PRES1DENT, talar med mild röst och har ett ett gyllene sken ur sina ögon samt är iförd borstad platina-skal. Och jodå, han (?) har en helt egen agenda.
- Du får veta vad en intelligent solpanelsinstallatörsbot tänker när han/hen/hon/insertX träffar en robotdammsugare eller robotgräsklippare.
- Du får en uppdatering i det binära talsystemets förträfflighet.


Titel: Den sista människan
Författare: Lee Bacon
Originaltitel: The Last Human
Översättning: Sabina Söderlund
Utg år: 2020
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

Röd zon

Röd zon är första boken i en ny serie, Zonen, av de som gjorde zombie-serien Varelserna: Magnus Nordin och Lars Gabel. Och Varelserna-böckerna är fortfarande populära och mycket utlånade ute på skolorna där jag jobbar, och tillhör fortfarande de där böckerna jag brukar dra fram och fråga ungefär "... ja, och så har vi förstås Varelserna. Har du läst dem?" varpå svaret då oftast blir "Ja", och "Ja, allihop" men om barnet ifråga inte har läst så är de oftast inte svårövertalade till att testa. ("Börja med Elias bok, kanske lika bra du tar med Emmas bok när du ändå håller på?")

Eller, barn och barn, förresten... njae, de får ju helst ha passerat 11 år eller så. Tycker jag. Bilderna är rätt ordentligt dramatiska, och storyn sparar ingen, om vi säger så.

Men! Nu är det då inte Varelserna vi ska prata om, utan vad vi nu kan erbjuda dem som läst (och läst om) alla de böckerna, och andra också som vill läsa post-apokalyptiskt raffel i svensk miljö - det här! Zonen! Och är det något som är otäckt att läsa just nu i skrivande-corona-blöh-blöh-blöh-kris-stund när världen darrar så är det detta.

Joel bor ensam i en liten studentlägenhet i Stockholm. Faktiskt är han ensam i hela huset. Och i kvarteret. Och i stan, vad han vet. Eller i hela världen. Det har varit krig, och det har varit bomber och missiler och så småningom biologiska vapen med virus som spritts med hjälp av drönare, och människorna blev sjuka, och så dog de. Allihop. Joels mamma också. Men inte Joel, så han är ensam kvar. Han går in och hittar mat i affärerna, och kan hämta sig nya, coola sneakers varje dag. Spela datorspel kan han inte, förstås, eftersom det inte längre finns någon elektricitet, men läsa böcker kan han. Hade han inte haft böckerna så hade han blivit tokig, skriver han i sin dagbok. För det är inte lätt att vara alldeles ensam och kanske sista människan på jorden. Men en dag, när han ligger ute i gräset och läser sin bok (Stephen Kings Jurtjyrkogården för övrigt) så får han se en röd ballong komma svävande. En röd ballong med en smiley ritad på sig. En ballong som ju bara måste ha blivit ivägsläppt av en annan människa som lever? Vem då? Var??

Och som vi tydligt kan se på bokens framsida så är inte Joel ensam i världen. Den andra där är Zahra, och hon är lika gammal som Joel, och lever ensam i en annan del (eller zon, Stockholm har blivit indelat i olika zoner med murar emellan) av staden. De träffas. Och vår story är igång.

Råttkänsliga läsare varnas, för övrigt.


Titel: Röd zon
Serie: Zonen #1
Författare: Magnus Nordin
Illustrationer: Lars Gabel
Utg år: 2020
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 13-19 år

Kartritarens dotter

Isabella bor på ön Joya med sin pappa kartritaren. Förr flöt den här ön runt på världshaven, men nu ligger den stilla som andra, normala öar. Förr fanns här alla vanliga djur och fåglar - men sedan guvernören kom försvann alla sångfåglar och nu finns här bara korpar. Guvernören delade av ön med en barriär, och det som finns på andra sidan har Isabella aldrig sett. Hennes pappa skulle vilja rita det, och andra delar i världen, på kartor, men de får inte resa någonstans. Guvernören bestämmer allt över dem och andra på ön.

Isabellas bästa vän är Lupe - som är guvernörens dotter. Nu hittas en flicka mördad i fruktträdgården, och hon var där eftersom Lupe skickat henne dit efter en viss sorts frukt. Lupe och Isabella blir osams, Isabella skriker att Lupe inte begriper hur privilegierat hon lever och att hon är hemsk, varpå Lupe på egen hand drar in i de förbjudna delarna på ön för att leta rätt på vad/vem som hade ihjäl den där flickan. Isabella ångrar det hon skrek och ser till att komma med i pappa guvernörens sökpatrull efter Lupe. Hon gör det som gruppens navigatör, eftersom hennes pappa är kartritare (och eftersom guvernören just slängt pappa kartritaren i fängelse).

Det är en blandning av äventyr och saga, eller myter som får liv, i den här boken. De sagor Isabella alltid älskat att lyssna på om hur ön blev hotad av en elddemon, hur den räddades av en modig kvinna - visar sig kanske vara mer än sagor, och när Isabella kommer in på den förbjudna delen av ön så blir gränsen mellan saga och verklighet mer och mer flytande.

Det är rätt vackert skrivet (särskilt om kartorna) men samtidigt rätt förvirrande. Jag är inte helt säker på vad jag gillar den här boken egentligen. Kanske att jag hade förväntat mig något mer handfast?


Titel: Kartritarens dotter
Författare: Kiran Millwood Hargrave
Originaltitel: The Girl of Ink & Stars
Översättning: Hanna Williamsson
Utg år: 2019
Förlag: Lind & Co
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

En bästis, tack! - Kompisar online - Vänner för alltid

Jag skriver om tre böcker på en gång: En bästis, tack!, Kompisar online och Vänner för alltid? av Emma Askling, eftersom det var så jag läste dem, tillsammans i ett svep. De hänger ihop, och var så bra att jag var helt tvungen att plocka upp nästa bok när jag avslutat förra. De är nämligen skrivna på ett sätt jag tycker mycket om: vi får olika berättarperspektiv när tre personer i samma klass får varsin bok.

En bästis, tack! är Lunas bok. Det är vårterminen i åk 5, och Lunas bästis Hanna som hon alltid, alltid hängt med, har flyttat till Norge. Vem ska Luna vara med nu? I klassen regerar Cleo, som alla tjejer vill vara med, och hon väljer ut vilka hon vill vara med vissa dagar. Det kan vara Luna, det kan vara någon annan, men nästa dag är det någon ny. Luna vill ha någon som är hennes bästis. Det ska börja en ny tjej i klassen, Bella, kanske hon? Men nope. Redan från typ rast 1 är det helt tydligt att Bella är stöpt i exakt samma form som Cleo,

och nu blir det Cleo och Bella som är BFF och centrum i allting tillsammans.

Kompisar online är Melvins bok. I första boken visste vi att Luna i jättejättehemlighet var kär i Melvin, men eftersom Cleo också var det så var det förstås kört för Lunas del. Här är Melvin och Cleo ihop, fast Melvin vet egentligen inte varför eftersom de har noll gemensamt. Han vill göra slut men vet inte hur. Dessutom har han en del problem hemma han inte vill prata med någon utomstående om (en pappa som stuckit), och hade behövt någon att prata med. Någon som inte är kurator på skolan. Och det dyker upp en "någon", en som kallar sig Ztarkiller, är grym på att skjuta fiender och ny i Melvins kompisgängs team i onlinespelet de ägnar många kvällstimmar åt. Ztarkiller ger råd om hur man gör slut, och har annat klokt att säga också.

Vänner för alltid? är Zoronas bok. Zorona har mycket stor del i de två första böckerna, bland annat som den vän Luna äntligen får. Nu börjar klassen åk 6, och Zorona ser fram emot att äntligen ha kul i skolan, nu när hon har Luna. Men! Då kommer Hanna tillbaka. Hanna, Lunas gamla bästis som nu inte längre ska bo i Norge utan bo här igen, och som gör mycket tydligt att Luna är hennes bästis.

Det är såååå mycket igenkänning i de här böckerna, så mycket äkta mellanstadieliv! Det är den totala dramatiken på liv och död med sprutande tårar ena dagen, och fniss över att äta upp en hel kladdkaka till eftermiddagsfika den andra dagen. Hela tiden är det "andra" livet, det digitala livet, närvarande med sociala media och spelvärlden som självklara kontaktytor och arenor. Böckernas handling drar inte iväg och blir för dramatisk: det mesta går över genom att man pratar om det (med vuxenstöd), kärleken är på mellanstadienivån hålla handen och puss på munnen, hem och föräldraregler styr. Det här är barn och vuxna som känns som helt vanliga personer, som dem vi har runt oss och som oss själva. Jag hoppas att många hittar till de här böckerna.


Titel: En bästis, tack! + Kompisar online + Vänner för alltid?
Författare: Emma Askling
Utg år: 2017 + 2018 + 2019
Förlag: Ordalaget
Köp dem till exempel här, här eller via Omnible (En bästis, tack!), här, här eller via Omnible (Kompisar online), här, här eller via Omnible (Vänner för alltid?)
För vem? ca 9-12 år

Prästgårdens hemlighet

Vanessa ska tillsammans med Martin och Abbe ta sig in i ökända, spökiga prästgården i Borgvattnet, för att när det blivit mörkt spela in så läskiga filmklipp de bara kan till hennes vlogg. De tror förstås inte på spöken, men med rätt klippning, musik och bra effekter kan det bli riktigt läskigt och få många visningar.
När de väl tagit sig in (två gem funkar inte för att mickla upp lås även om Vanessa har sett ett antal youtubeklipp i ämnet för att öva - men ett öppet fönster på andra våningen med en brandstege utanför funkar fint), tassat runt lite och filmat alla rum där det sägs spöka? Ja, då packar Vanessa upp glas, stearinljus och annat ur ryggsäcken, för nu ska de göra Anden i glaset. Utmärkt idé, tycker Vanessa (och jag bara: "Nej! Dålig idé! Dålig, dålig idé!")

Och allt detta är ändå bara inledningen på det läskiga i denna bok som jag hade ytterligt svårt att släppa ifrån mig. Tobias Söderlund håller inte igen bara för futtigheten att den här boken vänder sig till 9-12-åringar. Nädå, här finns tillfällen när jag som vuxen vill blunda och snabbspola lite så det värsta går över, som när Vanessa är så ytterligt ensam om det som sker henne, hemma hos henne, och den vuxne som borde hjälpt henne är den hon minst av alla kan fråga. Och vadå hemma hos? Jo, för när Vanessa och de andra får nog av prästgården (det är mycket som händer där, men när de hör ljudet av barngråt från bottenvåningen där det inte finns några människor så flyr de hals över huvud därifrån) och cyklar hem så har de filmkameran med sig. Filmkameran, som hela tiden varit igång, och som nu visar upp det spöke de inte själva såg när de rusade nerför trappan och ut ur huset. Det spöket har nu lämnat prästgården och är med Vanessa. Hemma hos henne. Och det lämnar henne inte ifred.

Svårt att släppa boken, alltså. Grymt spännande, och nästan väl läskigt, och med ett rappt och bra språk som känns äkta, och så tycker jag om att det inte bara är det spökiga som är spännande. Nej, det är kompisrelationer också (mitt i allt måste Vanessa våndas över det svåra med att inte kunna vara samma person beroende på om hon är med sina oh-så-coola-tjejkompisar eller om hon är med de trygga-men-nog-förskräckande-töntiga killkompisarna), och föräldrar som är skilda och bär sig konstigt åt.

Stackars Vanessa som tror hon rett ut allt i slutet på den här boken - nejdå, det här är första boken i en serie, och hennes problem har tydligen bara börjat. Och jag ser fram emot att få läsa mer om henne, hennes vlogg, kompisar och den där jämra filmkameran hon omedelbums borde göra sig av med.

Titel: Prästgårdens hemlighet
Författare: Tobias Söderlund
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

Kaos och katastrofer - Junos vlogg

Juno har en Youtubekanal. Enda följaren är bästisen Fairy, men det är helt OK för det roliga är att göra själva filmklippen, och det är ändå de två tillsammans som gör dem för det mesta. Fast sen råkar Juno lägga upp fel klipp - i stället för att radera klippet där hon sitter och gör sig rolig över en annan tjej i klassen (Shrey) så råkar hon publicera det. Och innan misstaget upptäcks och Juno hinner ta bort klippet har det setts av ungefär hela skolan. Alla är arga på henne, trots att hon ber om ursäkt - så här får man inte göra. Och nu kommer vidrigt elaka kommentarer till vloggarna Juno lägger upp, näthatet flödar, och Juno vågar inte gå till skolan.

Jag gillar den här - den fångar miljön i skolan bra, särskilt det stora utrymme sociala media har i barnens liv. Sen kan jag tycka att den filmsnutten Juno lägger upp verkar ganska harmlös i sammanhanget (kommentarerna hon själv får är många gånger elakare men det verkar det inte vara några vuxna som reagerar på, men att hon själv har sagt att "Shrey rimmar på leverpastej" är tydligen oförlåtligt) men det är själva företeelsen som är intressant. Jag är ju inte i målgruppen, och kan för mitt liv inte begripa hur min dotter vill och kan ägna timmar åt att kolla filmklipp på hur andra tjejer i hennes egen ålder går igenom vad de köpt på stan idag och annat sånt, men i just detta är det jag som är dinosaurien. Och i den här boken är skildrandet av vloggarna snyggt gjort: de är inskrivna lite som "manus" med repliker och scenbeskrivningar, och så efteråt en sida med info om antal visningar, prenumeranter på kanalen (som bägge ökar lavinartat efter Leverpastej-gate) och kommentarer som skrivits.

Det går snabbt och lätt att läsa, katastrofvloggen vänds till något bra ("skamvloggen" startas där andra får berätta om saker de gjort bort sig med och skäms för), och jag tror att många gillar att läsa om det här. Bra, för det ska bli en serie.


Titel: Kaos och katastrofer
Serie: Junos vlogg
Författare: Linda Skugge
Utg år: 2019
Förlag: B Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

Edward Rubikons mysterier: Kung Grimms hämnd

Det är problem på Grimsruds fästning: personalen har upptäckt en grav i fästningens krypta, men när de öppnade den började hela fästningen att skaka. Stenar föll ner från taket, räddningstjänsten larmades in och stängde hela fästningen till det retts ut om det är farligt att vistas i den eller ej, om den kanske till och med måste stängas?

I så fall blir Edward Rubikons pappa av med jobbet, och det får inte ske. Alltså måste Edward, och hans bäste vän Kasper, som så många gånger ta tag i det hela och lösa problemet på egen hand. Det är det de brukar göra - Grimsrud som ser så normalt ut vid en första anblick är egentligen helt nedlusat av monster, spöken och farligheter, och det är bara tack vare Edward och Kasper som det lugna livet kan gå vidare. Dessa två är nämligen spök- och monsterutrotare med gedigen erfarenhet och en stor arsenal av utrota-slika-jobbigheter-utrustnings-prylar.

Nu smyger de alltså upp till fästningen mitt i natten, och upptäcker givetvis att där finns spöken. Det finns stora spöken, små spöken, snälla spöken och förfärliga, urgamla spöken som vill ta över hela världen. Den sista sorten är då Kung Grimm Den Elake, som förstås var den som låg i den nyupptäckta graven. Nu har han tagit sig upp, och letar febrilt efter sin borttappade magiska spira - får han bara tag på den så ska spökarméer väckas och världen läggas under hans (döda) fötter. Kan Edward och Kasper stoppa honom? Till exempel med sin snygga andeslukare som har "plats för fyra små spöken, två medelstora eller ett stort spöke"? Nej - för andeslukaren råkar gå sönder. Oups. Vad händer nu?

Trots att det handlar om urgamla och elaka spöken med storhetsvansinne och dåligt humör så blir det här aldrig läskigt, bara roligt. Snabbt och lätt går det att läsa också - Edward Rubikons mysterier (som är en serie, så det lär komma fler översatta till svenska) är en bok som är typisk för många barnböcker just nu: den blandar vanlig text med grafik. Seriestrippar, eller stora illustrationer med pratbubblor, eller "infosidor" som exempelvis den packlista över vad Edward och Kasper tar med sig till fästningen, eller vanliga illustrationer i färg eller svartvitt. Jag tycker mycket om blandningen, och tror den lockar till läsning.

Något jag är nyfiken på men ännu inte fått svar på (men det kanske kommer) är varför Edward Rubikon är blekare än alla andra och envisas med att gå runt i jag-gissar-1700-tals-kläder. Alltså även hemma i köket och lite överallt. Eller så får jag bara godta att det är hans stil, att han gillar den, och att han inte vistas utomhus så mycket?

Titel: Kung Grimms hämnd
Serie: Edward Rubikons mysterier
Författare: Aleksander Kirkwood Brown
Illustrationer: Andreas Iversen
Originaltitel: Kong Grimms hevn
Översättning: Helena Stedman
Utg år: 2019
Förlag: Opal
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 7-10 år

Ingen kommer undan

Sebbes och Connors klass ska på skolresa, och de har längtat länge efter den och allt som ska hända där.
Det som i stället händer är gubben på framsidan - en mer än märklig enstöring som på egen hand tänker sig bestraffa världen för dess synder, och han ska börja med de jobbiga ungarna. Särskilt dem som är dumma nog att ha lägerskola i stugbyn vid hans skog. De ska dö, allihop.

Detta inser Sebbe och Connor, eftersom de råkar förirra sig till gubbens stuga och får se alla hans förberedelser och planer. Men när de kommer till lägerplatsen är det ingen som tror på dem. I stället blir de utskällda och hemskickade.

Det där är inte så konstigt som det verkar, och det får man förklaringen till i läsningen fram tills gubben hoppar in i handlingen med sin aggressiva attityd. Jo, för Connor har problem med att få ihop sitt liv. Han har det jobbigt hemma, jobbigt i skolan, skolkar mycket och kommer på kant med de flesta. Särskilt vuxna. Men inte med Sebbe. Sebbe och Connor är vänner, och för Sebbe är Connor den ende som egentligen är riktigt OK att vara med. Hans föräldrar (särskilt pappa) vill dock inte att Sebbe ska vara med Connor pga dåligt sällskap och dåligt inflytande och dåligt allting.

Nu har det blivit så uselt att Connor som straff för sitt beteende inte får följa med på den där skolresan. Katastrof och orättvist, förstås, och därför åker han dit ändå. I smyg. Sebbe tar emot honom vid bussen, och det är när de ensamma går därifrån genom skogen mot lägerplatsen som de träffar på Mr Evil Gubbe Med Världsherraväldeplaner.

Det här är spännande läsning, och från strulpellarnas perspektiv. Och så klart måste jag nämna att boken är illustrerad. Lars Winnerbäck har bearbetat fotografier på ungdomar (modellerna är namngivna i slutet av boken) och jag tycker bilderna funkar otroligt bra med boken. Ett lyft!

Titel: Ingen kommer undan
Författare: Anna Knutsson & Ann-Christine Magnusson
Illustrationer: Lars Winnerbäck
Utg år: 2019
Förlag: Opal
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-14 år

Monsterallergi

Jag läste de första fyra delarna i serien Monsterallergi i ett svep, och kollade sen upp hur många delar det kunde tänkas bli, och om jag snart skulle få veta hur det slutar med alltihop. Men... haha... jag insåg raskt att det kan jag glömma. Monsterallergi är en italiensk serie som vad jag förstår finns i många säsonger, och de här böckerna är bara allra första början på alltihop. Hoppas förstås att Hegas fortsätter med utgivningen av dem länge - men tänk om jag hade kunnat ha en sisådär 40-50 album att läsa igenom på en gång nu? Det hade jag velat.

Ja, ni fattar att jag gillar det här. Mycket! Här finns monster, rätt komplicerade, skruvade och ibland totalt utflippade äventyr och mysterier, men här finns också fint om vänskap eller om att vara ensam och inte ha några vänner (och till och med vara mobbad). Och så finns här humor, massvis av humor!

Alltihop börjar med att Elena Potatis (jepp, hon heter Potatis i efternamn) flyttar in i den gamla stadsdelen Oldmill. Hon får direkt veta av ett par jobbiga tvillingtjejer (som lägger sig i allt) att killen i grannhuset, Zick, ska man inte umgås med. Han är knäpp på riktigt, allergisk mot typ allt, och tror sig dessutom se och kunna prata med monster. Stor varningsskylt på honom, alltså. Varpå Elena raskt stegar över till sagda grannhus och knackar på dörren - "knäpp på riktigt" är vad hon gillar. Hon tar sin katt, Prassel, med sig för att den ska bli vän med Zicks ytterst fina nakenkatt (jag älskar den här karaktären mer än vad som kan vara rimligt och hyser stora planer på att skaffa ett eget exemplar) - men nakenkatten lyfter högfärdigt på nosen och sopar till Prassel med tassen. Med klorna utfällda. Och Zick? Han stänger igen dörren mitt i ansiktet på Elena.

Det kunde alltså börjat bättre med den där vänskapen. Men sedan försvinner Prassel spårlöst. Andra katter också. Och mysteriet och äventyret är igång. Och så småningom får Elena komma in till Zick (det är alltså han som bor i titelns "monsterhus") och hon frågar honom om de där monstren andra säger att han ser. Han spelar med, och berättar roligt om hur det ligger monster i bokhyllan, står slemmiga monster bakom soffan, sitter ett glupskt monster och tuggar på hans joggingskor, och så vidare, och de skrattar tillsammans åt hans fantasi. När Elena sedan går hem - så får man se hur det egentligen är. Och då är det ju så att alla de där monstren Zick beskrev finns på riktigt. Fast det är bara Zick som kan se dem (och prata med dem). Han kan se spöken också, och pratar dagligen med sina morföräldrar trots att de är döda sedan länge.

Detta är alltså början på första boken som i sig är början på många, många episoder av denna utmärkta serie. Bra att den ges ut på svenska, och jag (och många med mig, serien är redan otroligt populär på skolorna här där jag jobbar) väntar alltså ivrigt på fler delar.

Titel: Monsterhuset + De osårbaras pyramid + Mysteriet med Magnacat + Den svävande staden
Serie: Monsterallergi #1-4
Författare/Illustrationer: Katja Centomo, Francesco Artibani, Alessandro Barbucci, Barbara Canepa
Översättning: Ida Andersen
Utg år: 2019
Förlag: Hegas
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-15 år

Witchboy

Witchboy är serier för ungefär samma målgrupp som Amulett, alltså ungefär 8 år och uppåt. Och de är väldigt bra, jag slukade totalt! Det finns två i serien utgivna på svenska, och en tredje är på gång i år så den längtar jag mycket efter.

Det är Aster som är Witchboy, och han tillhör en stor familj där alla använder magi. (det finns ett släktträd på insidan av pärmen, med många familjemedlemmar att hålla reda på, och jag hade lite problem i början och tänker att det kan ställa till det för målgruppen också - men det var bara i början för sedan tar storyn över)
Grejen är att det finns två olika sorters magi: männen är hamnbytare, och väljer/blir utvalda till ett särskilt djur redan när de är pojkar, och så kan de sedan förvandla sig till det djuret. Djurformen används till att försvara familjen och människorna mot demoner och andra faror.
Kvinnorna använder trollformelsmagi, lite mer så där jag tänker mig magi, med att få saker att växa, läka sår och sjukdomar, förbannelser och att öppna dörrlås och mängder av annat.

Aster har ännu inte funnit "sitt" djur och har inte lyckas förvandla sig fast han är flera år äldre än när det normalt brukar hända. Alla kusinerna är redan hamnbytare, och det är en del tjat från dem och familjen att han ska träna och koncentrera sig. Men... Aster är bara intresserad av kvinnornas magi. Han smyger sig till att lyssna på lektionerna som tjejkusinerna får, och så tränar han i skymundan på de där trollformlerna. Han kan göra dem, fast det inte borde funka, och fast det är förbjudet.

I första boken händer nu främst två saker: Aster får en vän i "vanliga" människornas samhälle, en väldigt tuff och utåtriktad tjej som kallas Charlie. Och så är det flera av killkusinerna som försvinner helt spårlöst när de är i sin djurform. Vad har hänt dem?
I andra boken börjar det en ny tjej på Charlies skola, och Charlie blir vän med henne. Det är tydligt att den här nya tjejen har en hel del med sig i bagaget, att hon drar sig undan sällskap och vänskap och har svårt att lita på någon. Asters släktingar anar att hon kan vara en häxa, en sådan som dem fast utan att ha fått växa upp med en familjs stöd och med bara sig själv att lära sig hantera sin magi.

Det som är så bra med de här böckerna är att de förutom att vara lättlästa, fina och ha en väldigt spännande story med överraskande vändningar får in så många bra teman (utan att det någonsin blir sökt): familj och familjerelationer, vänskap, utsatta barn, ensamhet, könsroller... Riktigt, riktigt bra serier!



Titel: Witchboy + Witchboy - Den hemliga häxan
Författare: Molly Knox Ostertag
Illustrationer: Molly Knox Ostertag
Originaltitel: Witchboy + Witchboy - The Hidden Witch
Översättning: Marie Helleday Ekwurtzel
Utg år: 2018 + 2019
Förlag: Hegas
Köp till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 8-15 år

Inte som du

Här har killar och tjejer bytt plats i roller och maktstruktur, och de första kapitlen ägnar jag åt att fundera över tydligt det blir att det inte är så här det brukar vara. Vi befinner oss i en liten norrländsk stad där sporterna i ishallen står i centrum, och där huvudpersonerna går på gymnasiet. Men: de som får de bästa träningstiderna i ishallen, de som har de fräscha, renoverade omklädningsrummen med egna skåp och tvättmaskin, de som drar in alla sponsorpengarna därför att det är till deras tävlingar publiken kommer - det är tjejernas konståkningslag. Killarna får sedan hålla på med sin stökiga hockey bäst de vill, på träningstiderna som blir över tidiga morgnar och sena kvällar, de får kånka hem de tunga hockeytrunkarna och tvätta träningskläderna hemma, och när duscharna i deras omklädningsrum pajar får de byta om på läktaren och inte duscha alls. Spelar roll, de är ju ändå bara de där bröliga hockeykillarna ingen tar på allvar ändå.

Vincent är en av hockeykillarna, som tränar hårt men som ändå pluggar som en galning för att få så högt betyg som möjligt för att kunna bli något. (Om tjejerna är duktiga på konståkning behöver de inte plugga så mycket pga kommer ändå att ro hem något lämpligt proffskontrakt och kunna leva på det) Han går på en fest och råkar dricka lite för mycket och blir indragen i ett rum med Amanda, fast han och alla andra vet hur hon är. Men hon är ju så snygg och hon vill ju? Så han blir av med oskulden, och nästa dag blir han så lycklig när hon faktiskt svarar på hans snap. De chattar en stund, och det slutar med att han skickar iväg en nakenbild på sig själv efter att ha blivit övertalad (och upphetsad). Vad han inte vet är att Amanda sitter med sitt tjejgäng på andra sidan, och de sprider bilden över hela skolan.

Mitt i det helvetet får Vincent extra träningstid sent en vardag - och det råkar också Ester ha fått. Ester är konståkningslagets stora stjärna, och den som alla killar är mer eller mindre kära i, den ouppnåeliga. (och med en mamma som är kändis, f.d. konståkningsproffs och numera kommunens starka kvinna som sitter i kommunstyrelsen och den som har makten över typ ishall och annat) Ester och Vincent tränar på halva isen var, men börjar snart prata med varandra och plugga ihop några kvällar. Och mer. Men det får vara i hemlighet, för det går ju inte att bli sedd med en av hockeykillarna, särskilt inte med slampige Vincent.

Det är bra gjort, det här med byte av maktstrukturer och könsroller - genomgående och trovärdigt och jag gillar det. Men efter de första kapitlen är det faktiskt mer kärleksstoryn mellan Ester och Vincent jag gillar och som får mig att sluka hela boken i ett nafs. Så på det hela taget är det en bok jag tycker många ska läsa: bra tankeexperiment, saker att diskutera och fundera vidare över, men också bra läsning för läsglädjens egen skull.


Titel: Inte som du
Författare: Johanna Schreiber & Ida Ömalm Ronvall
Utg år: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 13-18 år

Kod: Orestes

Det börjar inte bra mellan Malin och Orestes. Hon fick en vinterkväll ett brev, ett urgammalt, gulnat och skört brev, av en mystisk man som hoppade ut ur buskarna vid gatan därhemma. Mannen sade att hon inte skulle vara rädd (men hallå, klart hon var) och att det var viktigt, det han ville, att det gällde livet och framtiden och... Och sedan frågade han om hon var fisk. Eh... va? Jo, Malin är född i fiskarnas tecken. Bra, sade mannen, ta då det här brevet och ge det till någon du kommer träffa här om hundra dagar. Ge inte brevet till någon annan, berätta inte om det för någon annan utan ge det till rutbarnet som ska komma.

Så Malin tog brevet, gömde det, och väntade i hundra dagar. Då hade det oväntat flyttat in en ny familj i grannhuset, med en pojke i hennes egen ålder, Orestes som börjar i hennes klass och dessutom är väldigt duktig i matte. Klart det är han som är "rutbarnet" som ska ha brevet? Jodå. Men... när Malin ger det till honom och berättar hur hon fick det så väser han "är du helt dum i huvudet" åt henne, och river brevet i små, små bitar. 

Jahaja. Hur ska det nu gå med livet och framtiden och alltihop?

Alltså, det blir bättre. De blir till och med vänner, Malin och Orestes, även om de är oense om mycket och bråkar en hel del. Och det är fint att läsa om hur deras vänskap utvecklas. Det är en viktig del av den här boken, men den stora grejen är förstås: brevet. Och hemligheten. Och alla kodade budskap. Orestes och Malin är smarta - de knäcker koderna, gissar rätt på gåtorna, och får veta mer och mer om hemligheterna som är från mer än hundra år sedan. Och vi som läser får veta mer om hur det var i Lerum då (för ja, bokens miljö är Lerum utanför Göteborg) för länge sedan när järnvägen och de stora bilvägarna byggdes.

Riktigt spännande läsning, och jag älskar när det finns hemligheter, koder och gåtor, och ännu mer när de jag läser om löser dem på egen hand. För det gör de alltså.
Det finns en fortsättning på boken: Kod Elektra. Jag får ta och läsa den, för ännu är det många frågor som väntar på svar.

Titel: Kod: Orestes
Författare: Maria Engstrand
Illustrationer: Lotta Geffenblad
Utg år: 2018
Förlag: Opal
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? cirka 9-12 år

Hjärtat är en knuten hand

Aline är den nya, tysta tjejen i Olivers klass som ingen vet så där jättemycket om. Oliver vet de mer om, han och hans kompisar som åker sparkcykel överallt, ända in i klassrummet, tjatas på, och så nu att Oliver rätt ofta somnar på lektionerna.

Han har det jobbigt hemma nu, får vi veta eftersom Oliver är den som berättar i vartannat kapitel på boken (omväxlande med Aline). Boken börjar med att Olivers mamma flyttar ut för att flytta ihop med en ny man. Och Olivers pappa blir så ledsen att han inte riktigt klarar av livet längre, faktiskt så dåligt att hans hjärta brister. Och Oliver får ta hand om mycket av hemmalivet medan pappa bor i sin pyjamas och gråter över att mamma tog deras gemensamma bonsaiträd med sig.

Aline är inte tyst. Inte egentligen, men nu har hon bestämt sig för att hon inte på något sätt ska anpassa sig till det nya liv hon och föräldrarna har flyttat till. Hon ska inte skaffa nya vänner, hon ska inte bli en del av klassen, hon ska inte bli kär eller något annat lika dumt. Och därför måste hon förstås vara tyst så att ingen lär känna henne. Familjen har nämligen flyttat hit på prov - och Aline vill att de flyttar tillbaka igen.

Och så träffas Aline och Oliver på ett oväntat ställe: kardiologen på sjukhuset. Hon för att göra research för ett skolarbete, han för att hans pappa blivit inlagd där med akuta hjärtproblem. Och nu pratar Aline - fast bara med Oliver, och inte när de är på skolan.

Det här är en egentligen ganska vanlig ung tonårs-bok med en kille och en tjej som blir kära i varandra i centrum av kompisliv och familjeliv och skolliv. Det som gör den extra bra är att Oliver och Aline turas om att berätta i jag-perspektiv, i rätt korta och lättlästa kapitel som byter perspektiv precis när man tycker att det är rätt läge att få den andres syn på det hela. Och här är gott om den rätta sortens fingertoppar-som-nuddar-varandra-kärleks-pirr, sånt som jag älskar att läsa!

Extra mycket gillar jag faktiskt det där skolarbetet de gör, det som gör att Aline måste till kardiologen för att göra research. Det är faktiskt en viktig del av boken, och jag älskar presentationerna eleverna så småningom gör av sina tvärvetenskapligt instuderade kroppsorgan. Det låter väl inte så upphetsande, men det är det faktiskt. Det är nog skolbibliotekarien i mig som går igång på sånt här :)


Titel: Hjärtat är en knuten hand
Författare: Ingrid Ovedie Volden
Originaltitel: Hjertet er en knyttneve
Översättning: Mats Kempe
Utg år: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-14 år