Ifall du har tänkt läsa den här boken (och det rekommenderar jag dig faktiskt att inte göra) - så utfärdar jag en spoilervarning för det jag skriver nedan.
Det finns en grej jag gillar med den här boken. Det är just det titeln talar om, "när vargarna kom". Det handlar om hur ett team biologer försöker återinföra vargar att leva fritt i de skotska högländerna. Det är intressant, likaså konflikten som snabbt uppstår när människorna som bor i området inte alls vill ha några vargar i sin natur, hur mycket dessa vargar än skulle medverka till att läka naturens ekosystem. Det är fina miljöbeskrivningar, och jag vill gärna läsa mer om både vargar och konflikter.
Men nej. Det får jag nästan inte alls. För trots titeln och förlagets beskrivning av boken så handlar den bara delvis om vargarna. Eller, rättare sagt, det här med vargarna får vara en liten tjusig fond till allt det andra som författaren anser kan tryckas in i en och samma bok.
Vi har alltså vargar och människor. Och vargar som äter upp husdjur för människorna. Och människor som skjuter vargar. Dessutom skjuter de varandra. Och möjligen äter vargarna också upp människor. OK där, eftersom det fortfarande har med bokens tema att göra (och verkligen, verkligen HADE räckt till innehåll för en bok om författaren hade haft vett att hålla sig till det). Vi har också en kvinna som misshandlas av sin man. Vi har en annan kvinna som misshandlats så svårt av sin man att hon slutat prata. Vi har en dramatisk mordhistoria. Vi har en man som misshandlas av andra män. Vi har en man som har haft ihjäl sin far. Vi har en man som drabbas av någon typ av psykisk ohälsa som så småningom leder till att han går ut i skogen och aldrig kommer tillbaka. Vi har en kärlekshistoria med en man och en kvinna som hoppar i säng och där kvinnan bums blir gravid (såklart). Varför kvinnan och mannen blir kära i varandra framkommer inte. Kanske helt enkelt "har vi en solo karl och en solo kvinna så måste de väl bli ihop som 1 + 1 är = 2") För övrigt tycker kvinnan att graviditeten ska hållas hemlig för alla, inklusive den blivande barnafadern och egentligen också för sig själv. Vi pratar alltså om att låtsas som den inte finns fram till sisådär sjunde eller åttonde månaden. (jag minns inte varför, det finns säkert en orsak men den drunknar lite i all dramatik här). Vi har två barn som vad jag förstår växer upp med skilda föräldrar med delad vårdnad - men där ena föräldern bor i Australien och den andra i Alaska. Jag har säkert missförstått, för jag fick verkligen inte ihop det när jag läste med hur de reste fram och tillbaka mellan mamma och pappa och ändå lyckades gå i skolan och gå vidare till universitetsutbildningar. Vi har lite parapsykologiska inslag också (jamen, ingen bok är väl fullkomlig utan lite övernaturliga inslag, även en bok som marknadsförs som något som handlar om biologi och naturen?) - vi har ett tvillingpar som kommunicerar via telepati (men bara när det passar författaren), vi har en huvudperson som har det ytterst ovanliga fenomenet "spegelberöringssynestesi" (vilket är att hon i sin egen kropp kan känna det hon ser andra utsättas för) (men, återigen, bara när det passar författaren och historien eftersom det bara är ibland hon får de här känslorna och jag som läsare blir helt förvirrad av vissa saker hon upplever och ser utan att känna något i sig själv alls). Och just det ja, tvillingparet som (ibland) kommunicerar telepatiskt lyckas bägge få ihop det med samme man. Eller ja, det kanske är så att han fattar att det är två olika personer, utnyttjar situationen som såklart leder till lite jobbiga dialoger. Som då inte är telepatiska. Och mannen blir sedermera en (eller, det är han nog från början om jag tänker efter) misshandlande, kontrollerande psykopat-typ, som dessutom har kompisar som verkar vara av samma sort. Vi får läsa om våldtäkter, hot om våld, våld och ännu mer hot.
Och vi har så mycket dramatik och starka känslor och våld och reaktioner att det kunde räcka till tio böcker. Minst. Jag klarar inte av sånt här. Hade vi inte haft den här boken till vår bokcirkel hade jag lagt ner den redan efter tionde blodbadet (se ovan, vargar äter... män skjuter... kvinnor misshandlas... bestialiskt mördade personer hittas...) eller så. Men när jag läste om kvinnan som gravid i nionde månaden äntrar en häst utan större problem, rider barbacka rätt ut i skogen under vad som dessutom är århundradets snöstorm... då gråter jag nästan av skäms och överdramatik. För att inte tala om när hon ensam föder det där barnet, i skogen, i snöstormen, möjligen med vargarna till sällskap.
Berätta en bra historia. Berätta den och låt den ta sin tid och få sitt djup. Lägg inte till tretton andra historier också, för att fylla ut. Och spara på ljud- ljus- raket- och splattereffekterna, tack så mycket. Låt mig skapa egna bilder. En bok blir inte bättre för att den lastas med överdriven dramatik.
Bu.
Titel: När vargarna kom
Författare: Charlotte McConaghy
Originaltitel: Once There Were Wolves
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2022
Förlag: Lavender Lit
