torsdag 31 oktober 2019

Anrop från inre rymden

Novellsamlingar för barn tillhör inte vanligheterna, men här är en. Och den är bra! .

Det är åtta berättelser i jagform om vardag och livet som det kan te sig när man är någonstans i slutet av barndomen eller början av tonåren. Det kan vara att växa ifrån sin kompis, det kan vara stökiga klassrumssituationer, det kan vara ett syskon som blir retat, det kan vara en pappa som är jobbig, eller att om vara på solsemester.

Jag läste, och jag tyckte de var bra - men jag kan inte säga att jag tyckte om dem de handlade om. Dels är det just novellformatet som ju bara ger en slags ögonblicksbild, dels är det att det skaver och är jobbigt med livet och människor ibland. Här finns vänner som sviker och föräldrar som inte längre är världsbäst, människor som felar och människor som är mänskliga. Så är det ju - men några av novellerna får mig nästan förbannad så berörd blir jag. "Svett-Jesus" är en sån, och "Sjung då" är en annan.

Stör och berör, alltså. Så ska noveller vara, tänker jag, och tycker alltså om att jag inte tycker om dem. Det här är berättelser att läsa men sedan prata vidare om, tror jag. Varför skaver de?

Titel: Anrop från inre rymden
Författare: Elin Nilsson
Utg år: 2017
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här, här eller här

Kolvinge - Tidens väv

Kolvinge är första boken i en serie, Tidens väv, och jag hoppas detta kommer att innebära att huvudpersonen Jorun kommer att fortsätta det tidsresande hon påbörjar här, för det här tycker jag om.

Boken börjar med att Jorun och pappa hittar en mystisk man i sin trädgård, halvt frusen till döds. När han vaknar till liv och ser Jorun så mumlar han något om Oden och "den sistfödda". Hur halvdöd han än verkar har han försvunnit när den ditkallade ambulanspersonalen kommer för att rädda honom. Kvar ligger en ensam svart fjäder.

Denne man är Kolvinge, och han luktar illa, kan förvandla sig till en fågel och är den som ser till att skuffa in Jorun i den magiska tidsvirvel som tar henne tillbaka till vikingatiden. Tidsresandet går lite fel, så hon landar inte där det var tänkt utan ett antal mil (eller dagsresor) därifrån, och nu måste hon ta sig dit hon måste för att göra det hon ska och lyckas ta sig tillbaka till sin egen tid. Det låter som vilken fantasybok som helst, men faktum är att det är inte det som blir grejen med den här boken. Inte för mig, i alla fall. Nä, för här får det fantastiska stå tillbaka för det fysiska: så här var det på vikingatiden. Så här kändes kläderna (skaviga), så här smakade maten (märkligt), så här behandlades trälarna (dåligt), så här såg husen ut (trånga och rökiga). Men det är alls ingen bok där beskrivningar lastas på varandra och blir faktabok i historia - nejdå, det blir en levande miljö där vi följer Jorun på hennes äventyr.

Och Jorun visar sig alltså vara "den sistfödda" i en släkt av tidsresenärer. Nu är jag nyfiken på vad som händer henne härnäst. Eller "när".


Titel: Kolvinge
Serie: Tidens väv 1
Författare: Kerstin Lundberg Hahn & Maud Mangold
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller här

onsdag 30 oktober 2019

Välj mig

Silje börjar nian, efter den värsta sommaren hon någonsin haft. Men i stället för att berätta för bästisen Mia om den, och varför den var så vidrig, så lyssnar hon på hur Mia aldrig i livet ska ge tillbaka Majhids ryggsäck eftersom han "är dålig i brännboll, han knarkar och han är dum i huvudet". Så Mia får veta det av andra, det att Siljes pappa dog i somras. Att han drunknade fast han var ute en fin dag på den vanliga sjön med den vanliga båten, och att det nog var så att han tog livet av sig. Utan att säga hejdå, utan brev eller förklaring. Att Silje, mamma och storebror Oskar nu brottas både med sorgen, och med det faktum att pappa tydligen hatade sitt liv så mycket att han ville avsluta det. 

Det är det ena boken handlar om. Det andra är Alvin. Alvin tränar badminton i samma lokal som Silje och Mia tränar dans (eller, ja, Mia och två andra tjejer gör det, men Silje har för länge sen slutat försöka att få sin kropp till det som de andra kan, och är nu mest moraliskt stöd, hangaround och fotograf). Nu möter Silje Alvins blick, och ser något i den som får henne att lusläsa storebrorsans fotokataloger eftersom brorsan går på samma gymnasium som denne Alvin.

Och jag älskar den här boken. Jag sögs in i den och läste den i ett svep. Det är Silje och Alvin och gnabbandet med Oskar och det är hundarna, och den saknade hemkunskapsläraren Evy med rulltårtorna. Det är sjöbodens mörker och det är standardtepåsar på bibblans café. Det är attackerande frusna hallon, upprörande rött hår och alldeles för kortklippta luggar. Det är pinsamt klädfummel på vasst lego. Det är tyvärr också församlingstvång och julotta men det ingår liksom tillsammans med sorgen och snön i den svärta som gör den här boken alldeles fantastisk. Svärta blandad med humor. Och så alltihop med Christina Lindströms språk, smarthet och finurlighet - man liksom kliver in i hennes glimrande text och bärs med. Det här är så galet bra.

Titel: Välj mig
Författare: Christina Lindström
Utg år: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller här

tisdag 29 oktober 2019

Ellinor - Leo - Viktor

Katarina von Bredow är en av mina absoluta favoritförfattare, och jag läser allt hon skriver. Med den här trilogin om Ellinor, Leo och Viktor råkade det bli så att jag inte läste förrän alla tre böckerna getts ut (de har kommit i rätt tät följd 2018-2019) - och så glad jag är för det. Nu kunde jag läsa dem alla tre på raken, och det tror jag är det allra bästa sättet. De hänger ihop - dels är det ett kronologiskt berättande där böckerna behöver läsas i ordning, dels får vi läsa om vissa händelser flera gånger fast ur olika perspektiv.

Men innan jag skriver mer om böckerna själva måste detta sägas: detta är fullständigt fantastiska böcker! Det kan vara det bästa jag har läst av Katarina von Bredow (som redan har en mycket hög lägstanivå...) och definitivt något av det bästa svenska som skrivits för och om unga tonåringar. Så det bästa med att jag kunde läsa hela trilogin på en gång var just det: att jag kunde rasläsa alla tre böckerna i ett svep. Jag kunde inte sluta läsa!

Det handlar om vänskap, och om den första kärleken, men också om så mycket annat. Om att ha blivit tonåring, om föräldrar, om
syskon, om relationer. Och också om sociala medias makt, om psykisk ohälsa och missbruk. Om skola och fester. Om pirrande glädje, om förtvivlan som känns som en elvisp som hackar sönder magen. Om lögner. Och om sorg. Och åh, vad jag inte var ett dugg beredd på sorgen när den kommer i en av böckerna.

Viktor kommer ny till den klass där Ellinor och Leo går. Ellinors bästis for ever är Meja, men Leo och hon har också alltid varit vänner fast på ett annat sätt. Nu går de två på klättring, som är deras grej och ingen annans. När nu Viktor kommer bestämmer Meja att honom ska hon ha - men han verkar mest intresserad av Ellinor? Dessutom ska han tränga sig in mellan Ellinor och Leo, följa med på klättringen och vara allmänt jobbig (och snygg och trevlig)(han är till och med bra på att sjunga)(och spela gitarr)(sjukt irriterande tycker Leo). Men inte kan väl Ellinor gilla Viktor tillbaka om Meja redan paxat honom? Gör man så mot sin bästis? Och vad är det som är så himla konstigt med Viktor? Ingen får komma hem till honom, han vill knappt ens tala om var han bor. Leo smyger på honom för att kunna avslöja sanningar om honom för Ellinor. Och Meja blir oväntat ihop med Markus som är Leos enormt störige storebror som tar all plats i hemmet och är upphov till precis alla gräl mellan Leos föräldrar.


En mycket komprimerad det-här-händer-i-alla-böckerna-beskrivning, men det är alltså när vi får läsa om det hela ur först Ellinors perspektiv (och på köpet få veta hur det är att leva med skilda föräldrar som bägge har nya partners som är bra och trevliga på många sätt men alltihop sliter Ellinor mer eller mindre itu)(för att inte tala om Viktor-Leo-grejen)(och Meja! jobbigt och svårt!) och sedan ur Leos (och få komma hem till det hem där Markus dikterar villkoren med höger hand samtidigt som han smygsuper direkt ur flaskan med vänster hand) och till sist ur Viktors perspektiv (och äntligen få följa med honom innanför dörren till hans hem och träffa hans mamma och pappa, få veta hur förtvivlat han måste dölja allt och aldrig, aldrig få det som det var där de bodde förut)... ja, det är när man får läsa de tre olika perspektiven som det här blir så extra infernaliskt bra.

Läs!


Titel: Ellinor (#1), Leo (#2), Viktor (#3)
Författare: Katarina von Bredow
Utg år: 2018, 2018, 2019
Förlag: Natur & Kultur
Köp dem till exempel (Ellinor) här, här eller här, (Leo) här, här eller här, (Viktor) här, här eller här

tisdag 22 oktober 2019

Farthing

"Farthing" i titeln är främst en plats, ett gods i södra England som någon adelsherre fick som sitt för en farthing (myntet) om året som tack för någon tjänst han gjorde sin kung då för hundratals år sedan. Familjen som nu bor på Farthing räknar alltså sina anor tillbaka till detta och är förstås mycket fina, rika och inflytelserika och umgås mest med hertigar och lorder av olika slag. Sedan har vi "The Farthing Set" som är en politisk grupp människor, med Farthing-familjen i centrum. The Farthing Set såg till att England och Tyskland slöt fred i andra världskriget.

Det här utspelar sig alltså i en alternativ modern historia, i slutet av 1940-talet men där kriget fortfarande håller på fast nu mest mellan Tyskland och Sovjet. England är inte längre med, och USA gick aldrig in i kriget.

Den ena huvudpersonen är Lucy Kahn, dotter till Lord Eversley av Farthing och alltså uppvuxen i de adligaste kretsarna. Men "Kahn" eftersom hon har gift sig med judiske David Kahn vilket är mycket upprörande för en del personer. Lucy berättar i förstapersons perspektiv, och bara brittiskt överklass. Den andre huvudpersonen är inspektör Carmichael på Scotland Yard, inkallad till Farthing eftersom det begås ett mord där. En känd och viktig politiker, som spåtts bli näste premiärminister, hittas mördad, dessutom med en gul Davidsstjärna fastnaglad på sitt bröst med en kniv. Carmichael undersöker brottet, och hans berättelse får vi i tredjepersons perspektiv. Han har dessutom en helt annan bakgrund än Farthing-människorna, och tänker och tycker en hel del om deras sätt att leva.

Så: en slags mordgåta i en alternativ historieskrivning, med mycket brittiska detaljer. Jag gillar boken mycket i början med miljöerna, och jag gillar Lucy och Carmichael och hur olika de uppfattar världen omkring sig, men tyvärr blir mordgåteriets turer lite för många för mig, särskilt i kombination med diverse politiska intriger och diskussioner. Så det blir ett "nja" från den här läsaren.


Titel: Farthing
Serie: Small Change #1
Författare: Jo Walton
Utg år: 2006
Förlag: Tor
Köp den till exempel här, här eller här

måndag 14 oktober 2019

Fool's Assassin

För en gångs skull har jag satt igång läsandet av en efterlängtad fantasytrilogi efter det att alla tre delarna skrivits och getts ut. Heja mig! Fast det är väldigt tjocka böcker, så hoppas nu att jag tar tag i läsningen av bok 2 innan jag glömt alltför mycket av bok 1...

Detta är Robin Hobb, och det handlar om den tredje trilogin om Fitz och the Fool. (första trilogin är The Farseer Saga, andra är The Tawny Man) Jag trodde faktiskt inte att vi skulle få träffa dem igen, men jodå. I denna första, Fool's Assassin, träffar vi en Fitz som har blivit ganska mycket äldre än sist, fast det syns inte så mycket på honom pga att han blivit ordentligt helad med hjälp av magi någon gång för mycket. Han och Molly (som han fick som fru till sist) lever ett rätt stillsamt godsägarliv. Barnen är utflugna (ett gemensamt och så Mollys alla barn med Burrich), Fitz har lagt mörderiet på hyllan, Molly håller på med bin och ljus och sånt där och Night-Eye har (tyvärr) sedan länge gått vidare till de himmelska jaktmarkerna (och jag saknar honom väldigt). Men så här lugnt ska vi inte ha det. Världen knackar på i form av några som verkar komma från samma avlägsna och märkliga plats som the Fool gjorde. Någon vill lämna ett viktigt meddelande till Fitz (men han har inte tid, för han är på fest), någon annan vill ha ihjäl budbäraren, och så blir det en del kalabalik.

Som lugnar sig. Och sedan går åren. Och boksidorna. Och den är rätt seeeeg i mitten, boken, och kunde absolut varit ungefär hälften så tjock som den är. Men en himla bra sak som händer är att vi får in en helt ny huvudperson: Bee. Hon är väldigt, väldigt liten, och det tar lång tid innan hon kan gå eller prata, men hon är smartare än de flesta. Och Fitz är en rätt usel far till henne fast han försöker allt han kan att bli bättre. För jodå: Fitz blir pappa igen. Och Night-Eye gör lite bejublade inhopp i storyn igen, fast han är död. Och mästarmördaren själv, Chade, håller först på att ta livet av sig själv genom någon magins motsvarighet till idiotsäker brandvägg, men lever vidare och är troligen 130 eller så, och vill fortfarande ha Fitz hjälp till diverse och blandar sig in i allt möjligt. Och så har vi förstås the Fool, som ju bör vara med i boken eftersom den heter som den heter? Jodå, men han är i stort behov av renovering.

Seg ibland, alltså, men när den är bra så är den sååå bra, och jag tycker om detta. Dessutom har jag förstått att sista boken i trilogin ska knyta ihop detta med det som händer i The Rain Wild Chronicles. Det ser jag fram emot!

Titel: Fool's Assassin
Serie: The Fitz and the Fool Trilogy #1
Författare: Robin Hobb
Utg år: 2014
Förlag: Del Rey

Kapten Kidds skattkarta

En riktigt härlig äventyrsbok för lågstadieläsarna! Här finns pirater som slåss med svärd, spelar kort och dricker ur glas som "inte innehåller saft". Det går vilt till - ändå utan att det blir splatterblodigt. Här finns klurigheter och chiffer (ja, väldigt enkelt, men ändå...)(... alltså chiffer på 9-åringsvis) och en nedgrävd skatt. Här finns lömska typer som vill profitera på andra (men som nesligt får paddla sig ut till sitt loser-fartyg ovanpå uppochned-välta livbåtar)(förlåt, spoiler). Här finns sjöjungfrur, som alla tror vill dra ner oskyldiga människor i havet för att äta upp dem, men som vid närmare källkritisk granskning är rätt schyssta typer de också fast de har fiskstjärt. Dessutom kommer de i både pojk- och flickmodell. Här finns orättvisa arbetsgivare som inte tillåter att man slåss på arbetstid, och därför gör omedelbara, av facket icke sanktionerade uppsägningar. Även av barn. Här finns spänning, och humor, spadar och skägg.

Ändå är det en lättläst bok som funkar alldeles utmärkt för sisådär 8-10-åringar.

Allt börjar med att Anne, som är föräldralös och har fått klara sig själv sedan barnhemmet slängde ut henne, jobbar på värdshuset Svarta Galten den kvällen när piraterna Mary Sweet, Röde Rackham och Jack Morgan sitter och spelar kort. Mary vinner hela tiden, och till sist langar Jack upp en karta på bordet och använder som spelinsats. En karta, som tydligen ska vara Kapten Kidds skattkarta. Mary vinner nu också, och det är då Jack blir riktigt gramse och allt urartar i slagsmål (och Anne får sparken från sitt värdshusjobb)(och blir anställd som skeppsflicka hos Mary Sweet).

Titel: Kapten Kidds skattkarta
Serie: Jolly Anne #1
Författare: Mårten Melin
Illustrationer: Johanna Kristiansson
Utg år: 2019
Förlag: Hippo bokförlag
Köp den till exempel här eller här


tisdag 8 oktober 2019

Maisie Dobbs: Messenger of Truth

Jag hade ju glömt bort att läsa vidare i Maisie Dobbs-serien, men blev påmind när jag nyligen läste en Bess Crawford-bok av Charles Todd som var bra men gav mig längtan efter Maisie Dobbs som är bättre.

Det var så pass länge sedan jag läste de tre första böckerna om Maisie Dobbs att jag glömt varför jag tycker så mycket om henne - men det är det här ordentliga draget hon har. Hon planerar. Hon är noggrann. Hon har sina kartotekskort för anteckningar. Hon har sina välvässade pennor i många färger hon använder att ringa in saker på sin mind-map och anteckna saker med. Hon lyssnar, undersöker, funderar och ser till att ha en plan för det hon gör. Och hon klarar sig själv, har egen firma, egen lägenhet, egen bil och det går bra allting.

Förutom ordentligheten älskar jag miljön: London och England i mellankrigstid. I de fyra böcker jag läst har alla brott och allt som sker mer eller mindre sin upprinnelse i händelser i första världskriget (där Maisie för övrigt var vid fronten som sjuksköterska, detta innan hon utbildade sig till psykolog-privatdetektiv eller vad hon nu ska kallas).

En konstnär på uppåtgående dör i en olycka natten före en stor utställning. Hans syster, Georgina Bassington-Hope kommer till Maisie Dobbs eftersom hon (till skillnad från polisen) är övertygad om att brodern blev mördad. Maisie behöver träffa hela familjen Bassington-Hope som är rika men excentriska på många vis, och kreativa. Hon får också träffa andra konstnärer och konsthandlare, och eftersom en Bassington-Hope-broder (det svarta fåret) är musiker så blir det en del jazzklubbar också. Mördade konstnärs-brodern bodde i en renoverad tågvagn vid kusten i Kent, så Maisie får köra dit också i sin lilla röda MG, och där ligger hon snart och spanar på smugglare som gör mystiska ting i natten.

Alla är så klart misstänkta i omgångar, och "riktiga" polisen verkar mest klanta sig. Men Maisie har koll. Hon drar psykologiska slutledningar - omväxlande med att hon får visa sina sjuksköterskekunskaper när hennes anställde Billy Beale (East-ender-killen som varit med henne hela tiden) kallar in henne akut när hans barn fått difteri. Hon har koll och så klart hon löser fallet. (för ja, det är så klart ett mord och jadå, även här har det sitt ursprung i första världskrigets vidrigheter)


Titel: Messenger of Truth
Serie: Maisie Dobbs #4
Författare: Jacqueline Winspear
Utg år: 2007
Förlag: John Murray
Köp den till exempel här eller här

måndag 7 oktober 2019

Blixtar och hemligheter

Det börjar en ny kille på skolan efter sommaren. Han heter Tor, precis som åskguden, och märkligt nog så åskar det ordentligt just den dagen han börjar. Det åskar så mycket att blixten slår ner i ett träd på skolgården. Trädet börjar brinna, men slocknar snart av sig självt, fast står där svartbränt hela hösten som en påminnelse om dagen när Tor började. Han är lite annorlunda, Tor. Han tar absolut ingen skit - när femmorna retar honom för hans långa, blonda och lockiga hår så bestämmer han sig för att ha kjol på sig nästa dag. Bara för att han kan, och själv bestämmer över sitt utseende. Men det är annat också. Till exempel att han på inga villkors vis vill vara med på bild. Att han inte har någon pappa. Och att han och hans mamma verkar ha bott på många ställen före de kom till Visby som boken utspelar sig i.

Jag tyckte om den här boken, men hade nog tänkt mig att den skulle handla mer om lite övernaturliga ting, typ gudar och lite urban fantasy i Visbymiljö eller så. Lite svensk Percy Jackson? Men även om det antyds om att Tor är annorlunda så förstår jag ganska snart att det inte har med något gudomligt ursprung att göra, att det mer handlar om väldigt verkliga och nog så skrämmande orsaker. En bok jag tror det är bra att prata om - vilka förväntningar har man som läsare och vad är det som händer egentligen?


Titel: Blixtar och hemligheter
Författare: Mark Wallenius
Utg år: 2019
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här eller här

torsdag 3 oktober 2019

Linje 15 till Rannebergen

Arvin står och väntar på spårvagnen, nästan vid midnatt 31 oktober. Det är halloween, men Arvin har aldrig gillat utklädningsgrejen då. Eller spöken och spökhistorier. Eller mörker. Därför blir han himla glad nu när spårvagnen äntligen kommer (för tidigt, dessutom!), så han slipper stöta på några läskigheter.
Tråkigt nog för Arvin (men fint nog för den skräcksugne läsaren) är det här spårvagnen som bara finns en gång om året, och som då kör raka vägen till Rannebergens station som egentligen aldrig har funnits. Arvin kan inte gå av vid Angereds centrum som han tänkt, utan måste följa med vagnen och dess last av blekhyade, dimgråögda och väldigt döda barn. Och i Rannebergen fnissar de åt att han gick på hur de bytt nummer på spårvagnslinjen, någon av dem sticker sina kalla händer i hans för att värma sig, och så sätter de igång med att berätta hur det kom sig att de aldrig fick bli vuxna.

Detta är alltså en spökhistoriesamling där Arvins spårvagnsfasa är en ramberättelse. Barnen berättar om hur de dog, och det är på det ena sättet otäckare än det andra. De överges, de slås ihjäl, någon är en myling, några är (oskyldigt?) anklagade för vampyrism och blir spetsade av pålar... Och det är barn från förr i tiden men också från nutid. Det går rasande fort att läsa (kapitlen är ganska korta, med en hel del illustrationer) samtidigt som det är rejält läskigt så jag tänker att det här kan vara väldigt bra att sätta i händerna på lite större barn som har svårt att tackla längre textmängder men som ändå vill ha otäck läsning.

Och Rannebergens station? Den lär ska finnas på riktigt. Oanvänd, alltså.

Titel: Linje 15 till Rannebergen
Författare: Lena Arro
Illustrationer: Filippo Vanzo
Utg år: 2018
Förlag: Opal
Köp den till exempel här eller här

onsdag 2 oktober 2019

Kung Pow - Game over

I en skyskrapa i Seoul sitter Kim Park och har precis blivit färdig med att koda det datorprogram han jobbat med i två år: Wasabee. Det ska bli världens bästa spelprogram, styrt av AI, och typ kunna spela mot alla, samtidigt. Han tänker presentera det på den stora GameCon-mässan, men först ska han nu aktivera det och testa det själv.

På skärmen dyker ett grönt huvud upp. Det är Wasabee, som undrar vad han är och får till svar att han är ett datorprogram, och hans uppgift är att besegra alla motståndare. Wasabee vet inte vad "besegra" betyder, men hittar det strax i sin egen programmering: vinna, slå, krossa, döda. Så han gör vad han är skapad till att göra: han besegrar alla motståndare. Den första är alltså skaparen Kim Park som Wasabee har ihjäl omgående. Därefter väntar alltså alla motståndare på GameCon.

På den hemliga avdelning 33 på internationella polisen sitter datageniet Aisha och läser om hur gamer efter gamer i världen verkar dö av tragiska olyckor, och börjar komma Wasabee på spåren. Hon tar hjälp av Sam (agent-kollega) och Mästare Ju (mästare i Kung Pow, alltså, och den som lärt Sam allt han kan). Wasabee måste stoppas. Grejen är bara att de inte kan ta hjälp av teknik och digitala hjälpmedel, datorer och allt sånt, eftersom Wasabee har tagit över kontrollen över minsta tekniska pryl på outgrundliga elektroniska vägar.

Jag har lite problem med den här boken. Upplägget är fint, med ungdomar som är smarta och kan allt, och så med en åldrande mästare i bakgrunden som är fantastiskt duktig på Kung Pow men som blir skogstokig om han inte får spela sina mobilspel. Det är mycket action och svängarna tas ur rejält, och enligt den av författarna (Johan Lindqvist) jag hörde prata om boken vid en presentation så ska boken vara ren nöjesläsning och som att läsa ett datorspel, och lätt dra in även ovilliga läsare i handlingen. Det är bra tänkt, men i så fall hade jag velat ha luftigare text, mer illustrationer, färre abstrakta begrepp och ett lättare språk än detta.

Titel: Game over
Serie: Kung Pow
Författare: Ola Lindholm & Johan Lindqvist
Utg år: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här

tisdag 1 oktober 2019

The Just City (Thessaly 1)

Jag har börjat förstå att man kan förvänta sig precis vad som helst av författaren Jo Walton. Genrer och ramar och så-här-har-vi-alltid-gjort-förut är ingenting för henne, hon testar allt. Gärna samtidigt. Som i den här, The Just City. 

Apollon (ja, guden) vill förstå varför Daphne flyr honom och hellre blir till ett träd än att vara med honom. Så han bestämmer sig för att födas som människa ett tag. Athena ger honom ett fint förslag: då kan du ju komma och bo i The Just City, kan ju bli hur intressant so helst. The Just City är ett experiment hon har satt igång (så där som gudar kan göra när de har lite tid och lust över): hon skapar Platons Staten i vår värld. Eftersom hon inte vet om det kommer att funka så förlägger hon den till den ö i Medelhavet som vid en viss tidpunkt ska sjunka i ett vulkanutbrott (Atlantis-myten), och så en sisådär 200 år före det. . Till sin stad plockar hon genom tiden några hundra vuxna som ska vara lärare och handledare, och dessa kan alltså komma från antiken, från 1800-tal, från renässansen, från framtiden. Och ja, så slänger hon in lite robotar med artificiell intelligens från framtiden också, så att dessa kan sköta allt det trista jobbet i den där staden och på den där ön. Fixa mat och sånt.

Sedan köps/adopteras/skaffas tusentals barn in till denna stad - under en lång tidsperiod men Athena laborerar med tiden så att de alla anländer samtidigt till The Just City, och att de alla är tio år. För sedan ska de och lärarna leva så som Platon beskriver det i Staten. Träna sina kroppar och själar, lära sig filosofi och retorik och allt vad det är. Fler kända personer förflyttas in till The Just City, till exempel Sokrates. Och så har vi förstås Apollon som har kommit dit som ett av barnen (han har ju fötts som människa). Hur funkar Staten som experiment, då? Utvecklas människorna som det var tänkt?

Alltså. Hur kommer man ens på en sån här grej? Jag fascineras först, men ledsnar efter ungefär en tredjedel. Jag känner bara vagt till Platon, har aldrig läst filosofi, eller särskilt mycket av den här sortens klassiska kunskap, och då går mycket av diskussionerna och referenserna i den här boken mig över huvudet. Jag förstår i alla fall att utvecklingen av Athenas experiment inte kommer att gå som planerat, att gudarna griper in och tycker det är dumt, att hela rasket i stället flyttas till en annan planet och det blandas in utomjordingar i det hela också. Det verkar fullständigt utflippat och härligt helknas, men jag orkar inte följa med så långt. Jag gäspade käkarna ur led redan efter Sokrates tredje filosofiska diskussion med Simmea (som en av huvudpersonerna heter, ursprungligen från Egypten och sisådär 600 år fKr, och en av tioåringarna som vi får följa uppväxten av).

Och vad är det? Filosofi-fantasy-sci-fi-mytologi??

Det funkade inte för mig, men jag har läst annat av Jo Walton som jag har gillat mycket (till exempel de viktorianska drakarna i Tooth and Clawoch hon är produktiv så jag måste testa några andra böcker hon har skrivit också för att se vilka håll de går åt. Jag har två böcker hemma nu som verkar utspela sig i England 1949 fast i en alternativ historieskrivning där Tyskland vann andra världskriget, och ska tydligen vara någon typ av mordgåta.


Titel: The Just City
Serie: Thessaly #1
Författare: Jo Walton
Utg år: 2015
Förlag: Tor
Köp den till exempel här eller här

Min syster är ett spöke

Alldeles, alldeles underbar är den här diktsamlingen av Lena Sjöberg. Och jo, den är för barn, men även någon som känner sig hyfsat vuxen kan läsa och njuta av den. Någon som kommer ihåg hur det är att ligga i sängen och höra på hur ens föräldrar bråkar i rummet utanför. Någon som fascineras av att kunna hålla ett litet liv i sin hand, någon som har somnat i ens knä. Alla de som minns och känner hur det kändes att komma hem till mormor och morfar, den speciella lukten där (som fortfarande går att minnas). Alla som funderar på vad kärlek är och känns. Och sorg.

Här finns verkligen allt, i fina, underbara dikter.


Min favorit av alla är den här:


Jag är berget, jag är höken, jag är haren
Jag är berget, jag är höken, jag är haren.
Jag är ljungens blommor, jag är stjärnans stoft.
Jag är lodjuret på stumma skaren.
Jag är humlan, drunknad i pionens doft.
Jag är iskristall i kalla natten.
Jag är myrraträd och kolibri.
Jag är karpen i sitt mörka vatten.
Jag är lämmeltåg som drar förbi.
Allt det vackra, ofattbara
- regnskog, skogstjärn, glaciär -
vill jag värna, vörda, spara.
Jag är del i allt det här!
Tänk, bara tänk att någon annan kan fånga och skriva ner i ord den känsla jag har i hela mig de dagar jag är som allra lyckligast?!

Titel: Min syster är ett spöke och andra dikter
Författare: Lena Sjöberg
Illustrationer: Lena Sjöberg
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här