tisdag 1 oktober 2019

The Just City (Thessaly 1)

Jag har börjat förstå att man kan förvänta sig precis vad som helst av författaren Jo Walton. Genrer och ramar och så-här-har-vi-alltid-gjort-förut är ingenting för henne, hon testar allt. Gärna samtidigt. Som i den här, The Just City. 

Apollon (ja, guden) vill förstå varför Daphne flyr honom och hellre blir till ett träd än att vara med honom. Så han bestämmer sig för att födas som människa ett tag. Athena ger honom ett fint förslag: då kan du ju komma och bo i The Just City, kan ju bli hur intressant so helst. The Just City är ett experiment hon har satt igång (så där som gudar kan göra när de har lite tid och lust över): hon skapar Platons Staten i vår värld. Eftersom hon inte vet om det kommer att funka så förlägger hon den till den ö i Medelhavet som vid en viss tidpunkt ska sjunka i ett vulkanutbrott (Atlantis-myten), och så en sisådär 200 år före det. . Till sin stad plockar hon genom tiden några hundra vuxna som ska vara lärare och handledare, och dessa kan alltså komma från antiken, från 1800-tal, från renässansen, från framtiden. Och ja, så slänger hon in lite robotar med artificiell intelligens från framtiden också, så att dessa kan sköta allt det trista jobbet i den där staden och på den där ön. Fixa mat och sånt.

Sedan köps/adopteras/skaffas tusentals barn in till denna stad - under en lång tidsperiod men Athena laborerar med tiden så att de alla anländer samtidigt till The Just City, och att de alla är tio år. För sedan ska de och lärarna leva så som Platon beskriver det i Staten. Träna sina kroppar och själar, lära sig filosofi och retorik och allt vad det är. Fler kända personer förflyttas in till The Just City, till exempel Sokrates. Och så har vi förstås Apollon som har kommit dit som ett av barnen (han har ju fötts som människa). Hur funkar Staten som experiment, då? Utvecklas människorna som det var tänkt?

Alltså. Hur kommer man ens på en sån här grej? Jag fascineras först, men ledsnar efter ungefär en tredjedel. Jag känner bara vagt till Platon, har aldrig läst filosofi, eller särskilt mycket av den här sortens klassiska kunskap, och då går mycket av diskussionerna och referenserna i den här boken mig över huvudet. Jag förstår i alla fall att utvecklingen av Athenas experiment inte kommer att gå som planerat, att gudarna griper in och tycker det är dumt, att hela rasket i stället flyttas till en annan planet och det blandas in utomjordingar i det hela också. Det verkar fullständigt utflippat och härligt helknas, men jag orkar inte följa med så långt. Jag gäspade käkarna ur led redan efter Sokrates tredje filosofiska diskussion med Simmea (som en av huvudpersonerna heter, ursprungligen från Egypten och sisådär 600 år fKr, och en av tioåringarna som vi får följa uppväxten av).

Och vad är det? Filosofi-fantasy-sci-fi-mytologi??

Det funkade inte för mig, men jag har läst annat av Jo Walton som jag har gillat mycket (till exempel de viktorianska drakarna i Tooth and Clawoch hon är produktiv så jag måste testa några andra böcker hon har skrivit också för att se vilka håll de går åt. Jag har två böcker hemma nu som verkar utspela sig i England 1949 fast i en alternativ historieskrivning där Tyskland vann andra världskriget, och ska tydligen vara någon typ av mordgåta.


Titel: The Just City
Serie: Thessaly #1
Författare: Jo Walton
Utg år: 2015
Förlag: Tor
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Testa Among Others. Internatskola, bokcirkel, familjeband och andra relationer. Plus lite fantasyelement. Huvudpersonen älskar sci-fi och slänger sig med många referenser. Jag som bara läst lite sci-fi förstod antagligen bara några få anspelningar, men detta hindrade inte en fin läsupplevelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den har jag läst och tyckt om. Jag förstod inte heller alla referenser men gillade storyn även om jag gärna haft mer av de där övernaturliga inslagen

      Radera