Ett otänkbart öde

Simona Ahrnstedt har återvänt till historisk romance - här är samma miljö som i hennes första bok Överenskommelser, alltså Stockholm under sent 1800-tal. Och huvudpersonerna i den boken dyker upp här också, på slottet Wadenstierna, vilket är lite kul (även om det var så många år sedan jag läste Överenskommelser nu att jag först hade glömt bort dem...)

Atle Falk, self-made man som började som föräldralöst barn på Stockholms gator men som så småningom blev verkligt framgångsrik i diverse affärer och är nu rik. Rik, men inte godkänd i societeten - karln är ju stor och mörk, har en bruten näsa och ett arginst sätt att ta sig an världen. Atle har nu fått i uppdrag att hämta hem sin affärskompanjons dotter från Sveg. Dottern, en Alexandra, har gömts undan hos släktingar där efter att ha orsakat en skandal för några år sedan. Nu ska hon hem, och giftas bort, helst till någon adlig herre med ett fint namn så att pappa Horace äntligen kan få bli en del av den högsta societeten. Pappa Horace är förvisso snäppet finare än Atle Falk, eftersom han inte längre behöver jobba. Men pengarna han lever på är ändå tjänade, av pappa (eller farfar, har glömt vilket) och Horace Rosenkvist går under namnet Pilsnerpatronen. Nu ska dottern Alexandras fina giftermål bli biljetten ut ur denna nesa. Då går det inte an att Alexandra blir kär i Atle Falk. Vilket hon blir. 

Det tar så tag ett klart, det där. Först är Atle och Alexandra mest arga på varandra. Resan från Sveg till Gävle tar en evinnerlig tid och Atle är arg på allt och alla men mest på Alexandra. Och hon struntar i det och gör som hon vill, tids nog ska hon tvingas in i det gifta, låsta och regelfyllda livet som gift fin fru i Stockholm. Och sen åks det tåg från Gävle och båt från Uppsala till... ja, inte Stockholm utan slottet Wadenstierna för ungefär någonstans här har de blivit kära i varandra och den där resan till Stockholm kan få hålla på ungefär hur länge som helst. För när de väl kommer fram, så är det ju kört. Alexandra ska giftas bort, skit samma att den hon ska giftas med verkar vara en otrevlig man av värsta sorten - han är ju adlig. Det är det viktigaste.

Jag gillar att få återvända till den här tiden och miljön i Ahrnstedts böcker! Lite kul också att få läsa om ett Stockholm i brytningstid, med nybyggnationer och moderniteter som tåg och telefon. 

Titel: Ett otänkbart öde
Serie: Slottet Wadenstierna #4
Författare: Simona Ahrnstedt
Utg år: 2023
Förlag: Forum

Skörgossen

Skörgossen är andra boken i Ida Andersens serie om glasbruket Kosta, och utspelar sig ett antal år efter den första boken I oxögat. Glasbruket är nu fullt igång, och här arbetar många människor. Finast av alla är de tyska glasblåsarna som oftast flyttat hit med hela sina familjer, och bildar som ett eget litet samhälle i glasbruksvärlden. En av huvudpersonerna i boken är Elisabeth, äldst i en stor syskonskara i en glasblåsarfamilj. Elisabeths liv består mest av att hjälpa till i hushållet och passa alla sina småsyskon - men hon drömmer om ett annat liv. Att få studera! Att få resa! Men nej - i denna fula, leriga, kalla avkrok måste hon bo. Inget vackert finns här, och alla svenskar pratar så obegripligt, tycker hon. (för henne låter det som att vi hela tiden i varenda mening trycker in "aa....aa.....aaa" och jag fattade inte vad författaren menade först tills jag lyssnade på några i min närhet som pratade: och jo. Så gör vi. Vi flikar in "jaa" eller "aa" överallt - lyssna får ni se :) )

Vi får också läsa om Hedda, dotter i en familj som inte funkar så där värst bra. Pappans liv är en rad misslyckanden (som alltid är någon annans fel, och han är en mycket bitter man). Mamman är inte någon stark person, storebror Sven en ganska vidrig typ och så har vi lillebror Enoch som har en kropp som inte lyder honom. Heddas största dröm är att få jobba som piga på det lokala värdshuset, och eftersom hon (till skillnad från mamman) har ett stort driv så lyckas hon snart med det, trots att hon har många år kvar till att vara vuxen.

Skörgossen i titeln är Johan, som får börja jobba på glasbruket som just skörgosse när han är bara 14 år. Skörgossen är den som ska se till att hyttans eld hela tiden matas med ved så den håller sig så varm som den måste vara. Johan fascineras otroligt av glasbruket och glasblåsarna, och vill så väldigt gärna vara duktig och klara sitt jobb - men första dagen går det verkligen inte bra. Så illa att det är nära att hela glasbruket brinner ner... Men han får nya chanser, och lyckas faktiskt så småningom. Det intressanta är att karaktären Johan baseras på en historiskt verklig person: den förste svenske glasblåsaren, till skillnad från alla de som kom hit från Tyskland.

Jag tyckte lika mycket om Skörgossen som om I oxögat, och väntar ivrigt på att Ida Andersen ska skriva mer.

Titel: Skörgossen
Serie: Glasbruket #2
Författare: Ida Andersen
Utg år: 2023
Förlag: Polaris

Iron Flame

Jag tokhyllade första boken i den här serien (läs min rätt okontrollerade kärleksförklaring här) och nu var det dags att ta sig an bok 2. För att vara riktigt beredd så läste jag först om första boken så jag skulle ha den färskt i minnet. Nej, det var inte jättelänge sen jag läste första boken (ett par månader). Och ja, jag hade säkert fixat att fatta vad som hände i bok 2 även om jag inte precis läst bok 1. Men... jag älskade som sagt var Fourth Wing och ville åt den där läsmagin igen. Och ja. Den var lika bra igen. Och nu kunde jag lyckligt fortsätta läsningen efter första bokens avslutande cliff-hanger.

Jaha. Hur var då Iron Flame? Lika bra som Fourth Wing? Alltså... den är väldigt bra. Väldigt. Men når inte riktigt upp till Magiskt-Bra-nivån i Fourth Wing. Hemligheterna (de största) är avslöjade, och nu kör vi liksom på med handlingen utifrån det. Jag har väldigt svårt att skriva om vad som händer i Iron Flame utan att spoila handlingen i Fourth Wing, men kan ju säga att det läggs stort fokus på att försöka upprätthålla/återställa/öka de magiska sköldar som omger den del av världen våra huvudpersoner, drakarna och skolan Basgiath ligger i. Och så är det kämpigt att var tok-kär i någon som bor långt bort. Xaden går ju inte längre kvar på skolan utan befinner sig på en utpost, och även om Violet och han fortfarande får träffas då och då så finns det ondsinta personer ställer till problem för dem så de hålls ifrån varandra. Eller anklagas för förräderi och annat.

Och så har vi så klart fortfarande drakarna. Jag älskar drakarna. (ja, Carolina, vi har förstått det) Jag vill också ha en drake. (nej, Carolina, du bor förvisso på landet men din tomt är på typ 250 m2 och grannsämjan hade nog försämrats märkbart om du försöker hysa in en drake på den) I Iron Flame får vi läsa om en drake som går in i puberteten. Sover mycket, har dåligt humör och är högst uppkäftig mot äldre drakar. Lyder inte tillsägelser och är... ja tonåring.

Om slutet på Fourth Wing var en cliff-hanger... vad ska jag då kalla slutet i den här? Fullständigt regelvidrig cliff-hanger? Otillåtet elakt? Alltså... så här får man inte göra. Och den här gången tar det dessutom längre tid för författaren Rebecca Yarros att bli klar med nästa bok i serien. Bok 1 och 2 skrev hon tydligen mer eller mindre i ett svep, så därför var det bara några månader mellan utgivningarna av dem. Men bok 3? Den får vi vänta på. Aaaargh... för det som avslöjas om Xaden nu är inte OK någonstans och jag bara måste få veta hur det ska hanteras.

Titel: Iron Flame
Serie: The Empyrean #2
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2023
Förlag: Entangled Publishing

Livet går så fort. Och så långsamt.

Jag fastnade för baksidestexten till den här boken, där det bland annat står "mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med."
Den coolhets-graderingen på ett gammalt klassfoto skulle jag också kunna göra, så tänkte att den här boken kanske är lika bra som Haags Det är något som inte stämmer. Men jag blev besviken. Grejen är att Sonja i den här boken går så väldigt hårt in för att vara högt i den där rangordningen att det blir jobbigt att läsa om. Jag (som hela skoltiden absolut INTE var i topp på cool-listan, snarare tvärtom) hade väntat mig en bok med mer 80-talsigenkänning tror jag, mer lättsamt. Men det här blir rätt svart. Sonjas kämpande för att synas, vara cool, vara med de rätta personerna och undvika de som är fel blir plågsamt att läsa om. Särskilt som hon inte har det bra hemma och absolut inte får någon hjälp av någon. Jag borde bli berörd av läsningen och tycka synd om henne, hoppas att någon griper in och berättar för henne att nej, du blir inte mer populär bara för att du dricker dig redlös på vilda ff-festen. Men boken griper ändå inte tag, jag blir mest irriterad när jag läser, och känner ingenting för Sonja.

Titel: Livet går så fort. Och så långsamt.
Författare: Martina Haag
Utg år: 2017
Förlag: Piratförlaget

A Demon's Guide to Wooing a Witch

Jag gillade första boken i Glimmer Falls-serien, den där en naturhäxa fake-datade den demon som ville köpslå om hennes själ så till den milda grad att de blev kära i varandra for ever and after. Så himla knäppt men roligt men gulligt men... ja. Så jag läste vidare i bok 2, för inte kunde jag låta bli det när jag förstod vilka den skulle handla om. Nämligen Calladia, en av naturhäxans bästa kompisar, häxan som ständigt klär sig i träningskläder och börjar varje dag med minst ett träningspass, och som tycker att ett rejält slagsmål är en trevlig slags sysselsättning. Och så demonen Astaroth... samme demon som var Vidrige Fienden Som Skulle Besegras i bok 1. Den onde demonen med snygg klädstil och mycket brittisk accent. Samme demon som i slutet på bok 1 fick en rak höger av just Calladia, en så rak höger att han flög flera kilometer bort. Hur kan de två bli ett kärlekspar? Hur knäpp är den här serien, egentligen??

Väldigt knäpp. Och fortsatt väldigt trivsam. Jo, för Astaroth fick (efter den där flygturen) linka sig tillbaka till demonvärlden och om än inte erkänna att han misslyckats med sina onda uppsåt så åtminstone försöka reparera skadorna. Han misslyckas. Kapitalt. Han misslyckas så mycket att han, efter bara några sidor in i boken,är tillbaka i Glimmer Falls, hjälplös. Och: han har tappat minnet. Har ingen aning om vem han själv är, var han är... och varför det är ett gäng demoner som attackerar honom. Vilket det är. Och det är nu Calladia kommer förbi. Hon tycker synd om killen som blir överfallen och räddar honom (vältränad, gillar slagsmål, etc etc) - och inser först när hon har räddat honom att det är demonen Asteroth hon räddat. Fienden! Men han, som tappat minnet, begriper inte alls varför Calladia först räddar honom och sedan skriker åt honom. Vad är det han gjort henne? Honom veterligen har han aldrig träffat henne förr. 

Well. Calladia och Asteroth it is, tro det eller ej. De är tvungna att fly från Glimmer Falls av olika anledningar (till exempel ett nerbrunnet hus) och drar ut på en road-trip där de bland annat träffar ett gäng varulvar. Varulvar älskar uppenbarligen också att träna, och även de tycker att barslagsmål är ett förträffligt sätt att tillbringa en lördagskväll. 

Det kommer fler böcker i den här serien. Jag kommer läsa fler. Det är inte högtstående litteratur, men det är rolig och trivsam litteratur. Och... nästa bok handlar, vad jag förstår, om en varulv (en mer tillbakadragen typ, med läsglasögon och slipover, ägare av en plantskola) som blir kär i en vampyr. (alltså, nej...?!)

Titel: A Demon's Guide to Wooing a Witch
Serie: Glimmer Falls #2
Författare: Sarah Hawley
Utg år: 2023
Förlag: Berkley

Fråga efter Jane

Tidigt i boken får vi läsa om en illegal abort, vidrig, smärtsam och med "du har själv försatt dig i den här situationen så det är bara att stå ut och tacka mig för att jag genomför den". När flickan som aborten utförs på sedan nästan dör så får hennes medföljande väninna på sjukhuset veta att "om du någon gång i framtiden skulle behöva hjälp med något liknande så ska du ringa till läkarmottagningar och fråga efter Jane - då får du hjälp på ett säkrare sätt". 

Detta är i Canada, under 80-talet, och vi får läsa om abortrörelsen och hemliga nätverk för illegala aborter genomförda av läkare och sjukvårdspersonal. Men även om aborter och hur de här nätverken arbetade är en viktig del av boken så är det inte dess kärna. Det är moderskap, och dess olika sidor: Att vilja bli med barn och inte kunna det. Att ofrivilligt bli med barn. Att fasa för graviditet - eller att att länga efter graviditet. Om att adoptera ett barn och om att adoptera bort sitt barn. 

Evelyn Taylor, en av bokens huvudpersoner, blir på 60-talet intagen på ett hem för ogifta unga mödrar, St Agnes. Där ska hon gömmas undan under hela sin graviditet (hon får aldrig gå ut, de som bor på hemmet får aldrig berätta ens för varandra sina riktiga namn) för att sedan efter förlossningen tvingas lämna bort sitt barn för adoption, utan att någonsin få veta namnet på den familj hon lämnat barnet till. Dessa hem ska (enligt författaren i ett efterord) verkligen ha funnits även om St Agnes är fiktivt.

Berättelsen om St Agnes på 60-talet knyts ihop med det om abortrörelsen och Jane-nätverket med hjälp av en story i nutid där en kvinna (som länge försökt bli mamma utan att ha lyckats) hittar ett brev som aldrig kom fram till adressaten. Brevet är från en mamma till en dotter, där mamman postumt (hon kunde under livet aldrig kunde förmå sig avslöja sanningen) berättar att dottern är adopterad. Och med i brevet ligger en lapp från dotterns biologiska mamma: ”Jag ville inte lämna bort dig. Jag kommer aldrig att sluta leta efter dig.”
Dottern har alltså aldrig fått detta brev, och kvinnan som hittar det försöker nu på alla sätt att hitta henne så hon kan överräcka brevet.

Även om kopplingarna mellan de tre olika berättelserna (nutid, 60-tal, 70-80-tal) är lite väl krystade så var det här en intressant och bra bok som jag i princip läste i ett svep. Rekommenderas!

Titel: Fråga efter Jane
Författare: Heather Marshall
Originaltitel: Looking for Jane
Översättning: Christina Mansicka
Utg år: 2024
Förlag: Printz

Pennys passion

Lady Penelope Campion lever ensam i ett hus vid Bloom Square. Eller ensam och ensam... hon har en hund. Och en utter. Och en get. Och ett antal kattungar. Och en papegoja. Och en oxe. Och några djur till. Kort sagt ömmar lady Penny för övergivna djur och kan inte låta bli att ta dem till sig. Men att umgås med människor och ta del av det tjusiga societetsliv hon som adelsdam egentligen är en del av...? Nja. Nej. Inte hennes grej. (förutom att vara med vännerna Emma, Alexandra och Nicola, de andra "kvinnorna på Bloom Square").

Gabriel Duke har köpt huset intill Pennys. Han ska låta renovera det och sedan sälja det för en hög summa, affärsman ut i fingerspetsarna och ökänd som "hertigen av Förstörelse" eftersom han helst tjänar sina pengar på att ruinera rika adelsfamiljer. Att nu den märkliga kvinnan i grannhuset verkar husera ett halvt zoo är ett streck i planerna - hur ska han kunna sälja det här huset dyrt om det spankulerar runt en get, några höns och en oxe i trädgården intill? Han måste få bort lady Pennys djur, så är det bara. Han är mycket duktig på att övertala folk. What could possibly go wrong?

Jag gillade de två första böckerna i den här serien, men den här är min favorit. Jag älskar kombinationen hänsynslös affärsman med dåligt rykte och envis galen katt-lady som blir kära i varandra och ungefär från sidan ett har helt fantastiska dialoger. Och när dessutom karaktärerna från de tidigare böckerna kommer med även här så blir det väldigt bra - de är först djupt misstänksamma mot denne ökände hertig av Förstörelse. Och så har vi då djuren - jag tänkte först (Penny har ju varit med i de två tidigare böckerna med alla sina djur) att det kunde bli lite väl fånigt, men det är perfekt nivå på roligheten. Alltså, jo, när Gabriel tillsammans med hertigarna Chase och Ash (från de tidigare böckerna) tillsammans hjälper en get igenom en svår förlossning (frasen "I'm going in..." yttras) så har vi väl lite... tappat greppet om verkligheten. Men samtididigt är det så galet att jag bara måste älska det.

(En rolig grej som försvinner i översättningen av den här serien: serien heter i original Girl Meets Duke. Och i bok 1 och 2 är det också mycket riktigt hertigar som blir de enda och rätta och Mr Happily Ever After. Men i den här tredje boken är det en man med en helt annan bakgrund: Gabriel Duke växte upp som föräldralöst barn på Londons gator och sin förmögenhet har han helt jobbat ihop själv. Han bara heter Duke. (med öknamnet the Duke of Ruin)

Titel: Pennys passion
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #3
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Wallflower Wager
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

Alexandras utmaning

Alexandra försörjer sig på att åka runt till rika människors hus och ställa in alla deras klockor till exakt Greenwich-tid. Därför uppstår en viss förvirring när hon knackar på i huset där Chase Reynaud bor och han direkt antar att hon är den nya guvernanten för hans små släktingar Rosamund och Daisy. ("ja, du kan börja direkt, de är lite vilda men det kan du säkert hantera...") Alexandra tänker inte jobba som guvernant, tack så mycket, och går därifrån. Högst upprörd. Inte så mycket för att Chase trodde hon var guvernant - mer för att han 1. är just den man hon krockade med i bokhandeln för några månader sen, tyckte var galet snygg och har drömt om sedan dess men att han 2. inte kände igen henne nu och 3. dessutom tog emot henne i sitt nyinredda rum som högst tydligt var till för att ta emot älskarinnor i (han har till och med döpt det till något i stil med "Kärleksgrottan"). Fy farao, tycker Alexandra, så gick det med de dagdrömmarna. Och så tar hon sig mot Greenwich för att göra ännu en fininställning av sina arbetsverktyg för klockinställning. Bara det att hon... råkar falla i Themsen. Och tappa väskan med verktygen. 

Så. Några timmar senare står en dyblöt Alexandra och knackar på dörren till Chases hus igen. "Jo, eh... jag står liksom plötsligt utan levebröd och sysselsättning. Är jobbet som guvernant fortfarande ledigt?"

Det är det. Hon får det. Hon flyttar in. Hon tar sig an de små flickorna (som är mer av den absolut sjövilda sorten) och låter Chase få veta vad hon tycker om hans liv och leverne i allmänhet och hans "kärleksgrotta" i synnerhet. Och...ja, de blir såklart kära i varandra. 

Precis som första boken i serien, Emmas affär, så är storyn och premisserna rätt urfåniga. Men precis som i den tyckte jag ändå om att läsa - det är roligt! Och jag gillar att läsa om hur Alexandra och Chase ger varandra svar på tal och hur Alexandra tar sig an flickorna. Personerna i Emmas affär dyker upp här också, och det gillar jag också. Lättläst och kul.

Titel: Alexandras utmaning
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #2
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Governess Game
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

Från och med nu

Det lät kul att låta en bok utgå ifrån en bucket-list (delar av den ses på framsidan) så jag lånade den här. 

Malin och Tanja möts på en nyårsfest, blir vänner och bestämmer (efter ett besök hos en spådam) att från och med nu ska deras liv bli fantastiska, att de ska göra en lista med saker de vill göra i livet och seriöst se till att bocka av punkterna på den, och så ska alltihop krönas med att de (eller en av dem måste det väl vara) har hittat en ny kärlek inom ett år. När så Malin oväntat ärver pengar så är det bara att sätta igång.

Första anhalten på list-avbocknings-resan är Paris, där det bland annat ska kyssas en okänd man i Eiffeltornet. Sedan ska det åkas till London, ätas på lyxrestaurang, stjälas en dyr klänning och annat. Och så vidare.

Boken börjar bra, men ungefär när resan ska sätta igång så tappar den mig pga att det som ska vara så roligt istället blir fånigt. Och rätt fantasilöst. (Att låtsas vara ABBA-Agneta två gånger??) Jag kan gilla Haags humor, men nog mer när det är känna-igen-sig-i-humor från vardagen - inte dråpliga-påhittade-reseäventyr-humor som känns väldigt krystad. Dessutom blir hela vänskapsgrejen med Malin och Tanja rätt meningslös när det visar sig bli Malins resa och inte Tanjas. Jag väntade mig någon slags tvist kring detta i slutet - men blev helt besviken på det slut som blev. Så väldigt "jaha"?

Så lättläst, förvisso, men ett "njae" från mig.

Titel: Från och med nu
Författare: Martina Haag
Utg år: 2023
Förlag: Piratförlaget

Lady with a Black Umbrella

Giles Fairhaven, Viscount Kincade, har en riktigt dålig morgon. När han ska betala räkningen på värdshuset upptäcker han att hans plånbok är stulen. Därefter, när han går ut på gården, så blir han attackerad. Först av en man, och då kan han försvara sig ganska bra - men sedan ansluter två män till och han är omringad. Hjälp kommer - men det är det värsta av allt: det är en ung kvinna som hjälper honom. Liten, spenslig, endast iförd nattlinne - och utrustad med ett stort svart paraply som hon stöter i magen på en av skurkarna samtidigt som hon skriker åt dem att ge sig av. Vilket de gör. Räddad av en ung kvinna, alltså. The horror...! När Giles med rodnande kinder rest vidare mot London så stegar dessutom denna kvinna, Daisy Morrison heter hon, in på värdshuset och betalar Giles räkning. Inklusive den extra räkningen för tjänsteflickan han haft som nattsällskap.

Giles och Daisy möts senare i London (han ska ju till exempel betala sin skuld till henne), och han bara orkar inte med henne. Hela tiden ska hon hålla på: rädda hundar som håller på att köras över, rädda unga flickor som är i fara. Och om hon inte rusar iväg till någons försvar så pratar hon. Hela tiden. Ibland pratar hon även under räddningsaktionen. Hon. Är. Så. Jobbig. 

Daisys mål här i livet är att få sin yngre syster gift. Därför har de kommit till London. Därför behöver Daisy någon som kan hjälpa dem in i sällskapslivet. Därför är hon helt lycklig över att ha träffat denne Giles som nu både har kontakter att hjälpa dem och som eventuellt också kunde vara den som faktiskt gifter sig med lillasystern. Själv ska hon inte gifta sig. Hon är aaalldeles för gammal för det (hon är 25) och hon skulle aldrig orka med att hon någon man som hon bara vet att hon skulle bossa runt redan efter några veckor, och hon har redan tillräckligt många människor runt sig att bestämma över.

Men vet nån vad - i slutet av boken är det ändå Daisy och Giles som har blivit kära och får sitt happily ever after. Trots all jobbighet. Och Daisys syster har eventuellt också börjat få något att säga till om - till exempel det att  hon inte alls är ute efter att gifta sig fint och rikt. Och jo... det är helt OK att läsa om. Inte en av Mary Baloghs bästa, men helt OK. 

Titel: Lady with a Black Umbrella
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet

The Love Hypothesis

Några veckor (eller, OK, månader)(Carolina, skärp dig nu med bloggandet...) före jul läste jag The Love Hypothesis som stod i biblioteket på en"tik-tok-hyllade-böcker-du-borde-testa-tipshylla". Och jag läste den rätt snabbt men var väl inte jätte-wow faktiskt. Nu några veckor senare (ja, ja, månader då...)när jag skriver om den så har jag svårt att komma ihåg mycket mer av handlingen än den där tvångskyssen (som det handlar om) på framsidan, och kan absolut inte se huvudpersonerna framför mig. 

Vi har Olive Smith, som går forskarutbildning på ett amerikanskt universitet. Hennes kompis är kär i Olives f.d. kille, men vill inte stöta på honom av hänsyn till Olive. Olive måste övertyga kompisen om att hon inte längre är kär i exet, och bästa sättet att göra det är att inför ögonen på kompisen hoppa på första, bästa man som kommer i korridoren, väsa "kyss mig" i hans öra och sedan låtsas att "ja, här ser du, här är min nye kille som jag dejtar, och jag blir inte alls ledsen om du blir ihop med mitt ex". Typ. Detta är alltså tvångskyssen på framsidan.

Killen i fråga råkar då vara Adam Carlsen, lärare på universitetet (titeln är "professor" men jag tror inte det översätter till svenskans professor, har dock inte full koll på termerna) och känd som en övervresig typ som är plågande sträng mot studenterna. Och han? Han går med på att låtsas vara ihop med Olive. 

Och sedan låtsas de vara ihop i ett par veckor (vilket ungefär går ut på att fika ihop onsdag förmiddag kl 10)(i början, men sen blir det mer och mer)(såklart). Och sen blir de kära. Och alla ba: "men HUR kan du vara ihop med dr Adam Carlsen? Han är ju dum?" Och Olive svarar ungefär "för att jag kan". Tror jag. Det är här det börjar bli luddigt. 

Lite kul ändå att läsa om den här akademiska miljön som jag inte känner mig alls hemma i. Dock undrar jag över en del. Till exempel detta med att Olive ständigt tycker sig ha så vansinnigt ont om tid, att hon typ äter-sover-jobbar-lever 24/7 i sitt labb, att hon nog hinner skriva färdigt rapporten (eller vad det är) om hon typ slutar sova och drar ner på toapauser och annat överdrivet trams. Men... ändå får man veta att hon ofta är ute och springer. Inte korta löpturer. Nejdå, hon springer så mycket att hon är i form att vilken dag som helst springa ett maraton. Och när hinner hon det? Om hon tycker att hon behöver ta kortare kisspauser och sluta sova för att hinna med jobbet? Vi får också väldigt ofta beskrivningar på Adam Carlsens enormt vältränade, stora kropp. Med tydliga magmuskler och alltihop. Och att även han springer så mycket och ofta att maratonlopp är a piece of cake. Och minns jag inte att karln också har en välskött trädgård? Men också att oj, så himla stressad han är, så mycket att göra, ingen fritid här inte utan tänka på karriär och forskning och handledning av studenter och publicera vetenskapliga artiklar och jobbet går före allt. 
Lever de parallella liv i ett alternativt universum, eller hur går detta ihop?

Well. De blir alltså kära. Dr Adam Carlsen avslöjar sig så klart som en kärleksfull softie. Och Olive... jobbar vidare i sitt labb. Vet bestämt att hennes forskarkarriär går framåt, men minns inte detaljerna. Eller ens vad hypotesen om kärlek i bokens titel riktigt gick ut på.

Titel: The Love Hypothesis
Författare: Ali Hazelwood
Utg år: 2021
Förlag: Berkley

Atlas : Historien om Pa Salt

Så har jag äntligen fått läsa om Atlas/Pa Salt och fått alla förklaringar på alla mysterier i Sju systrarna-serien och det känns både skönt och "jaha, var det inte mer än så?" (för ungefär alla mysterierna).

Lucinda Riley själv gick bort innan hon hann skriva den avslutande  boken i Sju systrarna-serien, så den har nu skrivits av hennes son Harry Whittaker, utifrån det material som mamman lämnade efter sig och de samtal de hann ha om hur boken skulle skrivas. Och detta påverkar ju så klart boken - vissa partier påminner mig om det totala lässug jag hade när jag läste Sju systrarna-böckerna förra sommaren (läs vad jag skrev om dem här). Men mest får jag bara känslan av problemlösning - hur skulle man få ihop att Atlas varit/bott i Leipzig, Bergen, Paris, Rio och alla de andra platser vi läst om i bokserien, hur skulle vi få till kopplingen till de sju systrarna och hur skulle allt det som antyddes som djupa hemligheter och mysterier nu kunna avslöjas men ändå komma in på ett naturligt sätt i Atlas och systrarnas liv? Varför reste Pa Salt så mycket och varifrån fick han alla sina pengar? Vad drev honom och var kom han ifrån? Det benas nu ut, väldigt ordentligt, och på vägen tappas på något sätt all magi. Eller, ja, vi har ju fortfarande aboriginernas "förfäder" som vet allt om alla och allting, och romernas "brujor" som också vet allt och allting om det som hänt och ska hända i framtiden, så det är ju förstås lite magiskt - men allt annat, som varför just dessa sju flickor valdes ut och Atlas eget ursprung, allt det blir bara ett stort "jaså, jaha OK". 

Och det är väldigt många gånger allt löser sig otroligt smärtfritt för vår huvudperson - även om det ska framställas att han har haft ett så hårt liv med så många sorger. Men gång på gång får han hjälp av typen: "stackars dig och din kvinna, har ni ingenting här i världen? Men åh, ni är så himla trevliga så jag känner att jag vill hjälpa er ändå. Jag råkar äga en bokhandel i centrala London, med en lägenhet ovanpå. Butiken är full av gamla och intressanta böcker och lägenheten är fullt möblerad, men aj aj aj där är ingen i familjen som har tid med den så ni får gärna flytta dit och sköta om det åt oss? Om ni vill? Helt gratis bara mot att ni tar hand om stället?" Eller varför inte: "Sicken tur att jag fick tag på dig efter x antal år av letande: du är den försvunne arvtagaren till jättejättemånga miljoner samt en egen halvö i Genèvesjön där du kan bygga ett slott om du vill?"

Så: lättläst och märkligt tillfredsställande att få alla de där svaren på alltihop samtidigt som jag får samma känsla som efter jag öppnat fint inslagna julklappar eller presenter. Mystiska och spännande innan jag öppnat - och så innehöll de (såklart) bara de där tightsen eller halsduken eller vad det nu var som jag ju önskade mig men som ändå bara är vanliga saker. Pa Salt var bra mycket mer spännande innan jag fick läsa om honom och fick veta att han bara var en vanlig människa - även om jag ju önskade mig att få veta sanningen om honom.

Titel: Atlas : Historien om Pa Salt
Serie: De sju systrarna #8
Författare: Lucinda Riley & Harry Whittaker
Originaltitel: Atlas : The Story of Pa Salt
Översättning: Gabriella Andersson & Mia Ruthman
Utg år: 2023
Förlag: Bazar