tisdag 6 december 2022

De sju systrarna (hela serien)

I somras gick jag in i Sju-systrarna-böckerna, och vistades där ganska många dagar. Vilket läs-sug! Och vilken perfekt tajming att komma in i detta när det var semestertider också! Så för dig som ännu inte läst dessa böcker, och som nu kanske har lite ledigt i jul och vill försjunka i en riktigt bra bokserie: in i systervärlden med dig!

Det tog alltså ett tag för mig att komma igång med att läsa dem. När första boken i serien kom, och lånades allt mer på det bibliotek jag jobbade på, så ville jag också prova och började lyssna på De sju systrarna som ljudbok. Men det funkade inte alls. Jag gillade inte inledningen, jag gillade inte de rika miljöerna, jag gillade inte personerna och jag gillade inte uppläsaren. Nope, tänkte jag, det här är inget för mig. Ärligt talat gav jag inte boken någon större chans, hann nog bara träffa Maia och skepparen på båten och möjligen någon syster till och kanske hushållerskan i det där flådiga slottet/huset vid Genèvesjön innan jag bestämde att jag inte orkade imponeras av vackra-människor-i-rik-miljö-grejen och avslutade lyssnandet. 

Ja, och så gick ju månaderna, bok efter bok i serien kom ut och suget efter dessa böcker växte från stort till enormt. Hur kunde alla dessa människor vara så galna efter dessa böcker? Ställa sig i långa reservationsköer och verka desperata efter dessa Månsystern och Skuggsystern och allt vad det var? Vad var det som fick dem att älska böckerna som jag inte hade uppfattat? Hade jag missat något? (hehe, jo Carolina, du läste kanske 20 sidor i första boken, kaaaanske att du möjligen missade något??) 

Så nu då, i somras. Sista boken (trodde jag) i serien hade kommit ut, alla fanns att få tag på som e-bok, inga ursäkter fanns. Jag laddade ner första och andra boken i min Kindle, åkte åter med Maia ut över Genévesjön till det där flådiga huset och den rätt fåniga storyn med den mystiske fosterpappan Pa Salt som nu gått bort och lämnat ett märkligt testamente efter sig. Kände mig fortfarande ointresserad av de olika systrarnas egenheter och märkligheter (och märkliga namn) och irriterad på att Pa Salt inte bara kunde berätta för dem alla var de egentligen var födda utan äntligen skulle lämna ytterst svårtydda ledtrådar till deras ursprung. Men... det gick lättare att läsa vidare när det inte var ljudbok, så jag gav inte upp, utan följde med Maia ner till Rio där hon nu skulle träffa översättaren som jobbat med hennes böcker samt möjligen även kolla upp "sin" ledtråd om sitt ursprung.

Och sen? Sen hoppar boken tillbaka i tiden, vi är i Rio och Paris på 1920-talet, och det är nu som boken drar mig in och inte släpper. Alltså, jag kunde inte sluta läsa. Det var det här som höll mig kvar: historierna bakåt, kvinnor i historien, bakgrunder, miljöer och verkliga historiska personer som knyts ihop med fiktiva personer som har anknytning till våra huvudpersoner på olika sätt. Och varje bok i serien handlar om en av döttrarna, och har sitt särskilda tema, sin miljö och sin historiska tid. Mina favoriter är nog Electras och Maias böcker tror jag. Men jäklar i min lilla låda vad jag läste! Och googlade - det här är precis den sortens böcker som får en att googla vidare om saker: Happy Valley i Kenya under mellankrigstid, Kristusstatyn i Rio och hur den byggdes (och av vem), premiären på Peer Gynt i Oslo på 1870-talet (och så var jag tvungen att lyssna på stycket "Morgonstämning" igen, älskar det men nu ville jag höra särskilt flöjten i inledningen), seglingstävlingar, Beatrix Potter... hela tiden var det något jag blev nyfiken på och ville läsa mer om.

Så sammanfattningsvis: jag är fortfarande inte särskilt övertygad om ramberättelsen i nutid med testamentet och Pa Salt och allt det "mystiska" kring det. Men bokserien totalt, med alla dessa kvinnor i historien och deras liv och berättelser: jag älskar dem.

Däremot älskar jag dem inte så besinningslöst att varje bok nu får ett eget blogginlägg - det hade jag nog gått iland med om jag skrivit inläggen direkt efter läsning. Men nu har det gått några månader, detaljerna har börjat falla i glömska och det får helt enkelt bli en kortis om varje bok:

De sju systrarna - Vi börjar alltså med Maias bok, och (så småningom) Rio under Belle Epoque på 1920-talet. Vi får också följa med till Paris (konstnärskretsarna!) under samma tidsperiod. Och så Kristusstatyn då: dels får vi besöka den i nutid, dels får vi vara med om dess konstruktion, från idé till 4 meter hög modell i en ateljé till den gigantiska staty som står och håller sina händer över Rio idag. Visste ni att statyn är täckt av en mosaik av små täljstensskärvor? (sant) Visste ni att statyns händer har Maias mormors händer som förlaga? (kanske inte fullt så sant)(inte minns jag nu heller om det var mormor eller mormorsmor)(orkar inte kolla upp men en släkting var det iallafall)

Stormsystern - Allys bok, och den inleds av en hel del segling och båtliv och en kärlek som går åt fanders. Sen får vi komma till Bergen i Norge, och snart också tillbaka i tiden till 1870-tal, en ung kvinna från djupaste landsbygden som har en fantastisk sångröst, och så är självaste Edvard Grieg med i boken. Han skriver nämligen på musiken till Peer Gynt, och vi får veta (hehe) vem som spelar flöjten i inledningen till Morgonstämning. Samt besöka Leipzig men får (tyvärr) inte följa med in på musikkonservatoriet där.

Skuggsystern - handlar om Star, och miljön är både London och Lake District. Antikvariat i London! Med en mycket excentrisk innehavare som hämtar alla sina luncher från Claridges! (om jag inte minns helt fel) Vi får också komma till ett gammalt gods ute på engelska landsbygden, ett gods i stort behov av renovering och pengar. Och vi får träffa Alice Keppel, som (på riktigt) i början av 1900-talet var älskarinna åt "Bertie", dvs Edward VII. Inte nog med det: vi får även träffa Beatrix Potter. Mycket brittisk bok, detta.

Pärlsystern -  är om CeCe, den konstnärliga systern som allra helst rastlöst reser jorden runt. Hon har här lite äventyr först i Thailand, och tar sig sedan till Australien på jakt efter sina rötter som tydligen finns där. Och vi får läsa om pärlfiske i en kuststad i norra Australien för hundra år sedan - hit kommer Kitty McBride, en prästdotter från Edinburgh. Här finns en pärla med en förbannelse, och så finns här mycket konst. Aboriginernas konst, och kultur, och historia är viktiga i den här boken. 

Månsystern - här dippar serien lite i mitt tycke, och den här boken var jag inte så förtjust i. Den handlar om Tiggy som arbetar i en slags nationalpark knuten till ett gods i Skottland, och mer specifikt jobbar hon med ett projekt som ska försöka införa vildkatter i sin naturliga miljö. Grejen är att Tiggy har övernaturliga förmågor - bland annat kan hon lägga händerna på djur och känna vad som fattas dem, och ibland (oklart hur premisserna är här) också hela dem genom sin handpåläggning. Hon blir på en slags andlig väg kallad till södra Spanien, till grottorna vid Sacromonte dit hennes ursprung kan spåras, och vi får sedan läsa om detta Sacromonte, romer och flamenco på 1930-talet. Jag blev oerhört fascinerad av grottorna (som alltså är bostäder, finns än idag) och den miljön, flamencodansen och tiden i Spanien med inbördeskriget. Men jag bara KAN inte med huvudpersonen från den här historiska återblicken, flamencodansösen La Candela. Så djur-helar-grejen och La Candela tillsammans pajar boken rätt mycket för mig.

Solsystern - boken om supermodellen Electra är den av böckerna där jag verkligen gillade nutidsskildringen. Fortfarande inte mystiska-testamentet-sju-systrarna-grejen (och Electra kunde från början inte bry sig mindre hon heller, hon tappar till och med bort Pa Salts ledtråd), utan mer Electras egen utveckling. Det är ett liv som går för snabbt, med droger och party och på väg mot katastrof. Men här kommer en ny sekreterare in i Electras liv, och dessutom någon som påstår sig vara hennes mormor, och Electras liv förändras. Vi får också läsa om hur Cecily från New Yorks societet kommer till Kenya på 1940-talet, och hur hon där kommer i kontakt med den tidens jetset i det som kallades Happy Valley. 

Den saknade systern - nutidsgrejen blir urfånig i sjunde bokens jakt efter den "saknade systern" så att hon kan vara med om Pa Salts begravning, men den historiska berättelsen är desto mer intressant: Vi får läsa om Irlands kamp för självständighet under början av 1900-talet, en period jag nästan inte visste något alls om. Särskilt kvinnorna får vi läsa om, och att de är med i ett eget kvinnoråd som hette Cumann na mBan, ett råd som i hemlighet (och under stor fara) stödde frihetskampen.

När jag började läsa sjunde boken trodde jag att det skulle vara sista i serien - jamen, "sju systrar, sju böcker"? Väl? Ju längre mot slutet jag kom desto mer irriterad blev jag: skulle vi aldrig komma till själva "vem fasen är Pa Salt och varför adopterade han sju döttrar??" Irland var nog bra och intressant, men avslutandet? Hopknytandet av säcken? Nope. Det kom inte. När boken var slut - då först kom ett efterord som pratade om en åttonde bok. En bok som skulle handla om Pa Salt. Och det värsta: den har inte kommit ut än. Våren 2023? Men åååååhh.... sjukt irriterande. Men klart jag kommer läsa den. Jag har en liten aning om vem Pa Salt egentligen är, men inte alls varför han gillar mysterier och fick för sig att adoptera sju döttrar (och varför just dessa??) och vilken historisk koppling vi kommer få... allt detta vill jag veta. Och jag längtar efter denna sista (?) bok.

Serie: De sju systrarna
Författare: Lucinda Riley
Översättning: Gabriella Andersson
Utg år: 2021-2022
Förlag: Bazar
Titlar:
1. De sju systrarna
2. Stormsystern
3. Skuggsystern
4. Pärlsystern
5. Månsystern
6. Solsystern
7. Den saknade systern
(8. Atlantis - kommer våren 2023)

2 kommentarer:

  1. Det har blivit en av mina favoritserier, längtar verkligen till åttonde boken! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag med. Hoppas hon får ihop alla trådar på ett bra sätt!

      Radera