Ryttare

Den här boken hade jag sett omskriven på flera ställen som ett kärt läsminne, lite guilty pleasure men helt omöjlig att sluta läsa. Och så råkade jag hitta den för en spottstyver på Myrorna, så trots att omslaget verkligen fick mig att vilja springa åt andra hållet så köpte jag. Kunde ju läsas en vacker dag när jag hade tid? (alltså det här är en tjock bok, 900 sidor eller något sånt).

Och den där vackra dagen kom i början på den här sommaren när jag hade lite lässvacka och bara lyfte lite förstrött på böckerna i mina högar och hyllor här hemma. Ryttare ja, jag kan ju kanske testa den några sidor? 

Joråsåatte... jag fastnade ganska omgående. De 900 sidorna tog slut fortare än jag någonsin hade trott. Och så kul jag hade på vägen!

Vi får lära känna väldigt många människor som alla på något sätt har med hästar och hästtävlingsvärlden att göra. Och då handlar det om hästhoppning på internationell nivå - de riktigt stora tävlingarna med stora prispengar, landslagshoppning och sånt. Jag har inte hållit på med hästar sen jag var tonåring, men det här var spännande och en annorlunda miljö. De är konkurrenter på banan, ryttarna, men utanför är de som ett stort kompisgäng som träffar varandra år efter år. (och när jag nu nyfiket läst om tävlingsryttare på den här nivån nu i verkligheten så uppfattar jag att det fortfarande är likadant). I centrum står Jake Lovell och Rupert Campbell-Black, rivaler och motsatser. Men snart bryr man sig minst lika mycket om alla omkring dem: deras vänner, deras fruar, deras barn, deras hästskötare, deras lagkapten, journalisterna som hänger runt tävlingarna... här finns mängder av människor som man bara måste få veta hur det går för. Och hästarna också, såklart, även om detta inte är en hästbok på det mer gulliga viset. Här är hästarna värda enorma pengar samtidigt som de är arbetskamrater och bästa vänner.

Det jag gillar med Ryttare är, förutom att den drar in mig i den här både väldigt brittiska och internationella världen (engelsk landsbygd, gårdar och gods och smala landsvägar omväxlat med storstäder och stora arenor med hästtävlingskaos), att karaktärerna får vara väldigt mänskliga med både bra och dåliga sidor. Jake Lovell är absolut inte den där genomsnälle och duktige hjälten han framstår som i början utan har ganska ofta ett riktigt dåligt humör och gör en hel del vansinniga grejer. Och Rupert, som man först tror genomgående ska vara hånfulle och elake skurken är förvisso rätt svinig för det mesta men har ändå några goda sidor som lyfter honom till en intressant karaktär. 

Och på 900 sidor hinner det hända väldigt mycket - folk blir kära, gifter sig, skiljer sig, vinner ett tag alla viktiga tävlingar med en fantastisk häst eller försvinner ett par år från tävlingarna pga problem med spriten eller så blev den fantastiska hästen halt eller så var det något annat. Och sen hittas en ny häst eller en ny sponsor och så börjar man vinna igen. Och blir kär igen. I samma som förra gången eller i någon ny. Det är rena berg-och-dalbanan, och mycket underhållande att läsa, och jag engagerade mig alltså i människor och hästar så till den milda grad att jag (precis som jag hade läst att andra mindes) inte kunde sluta läsa.

Vill du ha riktig sträckläsning och skulle råka komma över den här boken (den är inte helt lätt att få tag på längre) - strunta i den fåniga framsidan (OK, de ligger med varandra lite då och då men inte mer än i någon annan feel-good-bok) och läs!

Det finns fortsättningsböcker till Ryttare där personer härifrån dyker upp men miljöerna skiftar alltifrån polotävlingar till konst- och musikvärlden. Jag kanske läser vidare någon gång.

Titel: Ryttare
Författare: Jilly Cooper
Originaltitel: Riders
Översättning: Barbro Tidholm
Utg år: 1985
Förlag: Wahlströms