onsdag 7 december 2022

The Leopard Prince

Jag gav mig direkt på andra boken i Princes-serien eftersom jag tyckte så mycket om första, The Raven Prince. Men den här? Njae. 

Här har vi en miss Georgina Maitland, som ärvt ett eget gods i Yorkshire. Hon är 28 år och ogift och trivs rätt bra med det, hon samlar sagor och har ett besvärligt hår och... ja, det är väl ungefär det vi får veta om henne. Plus att hennes pappa inte var jättesnäll, hennes mamma ofta ligger till sängs med diverse inbillade sjukdomar och att hon har tre yngre bröder som i bokens andra halva försöker bestämma saker utan att lyckas.

Vi har också en mr Harry Pye, som nyligen blivit anställd som steward för Georginas gods. Han har gröna ögon och är duktig på att tälja små djur. Och så har han blivit steward trots att han inte kommer från någon rik familj alls. 

Nu reser Georgina till sitt gods i Yorkshire, och med sig på resan har hon Harry, och när de har ett missöde med vagnen på vägen upp och tvingas övernatta i en stuga så inser Georgina att "oj hoppsan, ser man på, min steward är en människa! Han har ett namn, och en kropp, och den tror jag att jag vill ha!" Harry vill inte ha några affärer som helst med aristokratin, tack så mycket, för det leder bara till elände.

Och så håller de på så där (hon: jag vill ligga! han: jo, det tror jag säkert att du vill, men jag vill inte ligga med en aristokrat för det leder bara till elände) tills hon tycker att det har gått tillräckligt många sidor i boken (halva, ungefär) och går till Harrys stuga mitt i natten, säger återigen ungefär "jag vill ligga!". Och: "OK då", säger han. Sen ligger de. Många gånger. 

Andra halvan av boken ältar han: "jag vill ligga, jag vill ligga, jag vill ligga men jag vill inte vara ihop med en aristokrat för det leder bara till elände. Och jag vill fan inte gifta mig med en aristokrat, för då tror alla bara att jag tagit henne för pengarna. Ovärdigt och omanligt." Och hon ältar: "jag vill fortsätta ligga med honom! varför har alla ett problem med det? Jag vill, jag vill, jag vill! " Och så stampar hon med foten, och så fortsätter de ligga. 

Och under tiden pågår någon typ av deckarstory, där någon har ihjäl först bygdens får och sedan också en människa, och så lägger alla skulden på Harry för att... ja, lorden i granngodset vill att skulden ska läggas på Harry. Det är en ond lord. Men han får minsann sitt straff i slutet. 

Jahaja. Till sist, när hjälten ändå verkar kunna komma över det här med att "det är hon som har pengarna" och eventuellt överväga äktenskap ändå - så får hjältinnan någon typ hjärnblödning och får för sig att "även om han nu TROR att han vill gifta sig med mig så VILL han nog inte det ändå, så det är bäst jag ger honom fri så han får ligga med vem han vill i stället. För tänk om vi gifter oss och han tröttnar på mig? Bäst jag drar." Och så drar hon. Tyvärr blir hjälten lite förhindrad att direkt följa efter henne (det är lite brand, mord och annat som han manligt måste avstyra)(plus att hästen blir halt)(och det regnar) så hjältinnan hinner komma till London, och ända fram till altaret med en ANNAN man (men var kom HAN ifrån???) innan hjälten dänger upp dörren till kyrkan och vrålar "det är min kvinna, det här. Ingen annan än jag ska ligga med henne! Undan eller väck!" varpå han sliter in hjältinnan i sakristian och så... ligger de. Sen går de ut igen och gifter sig med varandra. (Den andre tilltänkte brudgummen ler lite snett och tycker att jo, helt OK, ta henne du.)

Att huvudpersonerna attraheras av varandra och har bra sex framgår ganska tydligt - men varför de blev kära i varandra är för mig fortfarande en gåta. Det är inte jättemycket dialog mellan dem, vi får inte lära känna dem ordentligt, det är ingen romantisk känsla alls utan bara "nu ligger vi!" "OK!". De finaste ställen i boken handlar inte ens om vårt kärlekspar utan om relationerna mellan Harry och hans halvbröder.

Så: nja. 

Men jag ska läsa nästa bok i serien för säkerhets skull, den kan ju vara lika bra som bok 1.

Titel: The Leopard Prince
Serie: Princes Trilogy #2
Författare: Elizabeth Hoyt
Utg år: 2007

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar