Den vite ryttaren

Så glad jag är att jag återvände till serien om Uhtred i 800-talets England, läste om första boken för att sedan komma till den här. Den är riktigt bra! 

Första boken slutade med att saxarna vann en seger över danerna, och i den lyckades Uhtred i envig besegra den kände och fruktade Lodbrokssonen Ubba (att denne halkade i något slemmigt på slagfältet så att Uhtred hade lättare att komma till med sitt svärd behöver vi inte prata så högt om). Nu rider Uhtred så klart till kung Alfred för att få sin belöning, sin ära och berömmelse. Bara det att på den tiden han tar den lilla omvägen kring sitt hem för att kolla till sin fru och sin son så hinner en annan saxisk herreman sticka före till kungen och påstå att det i stället var han, Odda, som var den som besegrade Ubba. Och eftersom Odda kan sockra detta besked med att tillföra många män till Alfreds armé så väljer kung Alfred att tro på honom. 

När sedan vår tappre Uhtred kommer är det ingen som lyssnar på honom när han påstår att han besegrat Ubba. Inte ens när han blir arg. Jäklar i det, så arg han blir. Han stormar ut från hovet (vilken stad det nu ligger i, det flyttar runt lite i Wessex) och några sidor senare har han tagit sina män, "lånat" ett av kung Alfreds krigsskepp, och gett sig ut på vikingafärd runt Englands södra kust och runt Cornwall. Bara för att.. ja, för att han kan, för att det är skönt att segla, och för att han och hans män behövde slåss lite, och pengar är bra att ha, och för att det kan den jäveln kung Alfred bara ha när han nu förnekar Uhtred hans rättmätiga krigsära. 

Han bär sig ganska vidrigt åt på den där resan, vår Uhtred. Har ihjäl alla möjliga, av olika folkslag, men lyckas hemföra en hel del rikedomar. Och en kvinna. Jo, visst är han redan gift, men frun sitter mest och gråter och ber till den kristne guden, och den här nya kvinnan är det lite bättre tag i. Hon kan faktiskt lite magi också, och ser syner av framtiden. 

Det här är egentligen bara första delen på boken. Sedan kommer en rejäl vändpunkt där danerna plötsligt anfaller Wessex och vi så småningom har både en kung Alfred (med familj) och Uhtred (med vänner) på flykt, och de bägge möts i ett gigantiskt träsk och tar skydd där i en fattig, lerig liten by. Det känns som att termerna "kung Alfred den store" och "kungen som enade England" är väldigt onåbara i just stunderna när Alfred sitter och äter fisk framför brasan i en usel hydda och (som ständigt) har problem med magen. Men attans, så bra skrivet det här är, och så duktig Bernard Cornwell är på att göra riktiga människor av dem som annars bara är historiska namn. Det känns så riktigt, så "så här skulle det nog kunna ha gått till" när jag läser. Och det är svårt att släppa boken. Riktigt bra!

Titel: Den vite ryttaren
Serie: Uhtred #2
Författare: Bernard Cornwell
Originaltitel: The Pale Rider
Översättning: Leif Jacobsen
Utg år: 2008
Förlag: Bazar förlag